Träningsvärk och återhämtning
Under de sju-åtta år som jag regelbundet har tränat löpning har jag väldigt sällan fått träningsvärk. Ja jag skulle nog kunna räkna antal gånger på en hand. På träning ska tilläggas. För efter ett lopp har jag nästan alltid värk.
Men nu är det annorlunda. Efter att ha kommit igång med löpningen efter graviditeten får jag träningsvärk efter varje pass, framför allt i ljumskarna men även i baksidan av låren. Det beror ju såklart på att jag nu är ovan vid löpning och kommer antagligen att minska efter hand.
På samma sätt så återhämtar jag mig inte alls lika fort som förut. Nu är det tungt att springa två dagar i rad. Löpningen sitter kvar i kroppen på ett annat sätt än tidigare.
Både träningsvärken och den sämre återhämtningen påminner mig om hur bra "spring-tränad" jag faktiskt har varit, vilket är lite nedslående men framför allt inspirerande. Tänk att kunna köra en 15 km i 4:50-fart vilken dag som helst och inte känna ett uns dagen efter! Dit ska jag igen.
Men nu är det annorlunda. Efter att ha kommit igång med löpningen efter graviditeten får jag träningsvärk efter varje pass, framför allt i ljumskarna men även i baksidan av låren. Det beror ju såklart på att jag nu är ovan vid löpning och kommer antagligen att minska efter hand.
På samma sätt så återhämtar jag mig inte alls lika fort som förut. Nu är det tungt att springa två dagar i rad. Löpningen sitter kvar i kroppen på ett annat sätt än tidigare.
Både träningsvärken och den sämre återhämtningen påminner mig om hur bra "spring-tränad" jag faktiskt har varit, vilket är lite nedslående men framför allt inspirerande. Tänk att kunna köra en 15 km i 4:50-fart vilken dag som helst och inte känna ett uns dagen efter! Dit ska jag igen.
Det går om man vill
Innan Siri kom till världen hade jag en föreställning om hur det skulle kunna gå att hinna med träning. Jag tänkte att vill man så går det. Det handlar bara om prioritering.
Nu när vi har Siri hos oss så tycker jag faktiskt att det är precis så. Vill man träna så går det faktiskt. Det gäller bara att anpassa sig vad gäller vilken typ av träning som utförs, tidpunkt m.m. Så är det i alla fall för mig, andra kan säkert uppleva det på annat sätt.
Så här har jag gjort för att få till träningen med en liten skrutt hemma:
- Jag är alltid träningsklädd när jag går mina vanliga promenader med barnvagnen och promenaderna är i raskt tempo (gärna kuperat underlag). Nu har en del av promenerandet övergått i jogg, vilket jag har smugit in successivt. Att då redan vara "beredd" i form av att träningskläder på har gjort det enklare tycker jag.
- När jag ändå är ute och går så har jag lagt in backträning, det vill säga gå upp och ner i en backe några gånger. Med vagn blir det definitivt bra träning både för ben/rumpa & flås!
- Eftersom jag har en hel del utegym i närheten så händer det att jag stannar och gör några övningar. Ibland har Siri då vaknat och velat vara i famnen, vilket då blir en extra vikt för exempelvis benböj.
- Styrketräning hemma är svårare att få till eftersom vår lilla skrutt i princip bara sover i vagnen (helst i rörelse) och i bärselen. Men då hon sover kvar i insatsen till vagnen efter en promenad går även det att få till. Ibland har dock sömn även för egen del prioriterats framför styrka.
- En kväll i veckan har jag varit på spinning (dock endast sedan två veckor tillbaka), vilket har möjliggjorts med planering vad gäller amning och att Siris pappa kommer hem från jobbet.
- Mats och jag springer tillsammans på kvällen någon gång i veckan när han har kommit hem från jobbet. Siri får åka med i vagnen som Mats kör. Själv kan jag koncentrera mig på löpningen fullt ut.
Med detta upplägg tränar jag ungefär så mycket som jag i nuläget vill, trots att en liten människa nu givetvis kommer i första hand!
Nu när vi har Siri hos oss så tycker jag faktiskt att det är precis så. Vill man träna så går det faktiskt. Det gäller bara att anpassa sig vad gäller vilken typ av träning som utförs, tidpunkt m.m. Så är det i alla fall för mig, andra kan säkert uppleva det på annat sätt.
Så här har jag gjort för att få till träningen med en liten skrutt hemma:
- Jag är alltid träningsklädd när jag går mina vanliga promenader med barnvagnen och promenaderna är i raskt tempo (gärna kuperat underlag). Nu har en del av promenerandet övergått i jogg, vilket jag har smugit in successivt. Att då redan vara "beredd" i form av att träningskläder på har gjort det enklare tycker jag.
- När jag ändå är ute och går så har jag lagt in backträning, det vill säga gå upp och ner i en backe några gånger. Med vagn blir det definitivt bra träning både för ben/rumpa & flås!
- Eftersom jag har en hel del utegym i närheten så händer det att jag stannar och gör några övningar. Ibland har Siri då vaknat och velat vara i famnen, vilket då blir en extra vikt för exempelvis benböj.
- Styrketräning hemma är svårare att få till eftersom vår lilla skrutt i princip bara sover i vagnen (helst i rörelse) och i bärselen. Men då hon sover kvar i insatsen till vagnen efter en promenad går även det att få till. Ibland har dock sömn även för egen del prioriterats framför styrka.
- En kväll i veckan har jag varit på spinning (dock endast sedan två veckor tillbaka), vilket har möjliggjorts med planering vad gäller amning och att Siris pappa kommer hem från jobbet.
- Mats och jag springer tillsammans på kvällen någon gång i veckan när han har kommit hem från jobbet. Siri får åka med i vagnen som Mats kör. Själv kan jag koncentrera mig på löpningen fullt ut.
Med detta upplägg tränar jag ungefär så mycket som jag i nuläget vill, trots att en liten människa nu givetvis kommer i första hand!
Rimliga mål?
Jag har funderat en del på vad som är rimliga mål vad gäller löpningen kommande säsong. Vad kan jag förvänta mig av kroppen? Hur kommer kroppen att fungera efter graviditeten och förlossningen?
Mitt huvudmål är givetvis att återigen kunna springa regelbundet och njuta av det, oavsett distans och tempo.
Men jag vill ha andra mål också, mer "tävlingsinriktade" mål, eller vad man ska kalla det. Det är framför allt två mål som har börjat ta form i mitt huvud och som jag hoppas (och tror) är rimliga.
1. Göteborgsvarvet 2014 - här vill jag vara tillbaka i en form som inte är allt för långt ifrån den jag var i då jag blev gravid. Tidsmässigt innebär det här ungefär 1:30-1:40 på halvmaran (sprang på 1:29 senaste halvmaran, maj 2012).
2. Lidingöloppet 2014 - då kommer det ha gått drygt ett år sedan Siri föddes. Min förhoppning är att vara grym form och slå personbästat från 2012 (2:27) på mitt favoritlopp.
Om det här är realistiska mål återstår alltså att se. Eventuellt kommer målen att revideras efter hand men det är i alla fall så här jag tänker just nu. Någon maraton-satsning kommer det inte bli under 2014, även om det känns lockande.
Mitt huvudmål är givetvis att återigen kunna springa regelbundet och njuta av det, oavsett distans och tempo.
Men jag vill ha andra mål också, mer "tävlingsinriktade" mål, eller vad man ska kalla det. Det är framför allt två mål som har börjat ta form i mitt huvud och som jag hoppas (och tror) är rimliga.
1. Göteborgsvarvet 2014 - här vill jag vara tillbaka i en form som inte är allt för långt ifrån den jag var i då jag blev gravid. Tidsmässigt innebär det här ungefär 1:30-1:40 på halvmaran (sprang på 1:29 senaste halvmaran, maj 2012).
2. Lidingöloppet 2014 - då kommer det ha gått drygt ett år sedan Siri föddes. Min förhoppning är att vara grym form och slå personbästat från 2012 (2:27) på mitt favoritlopp.
Om det här är realistiska mål återstår alltså att se. Eventuellt kommer målen att revideras efter hand men det är i alla fall så här jag tänker just nu. Någon maraton-satsning kommer det inte bli under 2014, även om det känns lockande.
Kroppskänsla och löpkänsla
Sedan en vecka tillbaka har jag börjat springa lite smått, sex veckor efter att Siri kom till världen. Beslutet togs utifrån känslan i kroppen. Jag känner mig tillräckligt återhämtad från förlossningen helt enkelt. Någon efterkontroll har jag ännu inte varit på så jag hoppas att jag kan lita på att jag känner min kropp tillräckligt.
Igår tog jag mig runt knappa 6 km (utan vagn!) med endast tre korta partier promenad. Jag skulle inte kalla det löpning utan snarare någon form av jogg-lufs. Himla härligt!
Konditionen upplever jag som helt okej men löpningen (ja jag kallar det för det ändå!) känns så oerhört annorlunda. Löpkänslan saknas liksom. Jag känner mig klumpig och löpningen känns spänd & kantig.
Orsaken till det här kan man såklart spekulera kring. Kan det bero på förändringar i bäckenet? Eller kanske försvagad bålstabilitet? Eller finns det någon annan förklaring? Vad gäller vikten så är jag i princip tillbaka på "match-vikt" så det är ju inte det. Inte heller är på grund av trötthet då både tempo & puls är långt ifrån ansträngande nivåer. Oavsett orsaken så hoppas jag att löpkänslan så småningom övergår till det "normala" igen.
Igår tog jag mig runt knappa 6 km (utan vagn!) med endast tre korta partier promenad. Jag skulle inte kalla det löpning utan snarare någon form av jogg-lufs. Himla härligt!
Konditionen upplever jag som helt okej men löpningen (ja jag kallar det för det ändå!) känns så oerhört annorlunda. Löpkänslan saknas liksom. Jag känner mig klumpig och löpningen känns spänd & kantig.
Orsaken till det här kan man såklart spekulera kring. Kan det bero på förändringar i bäckenet? Eller kanske försvagad bålstabilitet? Eller finns det någon annan förklaring? Vad gäller vikten så är jag i princip tillbaka på "match-vikt" så det är ju inte det. Inte heller är på grund av trötthet då både tempo & puls är långt ifrån ansträngande nivåer. Oavsett orsaken så hoppas jag att löpkänslan så småningom övergår till det "normala" igen.
Att komma tillbaka
Min graviditet var i princip helt komplikationsfri, jag mådde hur bra som helst. Jag kunde springa till ungefär vecka 30 och därefter blev det cykling, promenader & styrketräning som träningsform. Jag hade ont i fogarna i någon vecka och en antydan till halsbränna på slutet. Men några riktiga krämpor fick jag aldrig.
Om det beror på den komplikationsfria graviditeten eller okunskap från min sida är oklart, men jag var inte beredd på den kroppsliga förändringen som en graviditet innebär. Det har nämligen varit först nu efter graviditeten och förlossningen som jag märkte att min kropp förändrats så mycket. Förlossningen var visserligen långdragen och en tuff & smärtsam historia men inget som jag tror påverkade mer än vanligt.
Så nu har jag börjat resan tillbaka. Eller snarare framåt. Mot den där funktionella kroppen som jag vill ha. Den där starka och uthålliga kroppen. Om resan kommer att skrivas ner här eller inte är jag fortfarande inte helt säker på. Men just nu är jag "blogg-sugen" i alla fall.
Slänger in en bild på mig efter ett cykelpass i Karlskrona cirka tre veckor innan Siri föddes.
Om det beror på den komplikationsfria graviditeten eller okunskap från min sida är oklart, men jag var inte beredd på den kroppsliga förändringen som en graviditet innebär. Det har nämligen varit först nu efter graviditeten och förlossningen som jag märkte att min kropp förändrats så mycket. Förlossningen var visserligen långdragen och en tuff & smärtsam historia men inget som jag tror påverkade mer än vanligt.
Så nu har jag börjat resan tillbaka. Eller snarare framåt. Mot den där funktionella kroppen som jag vill ha. Den där starka och uthålliga kroppen. Om resan kommer att skrivas ner här eller inte är jag fortfarande inte helt säker på. Men just nu är jag "blogg-sugen" i alla fall.
Slänger in en bild på mig efter ett cykelpass i Karlskrona cirka tre veckor innan Siri föddes.
Blogga igen?
Ja här sitter man (jag) nu nästan ett helt år sedan senaste blogginlägget och får för sig att skriva igen. Kanske kommer jag att ta upp bloggen igen.
Livet har förändrats avsevärt sedan sist jag skrev. Jag har nämligen blivit mamma till världens finaste lilla Siri (och då även gått igenom en graviditet och förlossning). Siri kom till världen den 30 augusti, vilket alltså snart är sju veckor sedan.
Om jag nu skulle återuppta bloggandet så är det dock givetvis löpning det även i fortsättningen kommer att handla om. Men nu är förutsättningarna såklart något annorlunda. Fast det kanske finns tillräckligt med mamma-bloggar om träning där ute? Jag lovar att återkomma snart huruvida den här bloggen återuppstår eller ej!
Livet har förändrats avsevärt sedan sist jag skrev. Jag har nämligen blivit mamma till världens finaste lilla Siri (och då även gått igenom en graviditet och förlossning). Siri kom till världen den 30 augusti, vilket alltså snart är sju veckor sedan.
Om jag nu skulle återuppta bloggandet så är det dock givetvis löpning det även i fortsättningen kommer att handla om. Men nu är förutsättningarna såklart något annorlunda. Fast det kanske finns tillräckligt med mamma-bloggar om träning där ute? Jag lovar att återkomma snart huruvida den här bloggen återuppstår eller ej!
