Lisakarinmatilda

Under februari har jag kommit igång ordentligt med marathonträningen. Tre av månadens fyra veckor har inneburit över 70 km löpning. Den veckan då jag inte kom upp i den mängden hade jag planerat in en vilovecka. Det har blivit tre ordentliga långpass under månaden och så har jag åkt längdskidor vid två tillfällen.

Ett av målen för februari var att komma upp högre i puls under passen, vilket jag definitivt har gjort. De två senaste veckorna har snittpulsen endast varit under 150 slag/min vid några få tillfällen. För att höja pulsen har jag givetvis även fått höja tempot och jag börjar närma mig ett tempo som brukar ligga på under barmarksäsongen.

I siffror kan februari sammanfattas så här:

Antal löppass: 19 st
Antal styrkepass: 6 st
Sammanlagd distans: 266,8 km
Snittempo: 5:04 min/km
Snittlängd: 14 km/pass

Återigen är jag nöjd med den gångna månaden. Inför mars är min förhoppning att äntligen få springa på barmark och i färre antal plagg. Mitt huvudsakliga mål för mars är att få in minst ett kvalitetspass i veckan. Det blir tufft men absolut inte omöjligt!

Barmark och lättare kläder är förhoppningen inför mars

Denna söndag har inneburit en hel del träning för mig. Imorse åkte vi till Hellasgården för att åka skidor. Tyvärr var spåren VÄLDIGT isiga och rejält sönderkörda på sina håll så det var inte de bästa förutsättningarna direkt. Blev bara knappt 7 kilometers åkning. Men eftersom det var så isigt så stakade jag mycket vilket ger bra träning i armar & axlar. Vi provade även att skejta lite. Trots att vi hade utrustning för klassisk åkning så gick det riktigt bra. I framtiden kommer jag definitivt att investera i en skejtutrusning.

När Mats åkte ikväll gav jag mig ut på en löprunda. Trots isigt underlag även på vägarna så är jag nöjd med kvällens löpning. Jag kände faktiskt ingenting från gårdagens långpass. Benen var pigga. Skönt. Efter löpningen styrketränade jag här hemma. Fokus var på bålen, vilket ju är viktigt för både längdskidåkning & löpning. Nu blir det soffan resten av kvällen!

Imorse vaknade jag innan sju. Halvkul en lördag. Men istället för att ligga kvar och försöka somna så bestämde jag & Mats oss för att ge oss ut på långpasset tidigare än vanligt. Det krävs ju planering för att få in löpningen och ändå hinna se skid-VM! Så efter frukosten gav vi oss ut. Det blev nästan 25 km i ett tempo om 5:10 min/km. En del snömodd och en del barmark. Men det bästa var ändå att det stundtals kändes som om våren faktiskt är på gång. Fåglarna kvittrade och luften var inte så isande som tidigare. Underbart!

Efter löpningen och damernas dubbeljakt gjorde vi en fantastiskt god återhämtningslunch. Hemmagjorda hamburgare och klyftpotatis. Mycket gott! Lördagar är bra dagar.

Hurra, nu är Längdskid-VM i Oslo igång! Helt klart en av årets höjdpunkter vad gäller idrott. Trots praktik hela dagarna ska jag försöka se och lyssna på tävlingarna så mycket jag kan. Det är ju så roligt. Och sprinten idag var jag helt fantastisk, åtminstone på herrsidan. Marcus Hellner vann före PETTER NORTHUG! Sverige slog Norge alltså. Kan ju inte bli bättre!!

Efter skidtävlingarna gav jag mig ut på ett 15 km distanspass. Den första löparen som jag sprang förbi under kvällens runda hade en jacka med ordet Trondheim omgivet av norska flaggor på ryggen. Sverige är tydligen bättre än Norge på det mesta idag...

Hellner

 

(Givetvis glömmer jag inte Marit Björgen som är helt otroligt bra och någon som jag verkligen beundrar. Henne har ingen svensk någon chans emot.)

Även idag sprang jag från Solna centrum och hem. Återigen vill jag poängtera hur bra jag mår av transportlöpning. Genom att springa istället för att åka kommunalt är jag hemma ungefär 10 min senare. Kan ju inte bli bättre! Fast idag var hemlöpningen en kall sådan. Det vara "bara" 10 minusgrader ute men när det blåste kändes det mycket kallare. Speciellt över Västerbron där ansiktet nästan domnade bort. Men jag överlevde, och har sprungit i betydligt lägre temperaturen än så, så man ska väl inte klaga. Efter en varm dusch är jag nu lagom tempererad igen. Nu väntar jag bara på att potatisen ska koka klart så att jag kan äta.

Förra veckan gick det ut ett meddelande om att Stockholm marathon har tidigarelagt sin starttid. Istället för klockan 14.00 är starten nu redan 11.30. Det passar mig utmärkt! Jag tycker att en sen start bara gör så att man går och väntar. Det är bättre att komma igång. Dessutom är man ju i mål betydligt tidigare och har hela kvällen kvar (om man inte hamnar i sjuktältet då...).

Jag äter heller aldrig någon lunch innan lopp utan kör på en stadig frukost och sedan massa mellanmål. Om jag skulle äta en lunch innan start skulle min mage säga ifrån. Löpningen fungerar absolut bästa med endast frukost i magen. Nu blir ju frukosten närmare starten vilket förhoppningsvis gör att jag har kvar lite mer energi ifrån den under loppet än vad jag har vid senare start. Den nya starttiden är för mig enbart positiv!

Norr Mälarstrand andra varvet 2010 - pigg!

Den här veckan har jag kört en slags återhämtningsvecka, vilket har inneburit 47 km fördelat på tre pass. Det har även blivit ett styrkepass och idag avslutades veckan med 12 km längdskidåkning. Jag gillar verkligen att åka skidor! Hade jag varit uppvuxen i Norrland hade jag definitivt åkt längdskidor så fort jag lärde mig gå. Men nu är ju jag uppvuxen i Blekinge där det varken finns skidkultur eller snö särskilt ofta så det är först på senare år jag har börjat åka längd. Det är väldigt roligt. Fast det är svårt och tar ett tag att lära sig tekniken.

Under dagens skidpass i Hellasgården lyckades jag riktigt bra med tekniken och jag var långt ifrån långsammast i spåret. Dessutom kunde jag köra på så att snittpulsen gick upp i samma nivå som under ett 12 km löppass. Så himla skönt att känna att tekniken stämmer så bra!

Om man ska jämföra löpning och skidåkning så är ju skidåkning mycket mer skonsamt för kroppen. Jag upplever inte heller skidåkningen som lika jobbig, trots att pulsen är ungefär lika hög. Antagligen beror det på att man i skidåkning använder många fler muskelgrupper än i löpning och även att man i längdskidåkning faktiskt kan vila i nedförsbackarna till skillnad mot löpning.

Längdskidåkning är i alla fall en jättebra och rolig motionsform. Jag hoppas verkligen att jag i framtiden kommer kunna åka ännu mer längd än vad jag gör nu. Det är ju perfekt som alternativträning till löpning.

Jag gillar mat. Jag tycker det är viktigt med mat. Det är framför allt viktigt att äta. Utan mat klarar man sig ju inte. Jag tycker även det är viktigt att äta varierat och näringsrikt. Min matfilosofi går ut på att man kan äta allt, men i lagom mängd. Jag har aldrig någonsin följt någon särskild diet utan jag äter det jag vill, vilket oftast innebär nyttig mat. Personligen så tycker jag faktiskt inte om skräpmat. Dessutom mår inte min kropp bra av det. Jag har även lärt mig att jag måste äta mycket och ofta. Det innebär tre rejäla mål mat om dagen och däremellan mellanmål i form av exempelvis frukt, nötter, smörgås & yoghurt.

Anledningen till att dagens blogginlägg handlar om mat är för att jag idag, som så många andra dagar, är nyfiken på vad andra äter till lunch. Det är spännande att se vad folk har i sina matlådor! En person hade ingen matlåda utan istället åt hon en smörgås, en liten yoggi och en kexchoklad. Till det drack hon kaffe. Bredvid satt jag med mitt lass av pasta & pastasås. Jag hade även en extra matlåda med grönsaker. Alla har vi olika vanor...

God mat!

Som jag har skrivit tidigare så älskar jag så kallad transportlöpning! När man ska förflytta sig från ett ställe till ett annat tycker jag att det är toppen att kunna springa den sträckan. Dels så sparar man tid att springa eftersom man inte först behöver ta sig hem och sedan springa. Och dels så tycker jag att det är ett utmärkt alternativ till olika kommunikationsmedel, när jag ändå ska förflytta mig så kan jag ju lika gärna göra det springandes.

Eftersom jag praktiserar i Kista nu så passar ju det perfekt att ibland springa hem därifrån. Idag blev det äntligen av. Fast den här gången sprang jag inte hela vägen eftersom jag är lite osäker på om jag hittar den första biten i Kista. Istället tog jag t-banan till Solna centrum och sprang därifrån.

Ungefär 11,5 km senare var jag hemma - nöjd & glad. Det är så himla skönt att slippa trängseln och stressen i kollektivtrafiken! Det kommer definitivt att bli mer transportlöpning under våren.

Under veckan som gått har jag sprungit 77 km fördelat på sex pass. Det är mycket det. Faktiskt en av mina toppnoteringar på en vecka någonsin. Nästa vecka kommer jag därför att ta det lite lugnare. Jag planerar att ha en slags återhämtningsvecka. Jag kommer att träna löpning fyra gånger och då framför allt lugna distanspass. Något långpass kommer det inte bli vilket känns som ett bra beslut om det ska vara en återhämtningsvecka. Det är väldigt sällan jag kör en lugnare vecka så efter denna veckas mängdträning känns det som ett välbehövligt inslag i min träningskalender. Jag tror att det är viktigt att bryta mönstret ibland och inte bara köra på som vanligt. Kroppen behöver tid för återhämtning.

Veckan efter återhämtningsveckan ska jag däremot försöka att på allvar komma igång med tuffare träning i form av backpass och intervaller. Och så ska jag fortsätta med mitt mål att springa runt 70 km/vecka. Jag ser fram emot båda kommande veckor!

Den fantastiskt soliga vinterdagen till ära blev det idag årets längsta pass för mig. Jag har sedan tidigare tänkt komma upp i riktigt långa pass något tidigare i år jämfört med förra året. Förhoppningen är att det ska ge resultat på marathon i slutet av maj. Förra året hade jag vid den här tiden bara sprungit något enstaka pass runt 25 km. I år har jag gjort det 4-5 ggr redan och idag till och med över 28 km. Det gick lätt idag och jag var aldrig särskilt trött. Det enda som är jobbigt under långpassen på vintern är att jag blir kall på slutet. Jag svettas ganska mycket och då blir kläderna blöta. Blöta kläder blir ju, som alla vet, ganska kallt efter ett tag. Även om det var fantastiskt vackert ute idag - strålande sol och massa snö - så längtar jag lite efter att springa långpass i värme. Men det är bara att gilla läget och förutom kylan på slutet så var dagens långpass fantastiskt trevligt!

Har DU också varit ute och njutit av solen idag?

Kall men nöjd efter passet

 

Vinter i Sjöstaden

 

Långpasset i siffror

Personligen tycker jag att det är oerhört viktigt med vardagsmotion. Det är ett utmärkt sätt att röra på sig då man till exempel har ont om tid. Dessutom är det bra för miljön (om alternativet är bil!). Även om jag tränar en hel del så försöker jag också få in motion i min vardag. Till exempel tar jag nästan alltid trapporna istället för hiss och rulltrappor. Dessutom promenerar eller cyklar jag gärna när jag ska någonstans.

De dagar då jag vilar från träningen tänker jag ännu mer på vardagsmotionen. Jag tycker att det är viktigt att röra på sig varje dag, även om det bara bli en kort promenad och gående i trappor ibland. Det gäller att göra det till ett naturligt inslag i vardagen. Idag, till exempel, promenerade jag från Gullmarsplan istället för att ta tvärbanan hem. Det blev en trevlig promenad i snön, trots att det blåste storm! Men efter en dag med stillasittande arbete inomhus är det så skönt att komma ut i den friska luften.

 

Mina ben var inte särskilt pigga idag heller. Dessutom är det sjukt isigt överallt så jag borde ha tagit på mig skridskor istället för löparskor idag. Dessa båda omständigheter gjorde att det idag blev ett lugnt pass runt om i Stockholm som kombinerades med ett antal pauser för fotografering. Det var verkligen fantastiskt vackert ute idag.

 

 

 

 

Jag var inte hemma förrän kl. 18 ikväll, dels på grund av att jag stannade kvar lite längre på praktikplatsen och dels på grund av SL (fast på t-banan vid Näckrosen). Egentligen hade jag tänkt springa ett kortare distanspass (7-8 km) och sedan styrketräna men eftersom klockan var så mycket när jag äntligen gav mig ut så bestämde jag mig för att hoppa över styrkan. Jag skulle ju hinna med att laga middag, diska osv. också! Att prioritera löpning framför styrka känns inte alls som något svårt val men helst hade jag ju velat göra både och.

Väl ute så var benen allt annat än pigga. Det var tungt och jag kände mig jättestel. Trots det bestämde jag mig för att försöka springa i ett något högre tempo. Jag kände mig klumpig och osmidig men lyckades ändå få upp ett bra tempo. Hade det inte varit för mina sega ben så hade jag kunnat springa betydligt fortare än vad jag gjorde. Varken hjärta eller lungor var nämligen särskilt ansträngda.

Passet blev till slut 7,6 km i 4:35 min/km och en snittpuls på 158 slag/min. Helt okej med tanke på mina bens status.

Styrketräning får det bli imorgon eller på onsdag istället. Om inte SL hindrar mig även då. Jag vet i alla fall vem/vad jag ska skylla min klenhet på!

Jag har tänkt att jag ska bli bättre på att sammanfatta den gångna månaden här på bloggen. För snart en vecka sedan tog ju januari slut och februari började och därför bli det nu summering av just januari.

Januari började med förkylning vilket innebar att första veckan blev en nystart och jag sprang "bara" 61 km. Följande veckor i månaden snittade jag dock runt 70 km/vecka, vilket ju också är min målsättning. Jag har sprungit fem pass i veckan varav minst ett längre (dvs. längre än 15 km) varje vecka. I siffror kan januari sammanfattas så här:

Antal löppass: 20 st
Antal styrkepass: 4 st
Sammanlagd distans: 276,4 km
Snittempo: 5:07 min/km
Snittlängd: 13,8 km/pass

Jag är nöjd med januari, även om man som vanligt hade velat få in något mer kvalitetspass. Tempot har inte heller varit särskilt högt men det beror framför allt på det hala underlaget. Men både kvalitetspass och tempo kommer förhoppningsvis när våren är här. Pulsen under nästan alla pass i januari har varit väldigt låg. Exempel på det är att då jag ligger strax under 5 min/km så är snittpulsen aldrig över 150 slag/min. Det tyder på att formen ändå finns där. Fast i februari siktar jag på att komma upp lite högre i puls så att hjärtat får jobba ännu mer!

Ska börja med att inleda med att jag överlevde gårdagens kycklingfadäs. Åt den dessutom till lunsch idag så det var visst inte så farligt...

Nu till dagens bloggämne; Det är ofta jag har svårt att avgöra om jag är frisk eller sjuk och om jag då kan träna eller bör hoppa över. Egentligen brukar jag dra gränsen vid halsont. Känner jag något i halsen så tränar jag inte. Men jag tycker att det är även är svårt att avgöra om man har ont i halsen eller inte.

Precis som i igår och i tisdags så kände jag något lite knepig i halsen idag samt huvudvärk och jag vägde löpning mot vila. Jag hann säkert ändra mig fyra-fem gånger innan jag till slut bestämde mig. Det fick bli löpning idag men jag lovade mig själv att hålla nere pulsen. Inte över 160 på hela rundan.

Det blev min favoritrunda runt Södermalm som är drygt 12 km. Jag hann till och med ut innan det blev mörkt! Minns inte ens sist jag sprang runt söder i dagsljus. Det var så fint att jag till och med stannade och fotade.

Vad gäller pulsen så lyckades jag faktiskt nästan. Vid ett par tillfällen var jag strax över 160 men då drog jag direkt ner på tempot. Snittet blev till sist 149 slag/min i ett tempo på 4:55 min/km. Lugnt och behagligt alltså! Fast det blåste sjukt mycket idag så när det var motvind fick man verkligen kämpa för att ta sig framåt samtidigt som pulsen skulle hållas låg.

Ärligt talat så vet jag inte om jag borde ha sprungit idag. Precis efter passet kände jag betydligt mer i halsen än vad jag gjorde innan. Fast nu har det lugnat sig igen. Vi får väl se hur jag mår imorgon. Fina bilder från löppasset blev det åtminstone. I alla fall de två första...

 

 

På väg hem från praktiken tog jag det mogna beslutet att hoppa över dagens inplanerade löppass. Det är inte ofta det händer. I och för sig handlar det denna gång om att skjuta upp passet till senare i veckan så jag hoppar ju egentligen inte över det. Byter bara dag helt enkelt!

Jag har både igår och idag känt mig lite krasslig, lite lite halsont och huvudvärk. Igår försvann det under eftermiddagen men idag har det känts hela dagen. När jag dessutom mår lite illa, är dödstrött, måste laga mat, diska och ska tvätta så känns det som en bra idé inte springa idag. Istället blir det löpning resterande dagar den här veckan. Förutsatt att jag är frisk såklart.

En sak ger dock lite spänning ikväll! Alldeles strax ska jag äta kyckling som stått framme hela dagen. Jag tog fram den ur frysen i morse och skulle ställt in den i kylskåpet. Men det glömde jag och istället har den stått på diskbänken hela dagen. Jag vet att min syster, som är kostekonom, (och säkert flera andra) antagligen tycker att jag borde brännas på bål eller något men jag tänker faktiskt äta kycklingen. Kanske blir jag magsjuk. Den som lever får se...

I och med att det igår var både min födelsedag och sista dagen i januari så känns det helt rätt att nu ta nya tag ocj blicka framåt. Ett år äldre och en ny månad alltså. Jag ser fram emot löparåret som 28-åring. Förhoppningsvis bjuder februari och även kommande månader på många trevliga upplevelser. Jag ser definitivt positivt på framtiden!

Egentligen borde jag kanske ha inlett mitt år som 28-åring med 28 km löpning. Det vore himla passande tycker jag. Men det är en aning långt en helt vanlig tisdag. Istället blev det ett lugnt distanspass på 18 km. Och det betyder INTE att jag hellre är 18 än 28 år! Verkligen inte. Jag trivs bra att med att bli äldre. Man blir både smartare och bättre på att springa. Åtminstone än så länge. En dag kanske det vänder?