Lisakarinmatilda

Det går sakta men säkert framåt med listan över ämnen som jag har bestämt mig för att avverka. Nu har jag åtminstone kommit halvvägs!

Jag tränar helst på förmiddagen. Ungefär 1,5-2 timmar efter frukost passar mig perfekt. Då har jag hunnit smälta maten men är fortfarande mätt. Dessutom fungerar det bäst för min mage att träna då och jag är även pigg. En annan sak som gör förmiddagen till en väldigt bra tidpunkt är att man efter träningen har tid, lust och ork för annat. Allting blir så mycket roligare & lättare om jag får träna först. 

Tyvärr så är det ju inte så ofta möjligt att träna på förmiddagarna. Då gillar jag bäst att ge mig ut så fort jag har kommit hem på eftermiddagen. När man ändå är i gång liksom!

Det känns väldigt tomt nu när Stockholm marathon är över. Extra tomt känns det eftersom jag inte är så nöjd som jag borde vara över lördagens lopp. Att springa på 3:29 är ju för tusan en tid som jag för ett par år sedan bara kunde drömma om! Men ändå knager känslan att om jag hade lagt upp loppet annorlunda hade jag kanske kunnat springa 1-2 minuter fortare och dessutom haft ett betydligt roligare lopp. Att ha roligt är faktiskt det viktigaste av allt och det hade jag tyvärr inte i lördags, åtminstone inte så roligt som jag brukar ha på lopp och det är en erfarenhet som jag definitivt tar med mig inför kommande lopp.

Något positivt som jag dock tar med mig från loppet är att jag faktiskt kämpade hela vägen in i mål. På Lidingöloppet 2009 upplevde jag liknande känslor men istället för att kämpa vidare så gav jag då upp. Det gjorde jag inte i lördags och jag tappade faktiskt inte så mycket på slutet som jag trodde. Jag plockade ju till med placeringar sista biten!

Direkt eftet marathon började jag smida planer inför kommande mål. Lidingöloppet den 24 september är jag redan anmäld till och målet där är att springa på en tid runt 2:32-2:33. På lång sikt vill jag springa under 2:30 men det tror jag är en för tuff målsättning i år. Lidingöloppet har på senare år blivit ett av årets absoluta höjdpunkter. Jag älskar att springa i skogen på hösten!

Jag kommer eventuellt även att springa Växjö marathon den 15 oktober. Det vore ju himla roligt att springa ytterligare en mara under året och inte vänta till nästa års Stockholm marathon. Om jag springer så kommer jag gå för personbästa såklart.

Tjejmilen kommer jag också springa och jag skulle gärna springa ytterligare någon halvmara. Halvmarathon är ju den distans som passar mig bäst! Ja än så länge är en del oklart angående löpningen framöver men en sak är säker och det är att jag längtar jättemycket efter att komma igång med träningen mot nya inspirerande mål!

Målet med Stockholm marathon var att springa på en tid under 3:30. Jag lyckades och är verligen nöjd över det. Men jag är ändå inte riktigt nöjd med loppet. Jag tyckte inte att det var särskilt roligt att springa igår. Anledningarna till det är flera men jag börjar med att skriva om loppet.

Starten var som vanligt helt fantastisk. Jag älskar känslan av att få vara en del i den underbara löparfest som Stockholm marathon är! Loppet inleddes i strax under 5 min/km och milen klockades på 49:50. Stabilt och bra. Benen var med i matchen och kroppen kändes stark. Min sambo Mats & jag sprang ihop första 6-7 kilometrarna men sedan sprang vi våra egna lopp. (Fast efteråt fick jag veta att Mats bara legat några hundra meter bakom mig och såg mig hela tiden.) Hela första varvet gick riktigt lätt.

Ute på Gärdet på andra varvet var det riktigt blåsigt och kallt. Detta tillsammans med att det i princip är helt folktomt där gjorde att jag tyckte att det var ganska tråkigt just då. Halvmaran passerade jag på 1:44:46. Efter Djurgården kommer man äntligen tillbaka till publiken och loppet blev genast roligt igen. Jag började vid det här laget dock känna mig lite sliten men höll ändå ett bra tempo.

På Strandvägen sprang 3:30-farthållarna i fatt mig och eftersom jag höll samma tempo som dem så hamnade jag i en stor klunga av löpare. Det var riktigt trångt och det störde min löpning en del, framför allt vid vätskestationerna. På söder Mälarstrand Västerbron lyckades jag till slut springa ifrån den stora delen av klungan och trängseln lättade en hel del. Strax därefter kom Mats upp jämsides med mig. Han var fräsch! Jag däremot hade det riktigt tungt men gjorde ändå ett försök att hänga på honom upp för Västerbron. Mats drog ifrån men när det gick utför kom jag ikapp honom. Väl nere på norr Mälarstrand började det ta emot något enormt och jag fick släppa Mats. En av 3:30-farthållarna kom då ikapp mig och jag försökte hänga på honom. Men på Vasagatan fick jag släppa även honom.

35 km passerade jag på 2:53:24. Vid det här laget var mina lår helt förstörda. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag har aldrig någonsin fått kämpa så mycket i ett lopp tidigare. Men jag var ändå aldrig orolig att jag inte skulle klara 3:30. Fast det borde jag ha varit...  Jag kämpade mig fram meter för meter och vid Odenplan kändes det lite lite lättare. Utan nerförsbacken på Odengatan hade jag antagligen tappat mycket tid. Hur trött jag än är så kan jag alltid springa fort nerför och det såg jag verkligen till att utnyttja här.

Sista två kilometrarna var en riktig plåga! Jag fick kämpa för varje steg och sprang som i en dimma. Något liknande har jag aldrig upplevt! Men jag lyckades ändå hålla ett tempo på 5:07 min/km, vilket jag är nöjd med. Det hade kunnat bli betydligt långsammare än så. Men det enda jag tänkte på var att jag måste forsätta springa, jag får inte börja gå!

Väl inne på Stadion ser jag att jag har knappt en minut på mig att komma in under 3:30. Herregud, EN minut! Det var först då jag förstod att det kanske inte skulle gå trots allt. Jag gav ALLT jag hade kvar och mn puls var uppe i 192 (min maxpuls är 194)! Jag lyckades ta mig i mål med sju sekunder till godo och jag var nöjd, 3:29:53. Mest nöjd över att det var över. Tröttheten var den värsta jag har upplevt!

I målfållan stod Mats och väntade på mig. Han hade kommit in drygt två minuter före mig och hade sprungit helt utan kramp. Inget sjuktält i år alltså! Jag är så himla glad för Mats skull! Fast jag kunde inte säga det till honom där i målfållan. Jag var för trött för att prata.

Som jag skrev ovan så är jag såklart nöjd med loppet. Jag lyckades ju med min målsättning! (Min andra målsättning; att komma topp 100 försvann all världens väg eftersom det var riktigt bra klass på löparna i år! Trots en förbättring med 6 min 30 sek från förra året så fick jag en sämre placering i årets lopp. Det finns så himla många bra löpare. Kul!) Jag är dock inte nöjd med hur jag genomförde loppet. Precis som Lidingöloppet 2009 så öppnade jag för fort och när sista biten blir en plåga så är det inte särskilt roligt. Dessutom tyckte jag att det var alldeles för kallt och blåsigt under årets marathon. Jag vill ha sol, värme & vindstilla!

Min målsättning inför nästa års Stockholm marathon är att lägga upp loppet på ett bättre sätt och framför allt ha roligt! Och samtidigt springa fort såklart...

Jag har tyvärr inga bilder från loppet. Istället får det bli en på mig & Mats på ÖIP efter loppet. Det var fantastiskt skönt att sitta ner!

En nöjd löpare utan kramp och en ganska nöjd löpare med förstörda lår

 

 

Mina mellantider (suddiga, precis som sista 7 km...)

Jag är riktigt nöjd med tiden. Men loppet var helt klart det jobbigaste jag någonsin sprungit. Det var inte direkt någon walk in the park... Ett utförligt inlägg om loppet kommer imorgon.

Jag laddar för fullt här hemma. Har ätit ett stort lass lasagne och snart är det dags för glass. Nummerlappen är hämtad och väskan är nästan packad. Jag känner mig i stort sett frisk från all form av förkylning. Skönt! Det ska bli så himla roligt att springa imorgon!

Om ni kommer och hejar så är mitt startrnummer är 3636 och jag har rosa linne & ljusblå keps på mig. Jag behöver allt stöd jag kan få! Till alla ni som också ska springa önskar jag ett stort lycka till! Nu kör vi!!

Vid nummerlappsuthämtningen tidigare idag

Både igår och idag när jag cyklade genom Stockholm så fick jag en riktig marathon-känsla i kroppen. Eftersom jag passerar flera av de gator som loppet går på så är det liksom ofrånkomligt att inte tänka på loppet. Dessutom är det en hel del skyltar och flaggor runt om i stan som vittnar om vad som komma skall. Jag tror även att alla jag möter också ska springa på lördag och, precis som jag, upplever den förväntansfulla stämningen i stan. Men så är det såklart inte. Fast jag fortsätter gärna att tro det för det gör det hela ännu mer stämningsfullt!

Många flaggor längs Stadsgårdskajen

Helt oväntat så sprang jag Vårruset ikväll. Jätteroligt! Min vän Lovisa behövde löpare till sitt lag Team Lofsan eftersom några hade lämnat återbud. Jag hade ändå tänkt springa något pass i lite högre fart nu dagarna före marathon så jag nappade jag direkt.

Planen var att springa på 22-23 minuter men det sprack givetvis. Klockan stannade på 21:32 men då hade jag ändå försökt att hålla igen en del. Förhoppningsvis så påverkar det inte maran på lördag! Åtminstone inte särskilt mycket. Roligt var det i alla fall!

För övrigt känner jag mig nästan helt frisk från förkylningen nu - HURRA!

Jag & Lovisa

Ja det är det många som undrar. Jag kan bara komma på två tillfällen då jag själv har ställt mig frågan. Första gången var längs Norr Mälarstrand under andra varvet på Stockholmsmaran 2006. Då var det tungt. Förra året ställde jag mig även frågan strax innan loppet då jag var så oerhört nervös. Men tvivlet går över lika fort som det har kommit och istället tänker jag: Varför inte marathon?

Här är några av många många anledningar till att springa:

- Utmaningen
- Ha ett mål med träningen
- Upplevelsen och stämningen
- Gemenskapen bland löparna - Det är FEST!
- Publikens hejarop
- Medaljen
- Känslan av att springa i mål
- Imponera på andra

Jag kommer ihåg när jag bestämde mig för att någon gång springa ett marathon. Det var under friidrotts-VM i Göteborg 1995. När jag såg marathonlöparna passera så tycker en 12-årig Lisa att de som sprang var otroligt häftiga! Jag tycker fortfarande att marathonlöpare är fantastiska, oavsett om man springer en VM-mara eller är motionär och tar det lite lugnare.

Om min förkylning inte blir värre så springer jag mitt tredje marathon på lördag och kommer då få uppleva ovanstående punkter ännu en gång. Jag längtar!

Vid nummerlappsuthämtningen förra året

Första dagen i marathonveckan idag och i och med det så påbörjar jag min uppladdning inför lördag. Loppet upptar en stor del av mina tankar och det är svårt att koncentrera sig på annat. Men det gäller att leva som vanligt och inte stressa upp sig i onödan. Det finns ju inte så mycket att påverka nu ändå!

Jag kommer inte göra några stora förändringar den här veckan, förutom att träna mindre än vanligt då såklart. Imorgon, tisdag, blir det ett distanspass med några lätta fartökningar och på onsdag blir det ett riktigt lugnt distanspass. Jag kommer äta som vanligt, eventuellt lägga till lite mer kolhydrater onsdag-torsdag. På fredag kväll blir det som givetvis lasagne-uppladdning. Det har funkat bra inför marathon och Lidingöloppet tidigare. Hemmagjord lasagne är helt klart ett vinnande koncept!

I fredags gjorde jag dock en ganska radikal förändring som jag hoppas ska göra mig lite lättare på marathon. Jag klippte av mig ca. 20 cm av håret! Eller det var ju såklart inte jag som gjorde det utan en frisör. Oavsett om den nya frisyren gör mig snabbare eller inte så kommer jag förhoppningsvis att slippa nack- och huvudvärk efter tre timmars löpning, vilket brukade vara resultatet med min tidigare kalufs. Känslan av en lättare frisyr är i alla fall fantastisk!

Tidigare jättekalufs

 

 

En mindre tofs nu

Det blev verkligen ett annorlunda lopp igår i jämförelse med hur det brukar vara för mig på Varvet. När jag vaknade på morgonen var jag förkyld. Ganska rejält snorig faktiskt och jag väldigt tveksam inför att alls starta. I bilen från Trollhättan till Göteborg bestämde jag mig för att om jag inte är sämre när det börjar närma sig start så springer jag. Halsen hade jag inte ont i och det är för mig en förutsättning för att överhuvudtaget överväga start. Som vanligt var det en fantastisk feststämning runt Slottskogsvallen. Stundtals blev jag lite nedslagen över att inte kunna springa som jag brukar. Med med tanke på förkylningen så var det ju ytterst passande att redan innan bestämt sig för ett lugnt lopp. Eftersom jag inte var sämre när klockan närmade sig start, 13:33 för oss i grupp 1B så ställde jag & Mats oss nästan längst bak i startfållan för att inte hindra andra. Givetvis höll vi oss dessutom långt till höger genom hela loppet!

Det var verkligen roligt att springa. Jag upplevde saker i omgivningen som jag aldrig sett förutom och eftersom jag & Mats sprang tillsammans så hade jag dessutom någon att dela det med. Vi filmade en del, fotograferade, tackade publiken, kommenterade medlöpare, poserade framför kameror, sjöng med i musiken och massa annat som jag inte brukar göra under loppen. Kul! Jag pratade till och med i telefon med pappa en stund längs med avenyn!

Vi gick i mål på 1:44:33 (vilket ger ett snittempo på 4:58 min/km) utan att ha ansträngt oss allt för mycket. Ett bra formbesked alltså! Idag känns kroppen i princip som vanligt och loppet kommer förhoppningsvis inte påverka marathon på lördag. Förkylningen är inte heller sämre utan snarare lite bättre så jag är verkligen nöjd över att jag sprang.

Det var verkligen roligt att springa Varvet igår men jag längtar redan till nästa år då det blir full satsning igen!

På Älvsborgsbron

 

Här är två videoklipp från loppet.

Från starten:

http://www.youtube.com/watch?v=5uJrHDbhkXI

Från Älvsborgsbron:

http://www.youtube.com/watch?v=lUmr6pkEFIY

Då var det dags igen. Göteborgsvarvet imorgon ju. Det blir mitt sjätte varv. Jag har som mål att springa Varvet varje år, oavsett vilken kondition jag är i. Att ta sig runt går ju alltid! I år kommer det bli ett lugnt varv. Jag ser det som uppvärmning inför vad som komma skall - Stockholm marathon!

Mats & jag kommer att springa tillsammans och bara ha roligt. Vi ska försöka fotografera och kanske filma lite under loppet. Om kroppen känns bra så kommer vi att hålla ett tempo på runt 5 min/km. Men det kan även bli betydligt långsammare. Vi får se! Det känns faktiskt roligt att springa ett lopp helt utan tidsmål även om jag såklart kommer att sakna den där fantastiska känslan av att ha tagit ut sig ordentligt. Men nästa år är det hela TRE veckor mellan Göteborgsvarvet och Stockholm marathon! Då kommer det bli full satsning på båda loppen.

Morgondagens lopp verkar inte bli samma värmeslag som förra året och tur är väl det. Då föll ju folk som käglor och låg kollapsade lite här & där. Jag hittade en bild från förra året som någon av våra supportrar tog:

 

I och med loppet i morgon så är det dags för första loppet som jag inte slår personbästa sedan jag som vuxen började springa lopp 2006. För varje lopp jag har sprungit sedan Göteborgsvarvet 2006 har jag alltså sprungit på bättre tider på samma distans. Det är ganska häftigt. Men imorgon är det alltså slut på det. Då kommer åtminstone halvmaratiden inte länge att följa personbästamönstret. Fast det känns bra med tanke på att det är mitt eget val att bryta det.

 

Här är mina resultat från Göteborgsvarvet:

 

2006 - 1:52:03

2007 - 1:41:37

2008 - 1:37:49

2009 - 1:36:34

2010 - 1:35:38

 

Förutom Göteborgsvarvet har jag sprungit två andra halvmaror, S:t Eriksloppet 2006 som jag sprang på 1:51:52 och så Kungsholmen runt för knappt två veckor sedan på 1:31:21. Det är onekligen ganska stor tidsskillnad på min första halvmara och min senaste. Det är tur att man blir snabbare med tanke på all träning man lägger ner!

Det var på ganska stumma ben som jag tog mig runt Årstaviken idag. Antagligen berodde det på att jag tidigare cyklade till och från skolan. För mig är det helt omöjligt att cykla lugnt. Jag trampar på så fort jag bara kan och tävlar med alla andra cyklister. Jag bara måste förbi allt och alla. Då får man betala priset med trötta ben på löppasset. Frågan är om det är värt det. Egentligen inte. Men det är en himla härlig känsla att ha varit snabbast längs Stadsgårdskajen i alla fall! Väldigt barnsligt, jag vet.

Passet runt Årstaviken gav ändå två besked, ett bra och ett mindre bra. Jag kände mig äntligen som vanligt i kroppen igen. Förhoppningsvis är jag nu så gott som återställd från Kungsholmen runt. Härligt! Det mindre bra beskedet var att jag även kände den där dumma känslan i vaden/hälen. Jag tror faktiskt att det är benhinnorna som krånglar. Skit. Jag håller alla tummar jag har för att det ska försvinna eller åtminstone inte bli värre.

Halvnöjd efter dagens pass

Igår visade SVT dokumentären "Maratonpojken". Jag såg bara första halvan men det jag såg var oerhört gripande, sorgligt och inte minst tragiskt. Vuxna som utnyttjar barn är det värsta som finns. Ikväll kommer jag att se andra halvan av dokumentären. Den finns på Svt Play.

Budhia - Maratonpojken

Mellis är ett uttryck som var helt främmande för mig innan jag flyttade till Stockholm. Jag har alltid kallat det mellanmål och det kommer jag att fortsätta med. Mitt favoritmellanmål är definitivt naturell yoghurt utblandat med honung tillsammans med hallon, blåbär & nötter. Underbart gott och närinsrikt!

Om jag har avokado hemma (vägrar att köpa när de är för dyra eller är exporterade från Israel) är ett annat gott mellanmål en skiva hemmagjort bikarbonatbröd med avokado på. Gott och nyttigt!

Jag har upptäckt något himla roligt. På hemsidan för Kungsholmen runt tipsar de om bloggar om loppet och där står det så här: "Lisa var en av de snabbaste klubblösa löparna. Hon gläds över att inte ha tittat på klockan och fått reda på hur fort det gick."

Kolla HÄR. Inte så illa minsann!

Under dagens distanspass (Som för övrigt var ett riktigt bra pass, 12,4 km i 4:36-tempo utan att vara särskilt ansträngande alls. Fast låren är fortfarande slitna efter Kungsholmen runt - när ska det försvinna egentligen?) funderade jag en hel del på Stockholm marathon. Det är ju faktiskt bara 12 dagar kvar nu! Det ska bli så himla roligt! Men jag blir också jättenervös när jag tänker på loppet.

Ärligt talat så är jag ganska trygg och säker när det gäller min kapacitet. Jag tror att jag i den form jag är i just nu i kombination med rätt upplägg och optimala förutsättningar kan springa under 3:30. Fast det är inte säkert att jag kommer lyckas just när det gäller.

Ett orosmoln är faktiskt att jag eventuellt pressade mig för hårt på Kungsholmen runt. Jag kanske inte hinner återhämta mig ordentligt! Men med tanke på att jag förra året sprang Göteborgsvarvet i maxfart endast TVÅ veckor före maran och var helt återställd då så borde det inte vara något problem.

Något annat som jag funderar på är mina mindre skavanker som jag är rädd ska sätta käppar i hjulet för mig på maran. Tidigare var det min högra hälsena som gjorde ont men nu är det vänster vad och smalben som inte riktigt är som det ska. Det gör inte direkt ont men känns helt klart inte optimalt!

Till sist är det mitt återkommande problem inför lopp, nämligen rädsla för att magen ska krångla. Jag har ibland problem med magen när jag springer och har vid flera tillfällen fått avbryta löpningen på grund av det. Än så länge har det lyckligtvis inte varit några problem vid lopp men det är ständigt en oro över att magen ska krångla.

Sammanfattningsvis kan jag i alla fall konstatera att om allt klaffar som det ska den 28 maj så kommer det bli en fantastisk resa genom Stockholm. Och egentligen är mina problem ingenting ur ett vidare perspektiv. Att bara vara helt frisk och kunna springa ett marathon är ju en vinst i sig!

Stockholm marathon 2010

Jag fortsätter att beta av listan över ämnen att skriva om här på bloggen. Det går sakta men säkert framåt! Dagens ämne är alltså "Mitt bästa kosttips".

Personligen så anser jag att man kan äta lite av allt så länge man är fysiskt aktiv. Jag tror inte på någon form av diet och skulle aldrig följa någon eller råda någon annan att göra det. Istället förespråkar jag så naturliga produkter som möjligt, ALDRIG lightvarianter, halvfabrikat och produkter med konserveringsmedel eller annat konstgjort. Ett annat bra kosttips är att äta grönsaker till VARJE måltid, om det så bara är en tomat samt äta 4-5 frukter om dagen.

När det gäller sötsaker så tror jag inte på ett totalförbud utan även här anser jag att det bör vara produkter som man vet vad det innehåller och givetvis i en rimlig mängd. Min tidigare studiekamrat Lovisa som bloggar på Lofsan skrev någon gång om att hon tycker att man ska satsa på "sociala kalorier", vilket jag helt håller med om. Spara kakan till en festligare tillfälle istället för att äta den ensam hemma i soffan!

Ja alltså inte sista långpasset någonsin... Bara sista långpasset innan maran. Nästa lördag är det ju Göteborgsvarvet och det blir ju en form av långpass men ändå inte ett riktigt. Alltså var det sista riktiga långpasset idag, 27 km i 5:17-tempo. Själva passet var inte särskilt jobbigt alls men jag känner i benen att jag inte är helt återhämtad från Kungsholmen runt ännu. Baksidan av låren blev trötta betydligt tidigare än de brukar. Men jag är inte orolig. Om två veckor är jag förhoppningsvis helt återställd!

Rundan idag gick bland annat på Långholmen. Det är så fint där. Så fint att vi var tvungna att fota. Fast det är ju inget kul att bara fotografera naturen utan det blev såklart löpare med på bilderna:

 

 

Dagen börjades med 15 km i Nackaskogarna. Kroppen kändes i princip helt återställd från loppet i lördags nu. Jag kände endast en liten trötthet i baksidan av låren som jag misstänker hänger ihop med loppet. I övrigt var det ett himla trevligt pass. Efter den långa vintern så är jag extra sugen på att springa i skogen nu och njuter verkligen när jag gör det. Det var ju nästintill omöjligt under flera månader med tanke på all snö. Fast då kunde man ju förstås åka skidor istället och det är ju också trevligt!

Just nu har jag bröd på jäsning. Jag provade ett morotsbröd idag. Förhoppningsvis blir det gott! Jag tycker att brödet som finns i affären är allt annat än gott så när jag hinner så brukar jag baka mitt eget. Det blir både godare och billigare!

Dagens pass

 

 

Dagens bröd

Efter loppet i lördags vilade jag helt från löpning i söndags. Det kändes rejält i benen kan jag lova. Jag hade rejält med träningsvärk i låren! Precis som det ska vara då man har tagit i ordentligt!

Igår blev det en slow-jogg före frukost. Jag hade knappt styrfart med det var fantastiskt trevligt ändå. Jag njöt av den vackra naturen och att få röra på mig.

Även idag känner jag av loppet. Jag är lite stel i benen och har fortfarande en aning träningsvärk i låren. Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle springa idag eller inte. Men tillslut bestämde jag mig för att det fick bli löpning även idag. Det är ju så fantastiskt sommarväder ute så det inte bara går att stanna inne! Även om det också idag var betoning på lugnt tempo (5:12 min/km) så gick det lite fortare än igår. Fast jag höll medvetet igen för att kroppen ska få en chans att återhämta sig från halvmaran i lördags.

Imorgon eller på torsdag drar jag igång den vanliga träningen igen. Nu är det ju verkligen hög tid för att finslipa formen inför marathon den 28 maj!

Längs min löprunda idag - grönt & fint!

Jag tänkte inte skriva ner någon lång roman om lördagens lopp men några rader ska jag väl ändå få ihop. Att reflektera och se tillbaka är ju faktiskt ganska roligt och gör att man går igenom loppet en gång till.

Det var strålande väder här i Stockholm i lördags, ca. 18 grader och sol från en klarblå himmel. Inte särskilt mycket vind heller. Vädermässigt helt perfekt för löpning alltså. Åtminstone för mig som gillar när det är lite varmare. Innan starten var jag som vanligt nervös. Jag & Mats joggade upp och båda konstaterade att benen kändes pigga. När vi sedan stod i startfållan var jag väldigt förväntansfull och såg fram emot loppet.

Första kilometrarna gick hur lätt som helst. Pigga ben och låg puls. Efter ca. 4 km fick jag en märklig känsla i vänster vad/smalben. Det liksom ömmade utan att direkt göra ont. Inte särskilt trevligt alls. Känslan satt tyvärr i resten av loppet men blev åtminstone inte värre.

Efter första varvet blev det väldigt mycket mer glesare mellan löparna. Det var ju många som valde att springa 10 km istället för halvmarathon och de gick ju i mål efter ett varv. Min vana trogen sprang jag förbi en hel del löpare på andra halvan av loppet och blev bara omsprungen av någon enstaka. Jag siktade in mig på en löpare och segade mig långsamt ifatt och sedan förbi. Roligt! Majoriteten av alla löpare runt mig var killar. Under andra varvet såg jag nog bara 3-4 tjejer, vilket inte är så konstigt när jag sedan förstod att jag endast hade elva tjejer före mig i mål.

Jag tittade inte särskilt mycket på klockan under loppet utan sprang istället på känsla. Så här efteråt är jag glad över det för jag hade nog blivit lite feg om jag faktiskt hade vetat hur fort det gick stundtals. Speciellt på andra halvan av loppet. Sista kilometrarna var jag riktigt sliten men jag kämpade på och fortsatte att passera löpare. Även om jag var rejält trött när jag närmade mig målet så lyckades jag få till en hyffsad spurt. Nöjd och glad konstaterade jag sedan att jag hade sprungit på 1:31:21 och krossat min tidigare halvmaratid med över fyra minuter! Jag har faktiskt lite svårt att förstå det själv. Tyvärr så får sig glädjen en liten törn av den där dumma känslan som jag hade i benet. Jag ska verkligen vara lyhörd inför kroppens signaler nu sista veckorna innan marathon!

Här är mina kilometertider från loppet:

1.    4:28
2.    4:20
3.    4:30
4.    4:26
5.    4:33
6.    4:26
7.    4:27
8.    4:25
9.    4:13
10.  4:17
11.  4:13
12.  4:16
13.  4:13
14.  4:16
15.  4:20
16.  4:14
17.  4:12
18.  4:22
19.  4:05
20.  4:17
21.  4:11
22.  0:39

Som man kan läsa så gick andra halvan snabbare än första, precis så som mina lopp brukar se ut. Snittempot blev tillslut 4:20 min/km och jag kom på en 12:e plats av kvinnorna (13:e om man tittar på bruttotiden men det tycker jag verkar konstigt att göra!). Jag har börjat inse allt mer att halvmarathon är min grej. Jag gillar verkligen distansen eftersom det gäller att hitta en hög men kontrollerad fart. Helt i min smak!

Ja det gick ju bra det här... Trots en krånglande vad/häl/smalben så blev min tid på Kungsholmen runt personbästa med god marginal. Enligt min klocka korsade jag mållinjen på 1:31:21 vilket innebär en snittid på 4:18 min/km! Det är en putsning på över 4 min från min tid från Göteborgsvarvet förra året. Jag är så himla nöjd & glad! Nu väntar jag bara på de officiella resultaten för att få reda på min placering och exakta tiden. Mats, min kära sambo, gjorde även han ett kanonlopp och sprang enligt egen klocka strax under 1:28. Fantastiskt bra det också!

Här är några bilder från dagen:

Före start

 

Efter målgång - nöjt par!

 

Återhämtning och påfyllning - gött!

Bästa löparmånaden någonsin! Åtminstone sett till antal sprungna kilometrar. Hela 339,9 km sammanlagt. Det är drygt 11 km om dagen. Jag har sprungit tre pass över 30 km, vilket var ett av mina mål inför april. Det har även blivit fyra kvalitetspass, vilket jag egentligen tycker är åtminstone ett pass för lite. Men motivationen för tuffare löpning har inte riktigt funnits där. Dessutom är jag medveten om att en hel del av mina distanspass går i ett högre tempo än vad som egentligen är lämpligt för den form av träning och kan alltså ses som en form av kvalitetspass.

Antal löppass: 21 st
Antal styrkepass: 9 st
Sammanlagd distans: 339,9 km
Snittempo: 5:01 min/km
Snittlängd: 16,2 km/pass

Maj månad är marathon-månaden. Inte långt kvar nu. Det ska bli så kul! Men innan Stockholm marathon ska jag springa både Kungsholmen runt och Göteborgsvarvet. Helgen mellan de loppen (nästa helg alltså) blir det ett långpass på ca. 27 km. Inga fler pass över 30 alltså. Förhoppningsvis klarar jag mig på de rejäla långpass som jag har kört under våren. I maj kommer jag även att fortsätta med minst ett kvalitetspass i veckan. Vilka slags kvalitetspass det blir har jag inte bestämt än. Kanske intervall, kanske backe, kanske fartlek. Jag ser i alla fall fram emot maj som löparmånad, speciellt alla roliga lopp som ska springas!

Ibland när jag springer känns det som om jag springer i en bubbla. Det är bara jag och mina tankar. Jag ser omgivningen men jag registrerar den inte. Det här tillståndet uppkommer endast då jag springer ensam och utan musik. Dessutom ska inte tempot vara allt för högt. Förutom det så vet jag aldrig när jag kommer hamna i min bubbla. Men jag gillar det verkligen. Det blir en slags meditativ löpning där tankarna är i fokus samtidigt som kroppen arbetar. Jag hoppas verkligen att fler upplever något liknande, för det är riktigt coolt!

När det börjar närma sig ett lopp brukar jag lägga in ett lite snabbare pass några dagar före. Anledningen till det är att jag inbillar mig att kroppen då blir påmind om att den snart ska hålla ett högre tempo än vad den är van vid. Det här "uppvakningspasset" kan bestå av intervaller, tempolöpning eller som idag, fartlek. Jag hade ingen som helst plan för passet utan sprang bara på känsla. Jag växlade mellan lätt löpning, tävlingsfart och riktigt snabb löpning lite hur som helst. Passet gick okej men inte mer. Stundtals var det segt och jag hade ont lite överallt. Men vid något tillfälle kände jag att tävlingsfart (ca. 4:30-4:35 min/km när det gäller halvmarathon) kändes riktigt behagligt och ett tempo som jag utan större svårigheter kan hålla i många kilometrar. Det gäller att hitta de positiva delarna! Även om man ibland leta länge.

Ja just det, jag glömde nästan. Kallt som tusan var det idag! Bara 3 grader när jag sprang ut så det fick bli långa tights och pannband. I maj! Men på lördag är det varmt och soligt igen.

Vinterklädd

Det har verkligen varit fullt upp de senaste dagarna. Jag har ju för tusan inte ens hunnit blogga! Men nu ska det bli bättring.

På lördag springer jag Kungsholmen Runt halvmarathon. Jag har nästan glömt bort loppet och inte alls fokuserat så som jag brukar göra inför ett lopp. Det blir väl så när det händer massa annat! Men när startbeviset kom igår så blev jag genast nervös och förväntansfull. Det ska bli kul att springa! Men såklart lite nervöst också. Jag siktar ju på att springa under 1:35 och tror att det är ett realistiskt mål. Fast man vet ju aldrig. Det är ju första loppet för i år så det blir spännande att se vad kroppen är kapabel till och vad jag kan prestera. Oavsett hur det går på lördag så kommer jag att vara nöjd. Det har jag bestämt mig för.

Nu gäller det bara att hålla sig frisk. Som vanligt blir man värsta hypokondrikern sista dagarna inför ett lopp. Helt plötsligt är alla människor man träffar förkylda eller magsjuka! Tack gode gud för handsprit.

Är det någon mer som ska springa Kungsholmen Runt?