Lisakarinmatilda

Motivationen är något bättre än när jag skrev senast. I tisdags började jag dock känna en svag irritation i halsen, vilket förvärrades under onsdag. Halsont innebär såklart att det inte blir någon träning. Först idag kände jag mig tillräckligt frisk för att våga ge mig ut.

 

Eftersom jag & Siri i tisdags flög ner till mina föräldrar i Karlskrona så blev det en vagnjogg i min barndoms hemstad. Jag kan konstatera att det här att med barnvagnslöpning passar ypperligt i ett villaområde utanför en mindre stad. Inte ett rödljus någonstans och knappt en enda trottoarkant. Dessutom väldigt tomt på folk vilket gjorde det enkelt att ta sig fram. Drygt 10 km i skapligt tempo lyckades jag skrapa ihop och därefter julbordslunch med mina föräldrar som inte var fy skam. Nu hoppas jag att halsen fortsätter att kännas bra och innan julafton vill jag få till ett lite längre pass samt ett kortare.

Just nu är tyvärr inte motivationen på topp vad gäller löpning. Jag trodde att jag efter graviditeten skulle vara jättepepp för att springa. Men så är det alltså inte. Jag tror faktiskt att det beror på att sömnen inte är något att hurra för. Det känns faktiskt som om jag inte har varit utvilad sedan 28 augusti, alltså två dagar innan Siri föddes. Tidigare har jag kunnat mota tröttheten hyffsat men den senaste veckan har verkligen känts tuff. Förhoppningsvis kommer det bli bättre nu när julen kommer då Mats är ledig och kan avlasta mig.

 

Motivationsbristen till trots så blev det löpning både lördag och söndag denna helg. Igår ett ganska tungt pass med ljudbok i öronen (där jag blir såå irriterad på Leif GW:s karaktär Bäckström, om ni vet). Idag blev det faktiskt snabbdistans om 4 km plus upp- och nerjogg. Snabbdistansen var jobbig men tempot helt okej. Motivationen ökade också något efter passet. Hoppas att det fortsätter så.

Sedan jag blev mamma så upplever jag att saker som jag tidigare tyckte var väldigt viktigt inte alls är det längre. Fokus har liksom förflyttats något och jag värdesätter annorlunda. Det här gäller inom de flesta områden inklusive träningen. 

 

Exempelvis blir jag inte alls lika missnöjd över ett uteblivet träningspass eller om löpningen inte blir som planerat som jag blev förr. Jag gillar läget nu istället. Även om träningen fortfarande är oerhört viktig så har ju såklart något annat tagit över förstaplatsen i mitt liv. Att bli mamma har helt klart gett mig nya perspektiv på livet.

Eftersom jag förra veckan gjorde ett försök att springa hela fyra pass så lyckades jag komma upp i drygt 41 km löpning sammanlagt under veckan. Det är rekord för mig efter att jag har blivit mamma. Ja det var faktiskt väldigt välsigt länge sedan jag sprang så många kilometrar under en vecka. Under 2012 sprang jag 60-70 km i veckan men trappade ner rejält under slutet av hösten/början av vintern. Först var det  främst på grund av hälsmärta och sedan blev jag gravid. Löpningen ersattes av spinning och lite längdskidåkning. Men nu är det alltså dags att trappa upp igen. Några 70 km kommer det inte bli på ett bra tag men gärna runt 50 km så småningom.

 

Jag kan även meddela att kroppen verkar ha tagit de fyra löppassen bra. Bäckenbotten känns inte av mer än vanligt. Däremot är jag lite sliten efter nästan 16 km löpning igår, framför allt i baksidan av låren. Men det är ju ingen "farlig" trötthet.

 

I övrigt är det fullt upp med julstök just nu. I helgen har det bakats saffransbullar, kokats knäck & annat julgodis, handlats julklappar, besökts julmarknad, lagats och ätits julmat (Jansons frestelse m.m.). Den här veckan är det även dags för att skicka julkort, handla mer julklappar, äta risgrynsgröt, adventsfika hos Andréa, se luciatåg, göra korv och massor av annat "juligt". Jag älskar julen!

 

 

 

Denna vecka ska jag prova att öka antalet löppass till fyra. Vi får se vad kroppen tycker om det. Om det inte funkar så går jag tillbaka till tre pass. Som jag tidigare nämnt så blir jag fortfarande liksom "trött" i bäckenbotten efter löpningen och då känns det onödigt att påfresta kroppen med mer än tre pass i veckan. Men jag har de senaste två veckorna upplevt "tröttheten" som mindre. Dessutom har det blivit svårare för mig att få till ett spinningpass i veckan eftersom en viss liten dam här hemma har börjat komma in i en nattrutin som kräver att jag är hemma ungefär kl. 18-20 (först amning och sedan agerar jag napp...). De flesta spinningpass går ju som bekant vid denna tid. Spinningen ska alltså ersättas av ytterligare ett löppass. Men vi får se hur det går.

 

För övrigt så börjar jag bli sugen på mer kvalitet i passen, exempelvis intervaller. Men med tanke på känslan i bäckenbotten så får det nog vänta ytterligare ett par veckor.