Lisakarinmatilda

Idag fyller jag år, 29 år. Evy Palm fyller också år idag. Fast inte 29 år utan 70. Grattis till oss! Jag ser det som ett gott tecken att dela födelsedag med Evy Palm. Hon har ju gjort 2:31 på marathon. Som 47-åring! Det kanske man ska satsa på?

Födelsedagen firas utan löpning. Det har sprungits så mycket i januari så att det här blir en lugn vecka för mig. Åtminstone när det gäller löpning. Födelsedagsfirande kommer det dock blir mer av. Min sambo och min svåger fyller också år om några dagar. Hurra hurra!

Löpning är verkligen oförutsägbart. Ibland känns det helt fantastiskt och man kan (nästan) springa hur långt och fort som helst. Andra dagar är det precis tvärtom och det enda man vill är att sluta springa och lägga sig ner i diket. Inte heller kan man veta nära den ena eller den andra känslan ska dyka upp. När man minst anar det så är man pigg och när man borde ha massa krafter så kan det vara precis tvärtom. Så här har i alla fall jag det.

Förberedelserna inför dagens lugna distanspass var allt annat än optimala med långpass igår, lite sömn och några glas vin kvällen innan. Men eftersom solen strålande från en klarblå himmel så var jag ändå riktigt sugen på att få komma ut en sväng. Efter en trög inledning såg det ut att bli ett tungt pass. Men efter 4-5 km så vände det. Jag kände mig full med kraft och energi. Backarna forcerades utan några som helst problem och trots ett högt tempo så kändes det inte jobbigt. Så otroligt skönt att känna sig så stark! Fast konstigt med tanke på förutsättningarna. Men det gäller att glädjas åt de här stunderna för helt plötsligt är det den motsatta känslan som gäller. Det kanske är det som är tjusningen med löpning?

Mitt löparsällskap och tillika sambo fick kasta in handduken innan dagens långpass så jag fick springa ensam. Det är ju såklart inte lika roligt men med musik i öronen var det helt okej ändå. Visst är det trevligt att springa långpass men jag kan ibland tycka att det blir lite långtråkigt. Det är inte riktigt mitt favoritpass men ack så nödvändigt om man siktar mot marathon. Dessutom känns det alltid så himla bra efteråt.

Långpasset idag och förra helgen har verkligen gett positiva besked. Jag har inte brytt mig om tempot det minsta utan enbart sprungit efter känsla. På båda passen har det inneburit ett tempo på 5:11 min/km, förra vecka på 30 km och idag på 27,5 km. Inget av passen har känts särskilt jobbiga heller. Givetvis är jag trött och kilometrarna känns kroppen. Men jag har helt klart haft mer att ge. Helt klart positivt!

Jag älskar pannkakor! Min pappas är de allra godaste men även andras slinker med lätthet ner. Stekta i riktigt smör är dock ett måste. Så vad är bättre än ett stort lass med pannkakor efter kvällens backpass?

Återhämtningsmat?

Transportlöpning är som bekant en form av träning som jag tycker är himla trevligt och igår tog jag det verkligen till sin spets. Ja, utifrån skulle det kanske till och med ses som aningen korkat. Jag tog nämligen t-banan i 40 min för att sedan direkt ta mig hem igen. Fast då springandes. Kanske inte det smartaste?

Jag kan förklara mitt beteende med att jag åkte till Mats som skulle springa hem från jobbet. Jag som hade pluggat hemma hela dagen ville komma ut och då chansen att springa tillsammans fanns så gällde det att passa på. Korkat eller inte men ett härligt transportpass på knappt 15 km blev det!

Hit åkte jag. För att sedan springa hem igen.

 

 

Redo för transportlöpning

Nu är väl ändå vintern här? Ja årstidsmässigt har den såklart varit här ett tag men knappast vädermässigt. Åtminstone inte där jag har befunnit mig.

Igår var det flera minusgrader och jag var för första gången för den här löparsäsongen "vinterklädd". Med vinterklädd menar jag underställsbyxor under tightsen och ett extra lager på överkroppen, alltså inte bara underställströja och jacka eller tröja. Jag har inga vintertights utan springer med mina vanliga året om. Det funkar hur bra som helst och jag har aldrig upplevt att jag har saknat ett par tjockare tights.

När det är kallt ute och jag dessutom ska springa långt så brukar jag även ta till ett knep som en vän till mig lärde mig under en skidresa. Nämligen att byta plats på underställströja och sport-BH. Mina sport-bh:ar blir helt genomblöta efter ett långpass och det är inte särskilt skönt att ha det blöta & kalla tyget direkt mot huden. Att ha understället närmast kroppen känns betydligt skönare.

För övrigt så sprang jag & Mats hela 30 km igår. Så långt har jag inte sprungit sedan Lidingöloppet. Det var slitsamt på slutet men ändå helt okej. Det kändes bra att ha fått till ett rejält långpass och även om Stockholm var grått så var det ett vackert vinterlandskap runt oss. Ett givande pass helt enkelt.

Givetvis har jag mål med löpningen som inte handlar om lopp och tider, exempelvis vill jag känna glädje med löpningen, vara skadefri och få nya löparupplevelser. Men att springa lopp och förbättra sina tider är en del av min löpning och därför kommer jag i det här inlägget att fokusera på mina tidsmål under 2012.


10 km: sub 41 min.
Det är enligt mig ett rimligt mål med tanke på att mitt pers är 41:22. Egentligen kanske jag borde göra en rejäl satsning på sub 40 men jag är inte riktigt beredd att göra det. Inte just nu i alla fall. Dessutom är det svårt att kombinera en sådan satsning samtidigt som jag har mål på längre sträckor. Så sub 41 känns okej i år! Förmodligen blir det på Hässelbyloppet i höst som jag kommer satsa för fullt mot målet.


Halvmarathon: sub 1:30
Det här målet är helt klart det tuffaste. Mitt pers är 1:31:21 och då kan ju sub 1:30 inte låta så svårt. Men det kan jag lova att det är! När jag gjorde mitt pb på sträckan var det riktigt jobbigt och jag gav verkligen allt. Finns det mer att ge? Ett bra tillfälle för målget är jag också osäker på. Göteborgsvarvet är förmodligen ett för kuperat och trångt lopp. Har lite funderingar på Stockholm halvmarathon om det passar in med övriga lopp. Annars får jag leta upp en annan lättlöpt halvmara!


Lidingöloppet 30 km: sub 2:30
Mitt "enklaste" och mest realistiska mål. Efter förra årets lopp som sprangs på 2:31:09 ser jag helt plötsligt 2:30 som ett möjligt mål. Jag var inte heller helt slut efter 2:31-loppet utan hade eventuellt kunnat ge lite till. Men det krävs mycket träning i kuperad terräng under sommaren. Lidingöloppet är helt klart det lopp som jag mest ser fram emot!


Marathon: sub 3:29:53
Målet är helt enkelt att slå förra årets tid. Kanske kanske kommer jag revidera målet under våren men just nu nöjer jag mig med det. Med tanke på förra årets mindre roliga upplevelser på loppet så hoppas jag återfå glädjen med en "lätt" målsättning. Jag känner dock att jag inte riktigt få ut min kapacitet på marathon så att sätta ett högre mål lockar. Eller så passar inte marathon-sträckan mig helt enkelt! Jag ser i alla fall redan fram emot loppet och är sugen på revansch!


Ja det där var mina mål! Vad har DU för mål med ditt träningsår?

Ja idag var det minsann inga pigga ben på löprundan! Segt och trögt beskriver passet bra. Det kändes som om jag aldrig riktigt kom igång. Tog mig i alla fall runt ungefär 9 km i 5:07-tempo. Ett pass att bara ta sig igenom liksom. Imorgon är kroppen förhoppningsvis med i matchen igen! Det var i alla fall vackert ute med snön som har kommit. För min del får det gärna komma mer snö. Jag längtar efter att åka längdskidor!

Efter löpningen idag blev det några styrkeövningar för bål och armar. Jag styrketränar aldrig ben och rumpa utan endast överkropp. Jag ser ingen anledning till det eftersom löpningen ger tillräckligt med styrka för de delarna. Överkroppsstyrka har jag dock inte för mycket av. Herregud vad klen jag känner mig ibland! Tur att man inte springer (så mycket) med armarna.

Snö

Här i Stockholm är det isgata med snötäcke på väldigt många ställen. Det är i princip livsfarligt att springa. I fredags kämpade jag & min vän Klara oss igenom en runda där vi höll på att ramla minst 10 gånger var. För att slippa detta köpte jag för ett tag sedan dubbar att skruva i löparskorna. Men det var först efter fredagens pass som de skruvades dit. Eftersom jag ganska nyligen införskaffade ett par nya skor så blev det ett par redan väl använda löparskor som nu har fått dubbar i sig.

Under lördagens långpass hade jag således dubbar på för första gången. Inte dumt alls! Jag har tidigare sprungit med broddar men trivs inte riktigt med det. Jag tycker att steget ändras och fötterna känns tunga. Med dubbar fastskruvade i sulorna kände jag ingen som helst skillnad mot att springa "som vanligt".  Jag är riktigt nöjd med dubbningen! Vid något tillfälle upplevde jag dock att man halkade till lite. Eventuellt kommer jag att skruva i ytterligare några dubbar i skorna för att få ännu bättre fäste.

 

För drygt ett år sedan sprang jag aldrig längre än 12-13 km i veckan och så ett långpass på över 20 km på helgen. Sedan förra vintern har jag dock lagt in ett längre distanspass nästan varje vecka. Detta längre distanspass brukar bli 14-18 km och jag håller ungefär samma tempo som på kortare distanspass. Passet har gjort att veckomängden har ökats något och jag tror även att min uthållighet har förbättrats tack vare det här. Ett ganska enkelt sätt att förändra sitt träningsupplägg som, åtminstone för mig. annars riskerar att se likadant ut vecka efter vecka. Dessutom gillar jag verkligen det långa distanspasset eftersom det är den typ av distans som jag trivs bäst med. För mig är det nästan lättare att springa 15 km i 5 min/km än att hålla det tempot på 10 km (åtminstone på träning). Det är ju först efter sådär 6-7 km som jag brukar komma igång.

Gårdagens långa distanspass i mörker och halka

Ja jag vet inte om det beror på dagens intervaller eller vad det är. Men nu känner jag att motivationen börjar återkomma. Jag är peppad för vintern och vårens löpträning. Kul och tufft ska det bli! Jag har börjat visualisera årets lopp vilket ger mig extra motivation. Återkommer till det.

Intervallerna idag (6x1000 + 200 m joggvila mellan) sprangs som vanligt på Kärrtorps IP och det gick fortare än någonsin. Inte heller var jag sådär dödstrött redan efter första intervaller som jag brukar vara. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt. För det var det. På slutet fick jag verkligen slita. Men det var liksom kul samtidigt, nästa hela tiden i alla fall.

Tusingarna sprangs på följande tider: 3:58 - 3:50 - 3:50 - 3:52 - 3:50 - 3:51 vilket jag är sjukt nöjd över. Det är ju faktiskt riktigt snabbt, åtminstone för mig. Löparåret 2012 nu kör vi!

Dagen har helt och hållet ägnats åt att sitta på uppsatsopponeringar. Det tar på krafterna kan jag lova! Ja jag är faktiskt tröttare efter en sådan dag än efter ett marathon, åtminstone i huvudet. Även om jag helst av allt bara ville lägga mig i soffan när jag kom hem så var det bara att mota bort de tankarna och ta på sig löparkläderna istället. Jag vet ju att jag blir så mycket piggare av löpningen! Väl ute så kändes det redan bättre och när jag var hemma igen var tröttheten som borta. Löpning kan helt klart göra underverk!

Jag har funderat en hel del över hur jag ska göra med bloggen. Fortsätta blogga eller lägga ner? Egentligen har jag inte kommit fram till något alls. Men det lutar åt att bloggen får hänga med ett tag till. Det känns dessutom himla bra att ni är flera där ute som gillar att läsa det jag skriver!

En sak som jag i alla fall har kommit på är att motivationsbristen vad gäller bloggen antagligen hänger ihop med att motivation även när det gäller löpningen inte är på topp just nu. Och vad det beror på vet jag inte heller. Men bristen på motivation påverkar inte hur mycket jag tränar. Jag springer på som vanligt men det känns tyvärr inte alltid så där jättekul. Förhoppningsvis vänder det snart. Kanske kan bloggen hjälpa till att återfå löparglädjen?

Januari har träningsmässigt (ja i övrigt också) börjat väldigt bra. Jag har faktiskt tränat varje dag. Löpning varje dag förutom i torsdags men då körde jag ett styrkepass istället. (Som jag för övrigt fortfarande har grym träningsvärk ifrån.) Igår blev det långpass i den underbara vädret. Jag & Mats sprang på massa nya platser och lyckade skrapa ihop 27 km i 5:10-tempo. Trots brist på motivation så var det faktiskt ett riktigt härligt pass.

 

 

Den senaste tiden har bloggen fått vila en del. Det har varken funnits tid eller lust till att blogga. Jag funderar på hur jag ska göra med den. Kanske lägger jag ner bloggen, låter den vila et tag eller kör på som tidigare?

Oavsett vad som händer med bloggen så kommer jag såklart att forsätta springa. Om någon är nyfiken på att följa min träning så reggar jag all träning på www.jogg.se. Jag återkommer så fort jag tagit ett beslut om bloggens framtid. Gott nytt år!