Lisakarinmatilda

Det är svårt att tro det men underlaget på dagens löppass bestod faktiskt av asfalt, åtminstone ungefär halva rundan. Asfalten var ibland täckt av en blöt sörja alternativt djupa vattenpölar men när foten träffade marken var det ändå asfalt som gav BRA fäste. Underbart! Jag börjar tro att det trots allt kommer en vår även i år. Att den kommer nu känns ju synnerligen passande eftersom det är den 1 mars imorgon. Hurra för våren!

Snart är det dags för femmilen. Nästa vecka är det Vasaloppet. Flera timmars njutning framför tv:n alltså.

Eller vad det nu heter... Jag kallar det i alla fall för transportlöpning. Alltså när jag ändå ska förflytta mig mellan två platser och passar på att springa denna sträcka. Jag gillar transportlöpning. Det känns meningsfullt. Den bästa transportlöpningen är på sommaren i Karlskrona när övriga tar bilen till havet och jag springer dit. När man äntligen har kommit fram är det bad direkt och sedan picknick som gäller. Åh vad jag längtar till sommaren!

 

Dagens transportlöpning var ganska långt ifrån den jag beskrev här ovan men helt okej ändå. Idag handlade det istället om snöslasklöpning i Stockholms innerstad, Sveaplan - Vallahallavägen - Gärdet - Strandvägen - Nybroplan - Slottet - Slussen - Stadsgårdskajen - Danvikstull - Hammarby sjöstad. Trots underlaget och ryggsäck på ryggen var jag pigg i benen och jag njöt. Mer transportlöpning åt folket, alltså!

Nu ska jag transportera mig till coolingen på bilden här nedan, dock med tvärbanan denna gång. (Förresten har jag förhoppningar om att coolingen kommer bli maratonlöpare för hon har redan försökt sno flaskorna till mitt vätskebälte.)

Här i Stockholm är det idag klarblå himmel, strålande sol och några minusgrader. En fantastisk vinterdag! Jag hade sedan tidigare bestämt att jag skulle springa långpass idag och jag blev ju inte direkt ledsen när det utlovade vackra vädret visade sig stämma.

Eftersom jag är student och ibland har dagar utan någon schemalagd undervisning har jag förmånen att faktiskt kunna träna på dagarna och t.o.m köra ett långpass en vanlig onsdag. Härligt! (Men ärligt talat skulle jag hellre jobba, tjäna pengar och springa långpass på helgen än att leva på existensminimum. Jag har ju för tusan inte ens CSN-pengar!)

Det blev i alla fall drygt 22 km i södra delarna av Stockholm & i Nacka. Solen värmde skönt hela tiden. Jag har till och med fått lite färg i ansiktet! Passet blev väldigt lugnt och jag höll ungefär mitt tänkta maratontempo. Känns dock lite tufft att kunna springa 20 km till i samma fart. Har jag satt för högt mål? Hoppas verkligen inte.

En riktigt bra fläta lyckades jag förresten göra idag. Den höll alldeles utmärkt hela vägen!

Jag har kommit på att jag inte skrivit något om min "skada" i låret. Som tur är har jag knappt haft något ont alls. Bara lite någon gång när jag har gått i trappor men inte alls när jag tränat. Bra! 

Direkt efter passet gjorde jag mig en hemmagjord återhämtningsdryck, helt vanlig kall Oboy. Jag läste i RW någon gång att Oboy är bra som återhämtningsdryck och för mig funkar det kanon. Alldeles nyss åt jag dessutom världens största portion med kalops, kokt potatis och grönsaker. För ovanlighetens skull är jag sjukt mätt. Får se hur länge det varar, en timme kanske?


                       
      Bra fläta fick jag till idag                                              Återhämtningsdryck 

Ikväll hade jag tänkt vara duktig och plugga lite. Pluggandet skulle givetvis ske samtidigt som jag följer OS på tv. Det är så mitt pluggandet har sett ut sen OS började och kommer att fortsätta se ut fram till söndag när tävlingar är slut. Det kommer kännas tomt!

Men hela min pluggplan förstördes när jag upptäckte att senaste numret av Runners World låg i brevlådan idag. Det går inte att koncentrera mig på statistik (som jag just nu läser) när RW ligger och på bordet och bara längtar efter att få bli läst. Jag är en svag människa, jag vet, men statistiken får faktiskt vänta tills imorgon (efter att jag har sprungit lånpass och kollat på alla OS-repriser alltså...).

Bland annat ser jag fram emot att få läsa reportaget om Isabellah Andersson. Hon är grym! Henne skrev jag förresten lite om i ett av mina första blogginlägg här.

Jag börjar ungefär frysa i september. Och så fryser jag till maj. Det spelar ingen roll hur mycket fleecetröjor, raggsockar och filtar jag tar på mig. Jag fryser ändå. De få stunder jag inte fryser, då svettas jag. Jag har alltså väldigt sällan normal kroppstemperatur. Normalt?

 

Just nu sitter jag vid datorn, läser löparbloggar och värmer mig med en kopp te i en av Iittala-muggarna som vi har börjat samla på. Fina muggar tycker jag.

 

Det blev löpning idag, trots vädret. Jag bestämde mig för en kortare runda som kunde göras ännu kortare om jag kände att det var för tufft ute. Men jag behövde inte vika av tidigare än vad jag planerat. Det var faktiskt riktigt skönt ute. Jag är skitnöjd över att jag gav mig ut! Höll ett lugnt tempo och hade bra fäste. Underlaget var betydligt bättre än den snömodd man senaste tiden har fått kämpa mot. Nu var det istället packad snö på de ställen där det var plogat och där det inte var det sprang man ganska lätt igenom den 10-15 cm mjuka snön. Dessutom hade jag broddar på mig hela rundan och behövde inte springa med dem på asfalt en enda gång. Trots att det blåste mycket och var -13 grader så frös jag inte ett dugg!

Det här med snöstorm är tydligen min grej! Jag trivdes varje sekund. Okej, det var inte årets snabbaste pass men vad gör det! Tänk att få uppleva fantastisk löpning under sådana här förhållande. I jämförelse med det här kommer ju maraton bli en dans på rosor. (Haha, det säger jag nu ja! Får se om jag känner likadant när jag har 6 km kvar till mål och då benen skriker av smärta plus är 30 grader varmt!)

Förutom att springa i snöstorm har jag idag bakat bröd. Brödet i butiken är verkligen inte det godaste jag vet. Mitt hemmagjorda är såå mycket godare, nyttigare och har dessutom inga konstiga ämnen i sig.

Nöjd löpare

Gott bröd
                                                                                 

Det är snöstorm här. Fast än så länge tycker inte jag att det ser så farligt ut. Mycket snö på vägarna dock och så snöar det visst från sidan istället för från ovan. Men enligt SMHI har inte det värsta ovädret kommit än. Ska man våga sig ut på en löprunda? Enligt min planering är det långpass som står på schemat men det är ju bara att glömma. Är glad om jag ens kommer ut idag. Jag måste säga att jag börjar bli liiite trött på snön nu. Våren, kom!

Förutom att huvudmålet med min träning just nu är Stockholm marathon den 5 juni finns även ett annat parallellprojekt. Projekt fläta. Eftersom jag har så helt enormt tjockt hår (tack mamma!) så kan jag inte ha det i en vanlig tofs allt för länge. Det blir för tungt och jag får huvudvärk & ont i nacken. När jag dessutom springer och svettas blir håret ännu tyngre.

Lösningen på problemet har jag insett är en fläta. Det blir inte alls samma tyngd för huvudet då. Projekt fläta handlar alltså om att jag håller på att öva mig i att göra en perfekt inbakad fläta, som håller håret på plats utan att bli tungt. Det svåra är att få flätan tillräckligt hård och eftersom jag har lite olika längder i håret blir det lätt att lite hår lossnar ur flätan. Den 5 juni ska jag ha en grymt stabil inbakad fläta som utan problem håller i 42195 meter!

Flätan inför dagens löppass blev ok

Jag är inte så bra på att vila. Men jag gör det ändå. Jag vet att vilan är oerhört viktig för att förbättras som löpare. Varje vecka har jag åtminstone en dag då jag inte tränar alls. Vilodagen är skön med samtidigt väldigt jobbig. Jag vill ju ut och springa! Fast jag har blivit bättre på att passa på att njuta de dagar jag inte tränar och göra sådant som jag annars inte hinner.

Idag ska jag inte träna. Istället för träning har det blivit skola, handling på Willys i Sickla, diskning, läsning (INTE kurslitteratur utan Snabba Cash, bra bok!) och städning. Snart ska jag laga mat och ikväll ska jag träffa mina fina klasskompisar. Ska dessutom hinna med att se Emil Jönsson vinna OS-guld på sprinten också har jag tänkt. Kanske även Hanna Falk och Anja Pärson fixar medalj idag? Jag äääälskar OS!

Förresten, Emil Jönsson har en vilopuls på 30. Galet!

Man skulle kunna säga att jag är på träningsläger i Trollhättan. Fast egentligen är jag ju på besök hos min Mats som gör sitt ex-jobb här och tillfälligt flyttat hem till sina föräldrar. Jag tog tåget från Stockholm i lördags morse och efter att ha ätit lunch åkte vi till Vänersborg för att åka längdskidor. Riktigt fina spår var det i skidstugan. Verkligen.

Igår var det långpass som stod på schemat. Vi nöjde oss med drygt 20 km, Trollhättan runt kallade vi rundan. Trevligt pass med fin omgivning. Trollhättans stad är dessutom ganska mycket bättre på att ploga undan snön än vad Stockholm är så underlaget var det bästa jag har sprungit på de sedan snön tog Sverige i ett järngrepp vid jul. Ris till huvudstaden och ros till industristaden alltså.

Idag är det dags för nästa träningspass under träningslägret. Jag ska få springa på löpband på gymmet där Mats exjobbar. Hurra! Ska passa på att köra intervaller för det är något som definitivt är omöjligt i snömodden utomhus.

Imorgon tisdag bär det av hem till Stockholm igen. Tråkigt. Men först är det givetvis en kväll med massa spännande skidåkning från OS. Heja Kalla! Heja Hellner!

Jag har lyckligtvis var nästan helt förskonad från skador under hela min "löparkarriär". Antagligen har det att göra med att jag ändå sedan 7-årsåldern varit aktiv med någon idrott och har sedan dess aldrig haft något längre uppehåll från träning. Min kropp vet liksom inte om något annat än att vara aktiv och musklerna har successivt byggts upp. Att jag dessutom alltid, mer eller mindre, har tränat löpning tror jag också bidrar. Även om det under ganska många år mest bestod av någon löprunda varannan vecka vid tillfällen då jag inte hann träna något annat.
 
Den enda riktiga skadan har egentligen bara varit ett självdiagnostiserat löparknä som bröt ut under St Eriksloppet 2006. Hade antagligen tränat för mycket inför maran tidigare det året och utlösande faktor var 9 mils vandring på Kungsleden den sommaren. Ont ont ont gjorde det och jag ersatte löpningen med cykling under ca. 2 månader. Sen var jag frisk! Dessutom stukade jag foten när jag spelade fotboll för några år sedan men då gick det ju också att cykelträna och jag var ganska snabbt tillbaka i löparspåret efter det, med rejält tejpad fot såklart. Inga långvariga skador alltså!

Men nu... är jag synnerligen rädd för att en skada är på gång. En minst sagt gammal skada gjorde sig påmind igår när jag var ute och sprang. För ungefär 15 år sedan sprang jag 60 m häck på en skoltävling på Västra Mark i Karlskrona och då högg det till i ena låret, på framsidan. Jag hade riktigt ont under några veckor och kände efterdyningar av skadan i säkert 6-7 år efter. Och igår kom den igen. Efter att ha diagnostiserat mig själv (igen!) tror jag att jag fick en muskelbristningar under häckloppet 1995 och att det blivit en ärrbildning där, vilken gör sig påmind titt som tätt. Jag behandlar området med Ipren gel och vilar från träning idag. Håll tummarna för att det inte blir värre!

Västra Marks IP (det var här det hände!)

Om jag har en dålig känsla, är nedstämd, ledsen, stressad eller något liknande så fungerar löpning som terapi. Även om jag då är som minst sugen på att ge mig ut på en runda så vet jag att det kommer kännas så mycket bättre efteråt. I söndags var en sådan dag. Mats åkte tillbaka till Trollhättan efter att vi tillbringat helgen tillsammans här hemma i Stockholm. Jag hade en riktigt dålig känsla i magen. Det är alltid tungt när han åker. Men då bestämde jag mig för att ge mig ut på en löprunda. Och det fungerade. Känslan när jag kom hem igen var inte alls lika tung. Givetvis saknade jag fortfarande Mats men under löpningen kunde jag i alla fall rensa bort de värsta obehagskänslorna. Löpning är verkligen bra för allt möjligt.

Förra veckan (ons-sön) var jag på minisemester i Grönklitt. Min syrra har via sitt jobb tillgång till en stuga där. Mamma & pappa åkte hela vägen från Karlskrona till Grönklitt redan på söndagen. Hampus & jag åkte från Stockholm på onsdagen och Mats samma dag från Trollhättan. Familjen Bengtsson-Falck slöt an på tordagen. Vi hade fantastiska dagar med MASSA skidåkning. Jag & Mats utnyttjade tiden maximalt genom att så fort liftarna stängde byta ut utförsskidorna mot längdskidorna. Skidåkning åt alla håll alltså!

Här är några bilder från dagarna i Grönklitt:   

                                        

Mats i backen

Jag i backen

Vår stuga


Längdskidåkning i -23 grader

Det snöar, snöar och snöar. Tydligen är det helt galet med snö i hela Sverige, inte bara här i Stockholm. Hustak ramlar in, flyg ställs in, bilar kör av vägen och inte minst löpare (åtminstone i Lund & Stockholm) försöker gråtandes ta sig fram i snömodden. Fick en rapport om väderläget i Skåne från min kära vän Hanna. Vi är alla i samma sits! Jag försöker i alla fall vara lite mer positiv för att förhoppningsvis öka motivationen. Lördagen den 5 juni finns ständigt i huvudet och då är det garanterat snöfritt på vägarna. Dessutom kommer jag vara sjukt nöjd med mig själv om jag härdar ut denna låånga vinter. Jag biter ihop och peppar mig själv!

Jag har börjat fundera på om jag möjligtvis är lite otursförföljd, åtminstone när det gäller träning. Okej, jag har nästan aldrig varit skadad så det tyder ju snarare på motsatsen. Men VÄDRET är sannerligen inte på min sida! Jag har tränat inför Stockholm marathon en gång tidigare och det var 2006. Om någon minns så kom det massa snö kring jul/nyår 05-06 och den låg kvar på Stockholms gator till ungefär april. Svårt att få till bra löppass när snöröjningen dessutom är under all kritik. Jag kan. utan att tveka, konstatera att det är något liknande och kanske till och med värre som sker i år. Så mycket snö på alla vägar att jag blir tokig! Det gååår inte att få till några bra pass och motivationen är verkligen inte på topp. Det ironiska är att 2007/2008 skulle jag träna inför Öppet spår och då var det i princip en hel vinter utan snö. Tack för det!

Men jag kämpar på, tänker minsann inte ge mig i första taget. 2006 gick ju marahton bra till slut. Låg dessutom sjuk i influensa i februari (minns att OS var på tv och det var min räddning!) Sluttiden på marathon det året blev 4:01:04 och jag vet att jag är i betydligt bättre form nu. Ge mig bara lite mer motivation! Och plogade gång- och cykelvägar.

Hemska snömodd - försvinn!