Lisakarinmatilda

Kikar in för en kort uppdatering. Som livet är just nu finns inte lust, motivation eller tid för att blogga. Kanske tar jag upp bloggen igen men just nu får den ligga vilandes. Min löpning är dessutom helt ostrukturerad och utan mål för tillfället. Inte särskilt spännande alltså. Jag springer ca. 4-5 pass i veckan, som vanligt, men passen blir vad jag känner för utifrån dagsformen. Det är den typ av träning som passar mig just nu!

 

På återseende!

Den här veckan hade jag tänkt skulle bli en nystart för mig och träningen. Tanken är ju att lägga upp träningen med siktet inställt på halvmaran på 1:30 i april (vilket dock inte känns helt realistiskt i nuläget men jag tänker ändå göra ett försök!) Jag har faktiskt tänkt följa ett träningsprogram som finns på nätet, vilket jag aldrig gjort tidigare. Men just nu känns det som ett enkelt sätt att träna varierat och målinriktat. Även om jag kommer modifiera en del pass. Träningsprogrammet startade igår.

 

Dessvärre har magsjukan kommit på besök i familjen och att träna känns just nu låångt borta. En riktigt kass nystart alltså! Men jag hoppas kunna genomföra åtminstone två av de fyra passen som första veckan omfattar (kanske till och med tre). Nystarten blir förhoppningsvis på torsdag istället!

Som jag tidigare har berättat så har vi lämnat Stockholm och flyttat ner till Karlskrona. Fast flytten är långt ifrån klar än och väldigt väldigt mycket återstår. Jag och dottern bor inneboende hos mina föräldrar medan min sambo jobbar kvar i Stockholm januari ut samt roddar med försäljning av lägenheten.

 

Hela veckorna (samt några helger) är jag alltså ensam förälder (även om jag såklart får hjälp av mamma & pappa), vilket faktiskt är skittufft. Dessutom har jag börjat nytt jobb och Siri har skolats in på förskolan med allt vad det innebär (nya människor, nya rutiner och inte minst tårar & baciller för oss båda). Lägg därtill upphackad nattsömn varje natt sedan september/oktober (vet faktiskt inte vad som hände med dottern då men det fortsätter tyvärr) så kanske ni förstår att träningen inte direkt kommer i första hand för tillfället.

 

Jag springer såklart men helt utan plan och struktur samt på en nivå som är betydligt lägre än vad jag vill. Men det är väl bara att acceptera att det är så livet är just nu. Så fort vi är två vuxna på plats, fått in mer rutiner, kört ett par flyttlass från Stockholm, flyttat in i nya boendet, blivit friska och får sova mer så kommer jag lägga upp en riktig plan för löpningen. Det ser jag fram emot!

 

Idag sprang jag dock ett härligt (men blött, blåsigt och kallt!) pass om 2x3 km + några fartökningar samt upp- och nerjogg på snöslaskiga grusvägar i skogen. Ett bra pass!

 

Sedan sist jag skrev har både jul och nyår passerat. Trevliga högtider båda två och mycket ledighet. Jag har även blivit frisk och sjuk igen. Men denna gång är det inte så illa, åtminstone inte än. Tror och hoppas inte att det blir så farligt heller. Men eftersom jag har halsont så är jag försiktig vad gäller löpning.

 

Så vad har 2015 att bjuda på då? För egen del har jag en hel del förhoppningar och önskningar som jag hoppas slår in. Löpningen vill jag gärna höja en nivå och jag har en plan för att (eventuellt) nå dit.

 

Just nu är det dock fokus på underhållande träning och kämpande mot sjukdomar samt tidsbrist på grund av en pågående 50-milaflytt. Men om sisådär en månad kommer jag förhoppningsvis vara igång ordentligt med min plan!

 

God fortsättning på det nya året!

 

Här kommer en bild från ett pass den 23 december då det kändes som vår:

 

 

Både jag & dottern ligger däckade av förkylning. Värst är det såklart för den lilla som har feber och hosta. För egen del är det mest irriterande då jag missar viktiga saker på jobbet och inte kan träna. Men det finns ju betydligt värre saker som kan drabba en så jag tänker inte gräva ner mig!

 

Jag blir hemma från jobbet imorgon också men hoppas kunna vara på fötterna igen på onsdag. Träningen får givetvis vänta ett ytterligare någon/några dagar. Kanske till helgen?

 

Ser väldigt mycket fram emot ledigheten nu runt jul och nyår (även om jag arbetat ett par dagar) och allt vad det innebär. Umgänge med nära och kära, mer träningstid, god mat, avslappnad (?) stämning, julmusik m.m. Jag älskar julen!

Tittar in och säger hej bara. Och ger en kort uppdatering om (löpar) läget. Jag är i bra form för tillfället. Kan med lätthet springa ett distanspass över 10 km i ett tempo som är under 5 min/km. Känns nästan som "förr" faktiskt. Detta trots att jag tränar mindre än någonsin (beroende på tids- och motivationsbrist samt att jag är tillfälligt ensamstående förälder, vilket ju stundtals faktiskt gör det omöjligt att träna!).

 

Tyvärr vaknade jag dessutom idag med en liten liten irritation i halsen. Så idag blev det ingen träning. Jag har dock inte blivit sämre under dagen så hoppet om att kunna springa imorgon lever än.

 

Som jag har skrivit tidigare så har jag bara (än så länge) en målsättning inför nästa säsong: Halvmarathon under 1:30. Den riktiga träningen inför det målet kommer jag att dra igång i januari. Fram tills dess fortsätter jag min ostrukturerade och ganska måttliga träning.

Jag har inte försvunnit, varken från bloggosfären eller från övriga livet. Dock har jag försvunnit från Stockholm. Vi har ju flyttat till Karlskrona. Eller flyttat har vi egentligen inte gjort än. För tillfället bor vi hos mina föräldrar, i väntan på eget boende. Planen är att hitta/bygga hus men om det drar ut på tiden så mellanlandar vi i en lägenhet.

 

Jag har börjat mitt nya jobb. Det är kul men mycket att göra! Om bara drygt en vecka börjar dessutom Siri på förskolan. Det är stort!

 

Träningen då? Jodå den går okej. Har fortfarande lite känningar i bäckenbotten tyvärr. Men jag är ändå positiv då smärtan försvinner så fort jag vilar. Förhoppningsvis kommer den minska efter hand och till slut försvinna!

 

Idag sprang jag drygt 16 km med en lätt känsla (dock lite seg i början men det släppte efter 3-4 km) och låg puls trots att bra tempo. Formbesked helt klart!

 

Återigen har jag fått lite ont i bäckenbotten (ja jag vet, det tjatas en hel del om det här på bloggen). Jag har inte haft några som helst problem sedan i somras. Men nu efter ett par veckor med bra träning så dyker det onda upp som ett brev på posten. Förra veckan sprang jag 53 km fördelat på fem pass. Det var uppenbarligen ett pass för mycket. Fyra löppass är vad min kropp fixar i nuläget så det är bara att bita ihop. Gör om, gör rätt. 

 

Det känns tråkigt såklart. Jag hade aldrig kunnat tro att kroppen inte skulle vara helt återställd när det gått drygt 14 månader efter att vår dotter föddes! Men jag lyssnar på kroppen och gör som den vill. Det är bara att gilla läget.

Jag kämpar på med min styrketräning. Ett pass i veckan är målet. Ganska lite styrketräning kan tyckas men för mig räcker det. Jag lägger hellre träningstiden på att springa. Dessutom har jag inget gymkort så styrkan genomförs här hemma alternativt utomhus på utegym, vilket gör det något svårare att motivera sig (tycker jag).

 

Denna veckas styrkepass genomförde jag idag och det blev i stationsform, som ett cirkelpass alltså. Åtta övningar, 1 min på varje och ca. 15 sek vila mellan varje övning. Tre rundor. Fokus på överkropp. Kort, effektivt och svettigt.

 

Jag är allt annat än stark men för att träna såpass lite styrka så känner jag mig ändå stark, Stark fast svag liksom, om ni förstår... Och det nöjer jag mig med just nu.

 

Här är övningar (med delvis påhittade namn) som utgjorde dagens styrkepass:

 

1. Burpees

2. Kettlebellssving

3. Hantelrodd i planka

4. Benböj med kettlebell i famnen

5. Raka axeldrag med kettlebell

6. Dynamisk planka

7. Bicepscurl med hantlar

8. Smala armhävningar

Löpningen flyter på riktigt bra just nu. Jag känner mig i bra form. Men framför allt så tycker jag att det är roligt att springa och motivationen är på topp. Jag ser fram emot löpningen nu i vinter! Även om det kommer bli tufft att få till med tanke på flytt, förskolestart m.m. 

 

Inför nästa säsong har jag formulerat ett löparmål. Fler lär det bli. Men just nu nöjer jag mig med ett. Målet är halvmaran under 1:30. Jag har gjort det en gång innan och vet därför att det är möjligt. Det ska bli kul att ha ett tydligt mål att träna mot. Än så länge är jag bara anmäld till Göteborgsvarvet men kommer även att springa Womens health halfmarathon i april. Förhoppningsvis klarar jag målet på något av de loppen.

 

Även om jag inte uppdaterar bloggen särskilt ofta just nu så betyder inte det att jag inte springer. Nej just nu är jag inne i en riktigt bra träningsperiod. Löpningen flyter på bra. Okej, jag springer kanske inte sådär jättemåga mil i veckan men de jag springer känns väldigt bra. Jag känner mig stark och löpningen är rolig. Kanske är det den härliga höstluften som gör att det känns lätt?

 

I livet i övrigt så händer det spännande saker. Ett stort beslut är taget och det innebär att vi kommer att flytta ifrån Stockholm. Vår nya hemstad är Karlskrona (där jag ju är uppvuxen). Första flytt (kommer bli några turer på grund av jobb, förskola m,m.) sker i mitten av november. Ganska snart alltså! Beslutet har varit det svåraste jag någonsin har fattat. Jag älskar ju Stockholm! Men tyvärr är det ett för högt pris man får betala för att bo här. Jag är minst sagt trött på bilköer, pendling, trängsel, långa sträckor och alldeles för höga huspriser! Jag vill ge Siri en annan uppvuxen än vad storstan kan erbjuda.

 

Flytten innebär såklart att träningen påverkas. Att flytta 55 mil gör man ju inte så där i en handvändning och under en period kommer fokus att ligga på flytt istället för på träning. Men det får jag återkomma till så småningom!

 

Mycket spännande på gång alltså!

 

 

 

Igår sprang jag Hässelbyloppet. Tiden blev 42:16. Mats sprang med mig hela loppet och peppade samt gav mig information om tempo m.m.. Det var roligt med sällskap och framför allt skönt att fokusera på något annat än hur jobbigt det var. 

 

Jag lyckades alltså med mitt brons- och mitt silvermål vad gäller tiden. Men tyvärr inte med guldmålet. Tiden är jag ändå ganska nöjd med men inte med känslan under loppet. Jag var väldigt trött alldeles för tidigt. Redan efter 4 km ville jag kasta in handduken (vilket jag inte gjorde men tempomässigt fick jag en dipp i några kilometrar). Sista två kilometrarna lyckades jag dock frambringa lite ny kraft och i kombination med att det går lätt nerför kröp kilometerhastigheten ner igen. Jag ville ju avsluta med stil! 

 

Jag är nästan helt återställd från förkylningen nu, lite snorig är jag fortfarande och hostar efter ansträngning. Men jag känner mig frisk i övrigt. Efter en helg med en hel del spring kommer jag nu ta en lugnare veckan innan loppet på söndag. På onsdag kommer jag dock att se om det finns någon fart kvar i kroppen genom lätta intervaller. Jag har inte sprungit snabbt sedan halvmaran så det blir onekligen spännande.

 

Min främsta målsättning med Hässelbyloppet är att få en bra känsla - snabbt och ansträngande men kontrollerat. Vad gäller tider så har jag tre mål:

 

Guldmål: sub 42 min

Silvermål: sub 42:30

Bronsmål: sub 42:44 (tiden från Karlskrona stadslopp i juli)

 

Men med tanke på min mindre bra uppladdning med en långdragen förkylning så kommer jag vara snäll mot mig själv. Lyckas jag inte med tidsmålen så tänker jag inte gräva ner mig. Lyckas jag bara få till "rätt" känsla så är jag nöjd.

 

Det blev inget Lidingölopp. Sjukt trist. Men så blir det ibland. Jag var dock ute och hejade på sambon som sprang. Mats gjorde ett bra lopp, trots att löpträningen även för honom är på en betydligt lägre nivå än för några år sedan. Siri var också med och hejade. Hon har för övrigt blivit ett riktigt heja-proffs. Så fort vi ser någon som springer så börjar hon klappa händerna och ropa hejaheja. Så söt. Och kanske något miljöskadad?

 

På grund av missat Lidingölopp så anmälde jag mig, i ren frustration, till Hässelbyloppet nästa söndag. Egentligen vill jag inte alls springa ett mil-lopp för det är ju så himla jobbigt precis hela tiden. Men jag ser ändå fram emot det med skräckblandad förtjusning. Jag vill ju så gärna springa ett höst-lopp!

 

Jag har även börjat fundera på nästa säsong och vilka målsättningar jag ska ha. Men det får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Imorgon är det alltså Lidingöloppet, som jag har längtat efter i två år. Men nu sitter jag här med en rejäl hosta och en snorig näsa. Som det känns nu så blir det därför inget lopp för mig imorgon, vilket känns väldigt väldigt tråkigt. Även om jag skulle må bättre så är ett 30 km-lopp knappast det smartaste att köra som första pass efter en sjukdom. Men vem vet, det kanske sker ett mirakel i natt?

Jag tänkte skriva några rader om hur jag upplevde Stockholm halvmarathon. Eftersom jag inte har sprungit loppet innan så visste jag inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. När jag sprang S:t Eriksloppet 2006 (som hade ungefär samma sträckning som Stockholm halvmarathon) så fick jag ont i knäet och kunde inte springa på flera månader. Så min enda föreställning om loppet var tyvärr ganska negativ.

 

Vid starten på Stockholm halvmarathon tyckte jag att det kändes något rörigt. Det var krångligt att ta sig till startgrupperna på grund av massa avspärrningar. Men väl på plats i startfållan så var det bra. Lagom med folk tyckte jag. Efter att starten gått så var jag dock rädd för att det skulle bli trångt eftersom de var en del vägarbeten som gjorde vägen smalare. Men det störde inte alls.

 

Första kilometrarna upplevde jag som tunga och när vi sprang genom tunneln fick jag nästan lite panikkänsla. Det var fuktigt, varmt och vägen var blöt. Luften stod still och att komma ut i friska luften var en befrielse. Känslan i kroppen var fortsatt tung och jag tyckte att kilometrarna var oändliga första 10 km (som jag sprang på lite under 45 min). Tankarna var dessutom stundtals negativa men tack vare publiken så höll jag ändå humöret uppe. 

 

Därefter släppte det och jag hade bra flyt i löpningen. Jag kände mig stark. När jag närmade mig Tantolunden och uppförsbacken mobiliserade jag extra kraft. 1:30-farthållarna från startgruppen efter mig kom ifatt och jag försökte hänga på dem i backen, vilket faktiskt gick bättre än väntat. Dock fick jag släppa dem när vi närmade oss Götgatan. Vid det här laget hade jag sjukt hög puls och benen var trötta. Men jag bibehöll ändå farten, vilket är min styrka. Jag kan ligga på hög ansträngningsnivå ganska länge. Den tillfälliga rampen från Södermalmstorg sög dock rejält i benen (den sviktade ju!).

 

"Upploppet" längs Skeppsbron var så långt! Jag gav allt jag hade för att inte tappa tempo och den sista backen innan målgång var hemsk. Jag visste att jag hade chans att komma in under 1:34 men tänkte att den lilla backen förstörde det. Men jag hade marginalerna på min sida.

 

Överlag är jag nöjd med loppet och det var roligt. Jämfört med Göteborgsvarvet så tyckte jag att starten var tyngre på Stockholm halvmarathon men på det stora hela något lättare. Jag är såklart jätteglad över min fina tid. Dock är det en liten känsla som gnager inom mig. För två år sedan sprang nästan fem minuter snabbare på halvmaran! Idag känns det helt obegripligt. Med mer träning så hoppas jag kunna komma dit igen.

 

Något positivt som jag dock tar med mig är att jag tränar betydligt mindre än jag gjort på många år och ändå sprang jag min tredje snabbaste halvmara någonsin. Jag längtar dessutom redan till nästa halvmara. Har dock ingen planerad förrän Varvet nästa år. Men jag kanske letar upp något passande lopp i höst/vinter.

 

Nästa lopp är Lidingöloppet på lördag, vilket i nuläget ser rejält osäkert ut. Jag har blivit jätteförkyld och är fortfarande. Med stor sannolikhet blir det därför ingen start, vilket känns väldigt tråkigt. Men jag har inte get upp hoppet helt än.

 

Det gick bättre än väntat igår på loppet. 1:33:57 blev alltså sluttiden(4:27 min/km i snitt). Jag är jättenöjd! Kroppen höll ihop och inga krämpor gjorde sig till känna. Hurra! Jag återkommer med en längre rapport när jag hinner.

Imorgon springer jag Stockholm halvmarathon. Det ska roligt. Det är något speciellt att springa lopp i Stockholm, att få uppleva alla bekanta platser springandes. Och så stämningen såklart.

 

Loppet blir mitt 11:e halvmarathonlopp. Jag har dock aldrig sprungit Stockholm halvmarathon tidigare (däremot så sprang jag St Eriksloppet 2006 och om jag inte är helt fel ute så var det föregångaren till Stockholm halvmarathon?). Jag gillar halvmaror, distansen är "lagom" lång.

 

Mitt mål blir, som jag tidigare har nämnt, att slå tiden från Göteborgsvarvet i år. Jag är verkligen inte säker på att jag kommer att lyckas eftersom jag sprang fler kvalitetspass under våren än vad det har blivit under sommaren (på grund av värmen och bäckenbotten-smärtan). Men jag ska göra ett försök. Det känns i alla fall som ett rimligt mål i nuläget.

 

Förra veckan blev en bra träningsvecka för mig (ungefär 50 km fördelat på fem pass samt ett styrkepass). Det är, som jag tidigare nämnt, ungefär på den nivån som jag känner att jag kan ligga på just nu. Mer träning är så sätter både tid, ork men framför allt kroppen stopp för. Så jag är nöjd.

 

Det är så härligt att hösten är på gång! Löpningen känns så otroligt mycket bättre nu än i somras. Som natt och dag. Höstlöpning är den bästa löpningen.

 

I år när hösten börjar närma sig så är jag dessutom lite nostalgisk. Förra hösten var jag nybliven mamma och var ute på många långa promenader med barnvagnen. Så småningom blev promenaderna till löprundor. Det var en härlig tid! Eller förresten, tänker jag lite mer på det så var det faktiskt en jättejobbig period. Sömnbristen var hemsk! Men ändå så fantastisk på något vis. I lördags fyllde Siri ett år och nu är det höst igen. Jag kan inte förstå hur ett år kan gå så fort. Läskigt.

 

Denna veckan har det blivit lite sämre på träningsfronten eftersom jag har känt mig lite krasslig (en lättare förkylning?). Igår joggade jag dock en lätt runda på lunchen med en kollega och det kändes bra. Idag känner jag mig inte alls sjuk längre så ikväll blir det löpning. Det är ju hög tid att slipa det sista av formen inför halvmaran nästa vecka!

 

Jag skrev någon gång i våras att jag skulle försöka springa fler backpass eftersom några kuperade lopp är planerat. Nu har det inte blivit så där våldsamt många backpass och jag känner mig allt annat än förberedd inför Lidingöloppet om ungefär en månad. Därför utnyttjade jag friskvårdstimmen på jobbet idag och sprang till Hammarbybacken för några vändor.

Passet gick bra och var roligt. Mitt mål, att springa Lidingöloppet på silvertid, kvarstår därför. Fast det kommer inte bli "en promenad i parken" direkt.