Lisakarinmatilda

Okej, nu har jag haft ont i halsen så det räcker! Jag klarar två dagar utan löpning, ja till och med tre. Men FYRA dagar är minst en för mycket. För jag har ont i halsen även idag. Så tråkigt! Imorgon kommer jag nog att springa oavsett. Jag känner mig ju inte det minsta sjuk i övrigt!

Istället för löpning blev det en promenad runt Hammarbybacken idag. Det är ju inte riktigt samma sak. Men det är skönt att komma ut i alla fall. Det var is och snö på en hel del ställen fortfarande. Men barmark i backen där jag brukar springa backpass. Jag längtar tills jag kan springa där. Längtar jättemycket. Det är så tråkigt att inte kunna springa. Skithals.

Inte vår här inte

 

Promenad-Lisa

Jag gillar nästan all mat. Och jag gillar att äta. Det är väldigt få saker som jag inte tycker om. Det enda jag kan komma på som jag inte gillar är wienerkorv. Korv är inte det godaste jag vet överlag. Men det går att äta. Annars gillar jag som sagt nästan allt. Givetvis har jag några favoriter som jag hellre äter. Men framför allt tycker jag om variation när det gäller mat. Och inte minst naturliga produkter. Jag äter väldigt sällan halvfabrikat och lagar inte mat som innehåller artificiella produkter och lightvarianter.

Några av mina favoriter är (utan inbördes ordning):

- Lasagne (både vegetarisk och med köttfärs)
- Fisk i alla former
- Skaldjur

Jag gillar att äta

Även idag har jag ont i halsen och därför ingen träning, tyvärr. Fast jag har åtminstone styrketränat lite här hemma. Halsen känns lite bättre än igår så förhoppningsvis kan jag springa igen imorgon. Dessutom är jag ju pigg i övrigt så det borde vara möjligt att vara igång imorgon igen. Väldigt skum sjukdom det här.

Men nu till dagens rubrik; När jag inte springer så har jag helt plötsligt så himla mycket tid över. Det är jobbigt. Jag gillar att ha fullt upp och blir rastlös av att inte göra någonting. Idag har jag heller inte lagat middag eftersom kylskåpet är fullt av rester så jag får äta av dem. Nu har jag hela kvällen framför mig utan att ha något att göra. Men det är väl bara att försöka njuta antar jag...

Ingen träning varken igår eller idag. Det var sannerligen inte nyss som jag hade två HELT träningsfria dagar efter varandra. Fast det är ofrivillig vila den här gången. Jag har ont i halsen. Efter att i många år haft småont i halsen ofta så har jag nu äntligen lärt mig att skilja riktig halsont mot vardagsrosslighet. Den här gången är det riktig halsont som jag känner. Det innebär ingen löpning. Skit. Det är tråkigt och jag är rastlös. Dessutom känner jag mig inte sjuk i övrigt så då är det riktigt frustrerande att inte kunna träna.

Istället för löpning ikväll så äter jag våfflor med glass & sylt, dricker kaffe och kolla på fotbollen. Än så länge är jag inte jätteimponerad av den där Zlatan. Men han har ju en halvlek till att visa vad han går för. Heja Sverige! Och heja mig, för imorgon vill jag vara frisk!

Ibland får jag för mig att springa ett kort distanspass i extremt lugnt tempo och där pulsen är låg. Eftersom jag i mars har sprungit mer än någonsin, vilket stundtals har känts i kroppen samt att jag senaste dagarna inte känt mig helt frisk så bestämde jag mig för ett sådant extremt lugnt pass igår. Att springa långsamt kanske inte låter särskilt svårt men för mig är det verkligen en mental prövning. Jag får hela tiden påminna mig själv om att inte öka tempot. Tempoökning sker nämligen omedvetet för mig. Och när jag får en löpare framför mig så får jag verkligen tvinga mig att hålla igen. Jag vill ju så gärna springa ifatt och förbi! Men igår lyckades jag faktiskt springa i ett riktigt långsamt tempo under hela 6 km:aren, vilket kändes himla bra.

Jag hade även gett mig själv ett annat uppdrag under gårdagens långsamlöpning. Jag sprang till Sicklasjön för att kontrollera om snön/isen möjligtvis hade försvunnit på den delen som ligger mot norr. Tyvärr var stigen där inte särskilt löpvänlig än. Synd eftersom jag längtar efter att kunna springa runt min kära Sicklasjö. Men snart så! För övrigt så gillar jag att ibland ha ytterligare mål med löpningen än enbart själva springandet, som t.ex. gårdagens lilla uppdrag eller transportering som jag har lovordat tidigare.

Sicklasjön

Ikväll börjar en ny säsong av Mästarnas mästare. Jag kommer garanterat att sitta framför tv:n varje söndag kl. 20! Tidigare omgångar av programmet har varit väldigt bra tycker jag. Fast årets tävlande är inte så jättespännande. Men förhoppningsvis har jag fel och blir positivt överraskad.

Jag hoppas i alla fall att en tjej tar hem mästartiteln den här omgången. Som löpare hejar jag givetvis på Evy Palm. Men Hanna Ljungberg eller Billan Östlund får också gärna vinna. Heja tjejerna!

Evy Palm

Dagens kategori känns som om den främst riktar sig till folk som styrketränar betydligt mer än vad jag gör. Vad kan en favoritövning i löpning vara liksom? Intervaller? Distanspass? Fartlek? Långpass?

Om jag ska svara på vilken typ av löppass som jag främst gillar så får jag nog säga ett helt vanligt distanspass. Eller nej förresten, jag säger tävling... Eller varför inte långpass... Eller backe... Nej det här var för svårt. Jag kan inte välja ut en slags löpning som är roligare än någon annan. Alla pass har sin charm!

Om jag däremot ska välja en favoritövning bland mina få styrkeövningar som jag gör varje vecka så är valet ganska enkelt. Raka situps på boll är något som jag gillar skarpt. Med denna övning tycker jag att jag verkligen arbetar med magen och det bränner skönt i de raka magmusklerna. Dessutom blir det ett märkbart synligt resultat i form av magmuskler samt förbättrad bålstyrka som är bra för löpning. Sådant gillar jag!

Som jag har skrivit tidigare så är jag ganska prestationsinriktad när det gäller löpning. Jag vill hela tiden bli en bättre löpare. Därför har jag olika tidsmål som jag vill uppnå. Egentligen är det problematiskt att ha sådana mål eftersom tids nog når man ju sin topp och man blir inte längre bättre. Eller så förändras livet på ett sådant sätt så att det är omöjligt att förbättra sig. När den dagen kommer får jag formulera om mina mål. Tidsmål kommer jag ju alltid ha kunna men inte i form av att slå gamla tider. Men än så länge har jag alltid förbättrat mig i varje lopp jag har ställt upp i och det tänker jag fortsätta att ha som mål ett tag till.

 

Mitt huvudsakliga tidsmål just nu är, som ni säkert vet, att springa Stockholm maraton under 3 timmar och 30 min. Dessutom har jag nyligen kommit på den briljanta idén att det vore coolt att komma bland de 100 första kvinnorna på loppet. Men detta kan jag såklart inte själv påverka. Det beror ju på hur de andra springer. Därför håller jag mig till tidsmålet i första hand.

 

 

 

Inför den här månaden så hade jag som mål att komma igång med kvalitetspassen. Ett sådant pass i veckan siktade jag på. Än så länge har jag lyckats med målet. Fast jag måste erkänna att det inte har varit helt lätt. Det bär emot att ge sig ut på ett pass som jag vet kommer göra ont! Men det är bara att bita ihop och jag är sjukt stolt när passet är avklarat. Det har blivit två intervallpass och två backpass, varav ett blev idag. Det var ungefär 11 grader varmt ute och dessutom sol så det blev ett svettigt backpass. För första gången i år sprang utan löparjacka och tog av mig buffen efter ett tag. Så härligt!

Tunn tröja och buffen runt halsen

Att springa distanspass är ungefär som göra en helt vanlig dag på jobbet. Det går på rutin och man behöver inte tänka särskilt mycket. Det är bara att ge sig ut och springa liksom. Kvällens rutinpass blev runt Södermalm i skymningen, 12,5 km i lagom tempo (4:49 min/km i snitt). Mina ben var äntligen pigga igen! Det har varit tung löpning sedan en vecka tillbaka men nu känner jag mig definitivt på gång igen.

Vacker löpning ikväll

 

Rutinlöpare

Eftersom jag är ett stort fan av konditionsträning och för att styrketräning inte är det roligaste jag vet så var ovanstående rubrik lätt att svara på. Min favoritmuskel är givetvis hjärtat. Att ha ett starkt hjärta är för mig det absolut viktigaste. Utan hjärtat går det ju faktiskt inte att leva och med ett starkt hjärta ökar chanserna för ett långt och trevligt liv. En stark biceps har ju inte riktigt samma effekt även om det kan vara praktiskt på andra sätt.

Nu trodde man ju att våren var här och genom att dessutom åka söder ut (från Stockholm till Karlskrona) trodde jag att barmark under löppasset nästan skulle vara garanterat. Men så fel jag hade. Jag visste i och för sig att snön var på väg men att det skulle bli så här mycket kunde jag aldrig gissa! Det var verkligen helt vitt på marken när jag vaknade imorse. Men eftersom jag & Mats hade bestämt ett kortare långpass idag var det bara att gilla läget och ge sig ut på den 22 km:are som vi hade planerat.

Första kilometrarna var sega. Benen var återigen ganska slitna och jag kom igång först efter 7-8 km. Och så var väldigt blött överallt. Snö som fallit blev till slask och stundtals var det som att springa i djupa vattenpölar. Särskilt fort gick det inte heller. Men det spelade ingen som helst roll. Syftet med dagens pass var helt enkelt att bara komma ut och få fler kilometrar i kroppen. Trots slitna ben och slaskigt underlag var det ett härligt pass. Klar luft och trevligt sällskap i mitt vackra Karlskrona. Helt fantastiskt att springa långpass en FREDAG dessutom. Lyxigt!

Imorgon åker jag till min barndomsstad Karlskrona för att fira min pappas födelsedag. Jag har inte varit i Karlskrona sedan jul och ser verkligen fram emot att komma dit nu.

 

När det gäller löpning och Karlskrona så har jag upplevt många många fina löpturer där och det finns flera platser runt om i stan som jag starkt förknippar med löpning. Karlskrona är en vacker kuststad som bjuder på vackra löpturer längs havet men även mysig skogslöpning. Under ett och samma löppass kan omgivningen variera väldigt mycket, vilket passar mig perfekt.

 

Mellan allt firande i helgen ska jag försöka hinna med åtminstone två löppass. Ett kortare långpass på 21-22 km och ett vanligt distanspass. Jag ser verkligen fram emot både firandet och löpandet i Karlskrona!

 

 

Oj, det här var ju ett knivigt ämne att skriva om. Knivigt på så sätt att det inte finns särskilt mycket att ta upp. Jag har nämligen sällan någon träningsväska. Oftast så börjar ju mina löprundor precis utanför porten och då verkar det ju inte särskilt smart att packa en väska innan.

De gånger då jag utgår från något annat ställe än hemmet så har jag ju i och för sig en träningsväska - bestående av för årstiden lämpliga löparkläder. Möjligtvis kan väskan även innehålla vattenflaskor och ett vätskebälte. I väskan finns det ibland även en löparryggsäck att ha under passet. Men det är nog allt. Mer intressant än så här blir tyvärr inte det här blogginlägget!

Alldeles nyss kom jag hem från kvällens intervallpass. Tusingar så klart. Med 90 sek ståvila mellan varje. Det var jobbigt. Dödsjobbigt.

Igår var jag oförskämt pigg och sprang utan vidare ansträngning drygt 15 km transportlöpning strax under 5 min/km. Benen var verkligen på löparhumör! Men det var då det. Idag var läget ett helt annat. Det är ju typiskt att man är pigg när det är ett lugnt distanspass som ska köras och sliten när det är intervaller.

Men på något sätt lyckades jag i alla fall ta mig igenom alla sex intervaller ikväll och samtliga sprangs i 3:55-4:00 min/km. Dessutom blev det 3 km uppjogg och 3 km nerjogg. Fast intervallerna ikväll var så fruktansvärt jobbiga att jag nästan trodde att jag skulle avlida. Men nu är det gjort och det känns skitbra! Vacker skymning var det också.

Platsen för dödsintervallerna

Det första fina idrottsminnet som jag kom att tänka på är en av många fantastiska löprundor med min käresta. Jag är så himla glad över att jag & Mats kan träna tillsammans! Att få ägna sig åt sin passion, löpning, tillsammans med den man älskar kan ju inte bli annat ett perfekt. Jag tänker bland annat på när vi har sprungit delar av Lidingöloppsbanan som träning inför själva loppet. Vi har gjort det tre gånger och varje gång har luften varit fantastisk klar, så som det bara kan vara på hösten. Löven är vid den här tiden (mitten av september) fortfarande gröna men vissa har börjat skifta i gult och rött. Det är ju så vackert! Temperaturen är vid den här tiden på året helt perfekt för löpning, runt 15 grader varmt. Skogen doftar också helt fantastiskt, en blandning av fukt och barr. Hela naturen andas lugn. Jag älskar verkligen löpning på hösten. Att få dela den här natur- och löparupplevelsen med Mats gör det hela till ett av mina finaste idrottsminnen. Det som är så bra med att springa med Mats är att det är så kravlöst. Ibland pratar vi för fullt hela rundan och ibland säger vi inte ett ord. Han är helt klart det bästa sällskapet!

 

Jag har även många fina minnen från diverse lopp som jag har sprungit. Att få springa in på Stockholms stadion efter 42 km på Stockholms gator är ett exempel och något som jag varmt rekommenderar. Den känslan är obeskrivlig. Dessutom har jag en hel del fina minnen från lopp i form av små speciella händelser, som t.ex. då medlöpare har tackat för draghjälp, trevliga hejarop från publiken eller när jag sprang ifatt och förbi Mats i slutet av maran (kanske inte ett lika fint minne för honom dock…).  Ja, som ni märker så ger löpningen massor av fina minnen av olika karaktär!

 

Långpasset idag gav mig ett kvitto på att jag minsann är i bra form just nu. Det känns hur bra som helst. Jag erkänner att jag är ganska resultatinriktad när det gället min löpning och där tider & tempo är viktigt. Fokus just nu är att springa Stockholm marathon den 28 maj under 3:30, vilket innebär att jag ska lyckas hålla ett tempo under 5 min/km i snitt.

Med tanke på hur dagens långpass gick så känns min målsättning helt klart möjlig att uppnå. Idag lyckades jag nämligen springa 31 km i 5:06 min/km. Och jag gjorde det utan att egentligen bry mig om tempot och jag fick dessutom gå alternativt gå-jogga vid flera tillfällen eftersom det var så isigt. Hoppas att träningen fortsätter att gå så här bra under resten av våren!

Som jag skrev nyligen så springer jag inte alltid med musik. Men när jag gör det består låtlistan av allt möjligt. Allt ifrån Coldplay till Rammstein! Vissa låtar är sådana som jag gärna lyssnar på hemma (Coldplay) och andra är sådana som jag endast har i lurarna när jag tränar (Rammstein). Det viktigaste är att låten ger mig något positivt, t.ex. glädje, energi, bra känsla, fint minne.

Ibland lyssnar jag även på radio och då brukar jag växla mellan olika radiokanaler under rundan. Förut sprang jag ofta långpass till Trackslistan i P3 men nu är ju tyvärr den nerlagd. Idag lyssnade jag på Melodikrysset. Andra dagar är det framför allt musikkanalerna som är i fokus. Ja, som ni märker så är det en salig blandning av vad som är i mina öron när jag tränar!

Coldplay

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur mycket jag gillar att springa under sen fredagseftermiddag eftersom det är så lugnt just då. Men när det händer fruktansvärda katastrofer som den i Japan så ser man livet ur ett nytt perspektiv. Helt plötsligt känns min löpning så obetydlig.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av idrott och har i princip tränat hela mitt liv. Efter något försök med fotboll och gymnastik när jag var riktigt liten så började jag i 7-8 årsåldern i en löparklubb. Vi var ett gäng barn/ungdomar som tränade samtidigt som de vuxna, ibland var det egna träningar för oss och ibland var det tillsammans med alla andra löpare. Alla vi barn som tränade hade någon förälder som själv var aktiv i klubben. I mitt fall var det min pappa. Även min storasyster tränade löpning och när min lillebror blev äldre var även han med vid några tillfällen.

 

Vi åkte runt i södra Sverige och sprang olika lopp. Jag var ganska duktig och hamnade ofta på prispallen, åtminstone vartannat år då jag var äldst i min åldersklass. Det här var en rolig tid fast jag var alltid fruktansvärt nervös inför tävlingarna. Jag hade riktig ångest! Till slut var det faktiskt nervositeten inför loppen som fick mig att sluta träna löpning.

 

Parallellt med löpningen höll jag på med ridning under några år. Fast jag blev aldrig någon riktig hästtjej och även detta intresse svalnade med åren. Efter att ha slutat med både löpning & ridning så provade jag bland annat handboll & basket under kortare perioder. Jag började även följa med mamma på gympa och började så småningom själv gå på egna pass, aerobics och step. På högstadiet fick jag återigen upp ögonen för fotboll eftersom mina vänner spelade. Eftersom jag har bollsinne och alltid haft ganska lätt för de flesta idrotter så följde jag med på en träning. Fotbollen höll jag på med i ett par år men la sedan ner även denna karriär. Även här tyckte jag att det var jobbigt med matcher. Jag blev för nervös helt enkelt!

 

Under gymnasietiden fortsatte jag med pass av olika slag, gympa, aerobics, pump & step. Jag tränade även på gym under någon period och joggade ibland. Löpningen har för övrigt funnits i mitt liv hela tiden. Även under åren med bollsporter så sprang jag ibland, inte särskilt regelbundet eller ofta men ett par gånger i månaden åtminstone. I slutet av gymnasietiden började jag springa allt mer. Det var någon gång vid den här tiden som jag för första gången sprang 1 mil. Det blev sedan allt mer löpning men min huvudaktivitet var fortfarande gympa, även när jag flyttade till Stockholm 2004. I och med att jag började plugga på GIH och då fick tillgång till ett gym blev det även lite sporadisk styrketräning.

 

Kring sommaren 2005 blev det allt mer löpning för mig och från 2006 är det i princip den enda idrott som jag ägnar mig åt. Löpningen har dock alltid kombinerats med någon form av styrketräning och i perioder även med simning. Just nu springer jag mer än vad jag någonsin har gjort och trivs bra alldeles utmärkt med det. Löpning är för mig den ultimata träningsformen!

 

 

På flera olika bloggar (som på något sätt handlar om träning) så har nedanstående lista figurerat de senaste dagarna. Poängen är att ge inspiration till bloggen genom att skriva ett blogginlägg om varje punkt. Nu tänkte även jag alltså göra ett försök. Jag kommer att skriva om punkterna parallellt med mina "vanliga" blogginlägg. En del av punkterna kräver längre förklaring än andra men så småningom kommer jag nog att ta mig igenom alla ämnen.

 

1. Min idrottsbakgrund

2. I mina öron när jag tränar

3. Ett fint idrottsminne

4. I min träningsväska

5. Favoritmuskel

6. Mål med träningen

7. Favoritövning

8. Favoritmat

9. Mina inspirationskällor

10. Då mår jag som bäst

11. Favoritkonditionsträning

12. Favoritidrott

13. Mitt bästa kosttips

14. Favoritmellis

15. Då tränar jag allra helst

16. Favoritlivsmedel

17. Mitt måtto

18. En fredagskväll unnar jag mig gärna

19. Hälsa för mig

20. Det här åt jag idag

21. Därför tränar jag

22. Min favoritfrukost

23. Detta skulle jag vilja utöva

24. Favoritidrottare

26. Så sover jag

27. Detta klarar jag mig inte utan

28. Där tränar jag helst

29. Detta tränar jag allra helst i

30. Glöm inte att…

 

Tydligen så finns det inte en punkt 25. Jag får väl hitta på en egen helt enkelt!

Innan passet idag var jag inte alls särskilt sugen på att springa. Jag var trött och ville bara stanna hemma. Men jag lyckades stå emot den känslan genom att motivera mig med tanken på att det brukar ALLTID kännas bra när man väl är ute. Visst, det kändes okej och framför allt skönt att komma ut i den härliga vårluften. Men den där riktigt härliga känslan infann sig aldrig. Jag var oengagerad på något vis och hade ingen riktig lust att pressa mig. Trots denna tråkiga känsla så genomförde jag det backpass som jag hade planerat. Inget pass som kommer gå till historien som ett av de mest minnesvärda men helt okej ändå. Jag är i alla fall nöjd att jag tog mig ut.

Dagens backe - åtminstone delar av den

När jag springer utan sällskap lyssnar jag ofta på musik. Den musik jag har i lurarna under ett löppass är dels sådan som jag gillar annars också och gärna sätter på när jag är hemma. Men det är även musik som jag aldrig skulle lyssna på om jag inte sprang utan enbart är motiverande och inspirerande när jag tränar.

Jag har nyligen uppdaterat min spellista, vilket ger en liten motivationshöjning. Det är ju ännu roligare att sticka ut och springa om jag vet att jag kommer få lyssna på massa bra musik!

Just nu är favoritlåten White light moment med Tove Styrke. En himla bra låt, både för löpning och att lyssna på hemma!

Redan i torsdags vaknade jag med en rejält snorig näsa och huvudvärk. Men senare under dagen och i fredags var jag som vanligt och kände mig pigg. Igår vaknade jag återigen med lite huvudvärk och även en liten känsla i halsen men efter en värktablett och en rejäl frukost så kände jag inget längre. Idag känner jag återigen av halsen en aning. Det gör inte ont men det känns annorlunda.

Med tanke på halsen och att långpasset igår gick så fort som i 5:07 min/km (vilket jag konstigt nog knappt kände av alls idag) så passade det ju utmärkt med att köra ett lugnare pass idag. Att det dessutom var rejält isigt på sina håll under rundan gjorde att tempo drogs ner ytterligare. Även idag är jag så nöjd med passet. Det känns verkligen att det är vår i luften och det är så fantastiskt. Nu håller jag tummarna för att känslan i halsen inte utvecklas till något mer utan att jag vaknar helt frisk i morgon. Jag vill ju kunna njuta av löpningen nu när våren äntligen är här!

Vilket underbart väder det har varit idag! Åtminstone i Stockholm. Strålande sol och ett par plusgrader. I solen var det såklart ännu varmare. Jag vågar knappt tro det men våren verkar faktiskt vara här nu. Fast antagligen kommer det snö någon gång till så man går nog inte helt säker än.

Dagens långpass blev ca. 28 km runt om i Stockholm. Ganska pigga ben, bra tempo och bästa sällskapet. Kan ju inte bli bättre!

Nu ska jag njuta av lördagkvällen med massa god mat & dryck. På menyn står färsk fisk, potatis och egengjord aioli. Efter det blir det ostbricka och ett gott vin. Trevlig lördag!

 

 

Herregud vad det är jobbigt med intervaller! Samtidigt som jag tycker att det är roligt. Speciellt när passet är över. Nej men ärligt talat är det faktiskt lite roligt under själva paset också. Fast det går ju inte att komma ifrån att det är fruktansvärt ansträngande.

Eftersom jag har som mål att köra minst ett kvalitetspass i veckan nu i mars så var planen för gårdagen att springa tusingar. Det är inte helt lätt att hitta ett lämpligt ställe att springa intervaller på. Det är ju snö, is eller vattenpölar nästan överallt. Dessutom vill jag helst springa intervaller där det är platt. När det inte är vinter så föredrar jag att springa på löparbanor men det är ju tyvärr inte ett alternativ nu eftersom de är helt snötäckta.

Till slut valde jag i alla fall att springa längs Hammarbykanalen, på den norra sidan. Även om det, precis som jag misstänkte, var mycket folk som promenerade och en hel del snö/is/vatten så gick det faktiskt riktigt bra att springa där. Mycket barmark och stundtals fri väg! Vinden gjorde dock intervallerna en aning ojämna eftersom det gick en aning fortare då jag hade medvind, såklart. Men i snitt höll jag strax under 4 min/km på varje tusing. Precis det tempot som jag vill alltså!

Det känns bra att vara igång med kvalitetspassen. Jag kommer försöka köra varannan vecka backe och varannan vecka intervaller nu under mars. Förhoppningsvis kommer det fungera bra. I april sedan ska jag utöka de tuffa kvalitetspassen ytterligare. Det ser jag verkligen fram emot. Fast med skräckblandad förtjusning då...

Hammarbykanalen

Då är vi alltså inne i mars. Vårmånad. Eller? Underlaget är i alla fall helt okej nu. En hel del barmark faktiskt, blandat med lite is & snömodd. Jag tror minsann att våren är på väg.

Idag blev det löpning med Klara. Vårt vanliga pass som för mig innebär 18 km. Jag lägger upp passet genom att först springa de knappa 5 km till vår mötesplats i vanligt distanstempo (4:50-4:55 min/km). De 8,2 km som vi springer tillsammans springs helt utan tidskrav. Vi anpassar tempot efter dagsformen och det viktigaste av allt - tempo får inte bli högre än att vi kan prata! När jag sedan sagt hej då till Klara så har jag återigen knappt 5 km att springa ensam. Då brukar jag försöka trycka på och få upp tempo & puls. Idag avverkades den biten på ungefär 22 min. Ett helt okej tempo alltså.

Även om passet inte upplevs som särskilt jobbigt så är jag lite mör i kroppen nu efteråt. Benen är så där skönt trötta. Jag känner mig så oerhört tillfreds när det känns att kroppen har arbetat. Det är verkligen en fantastisk känsla!

Grått ute men åtminstone barmark