Lisakarinmatilda

En sak som jag ofta tänker på (och gjorde även innan jag fick barn) är att jag verkligen vill att Siri (och eventuella framtida barn) ska få uppleva den glädje för träning som jag känner och alltid har känt. Jag ser det som min uppgift att föra glädjen vidare. Men det är ingen lätt uppgift då det finns risk för att träningen upplevs som ett "måste", vilket jag tror är nära kopplat till negativa känslor. 

 

Ett sätt att föra vidare rörelseglädjen till sina barn tror jag är att tidigt visa att det är en del av vardagen, en livsstil helt enkelt. Exempel på detta kan vara att ibland cykla istället för att ta bilen eller besöka platser som uppmuntrar till fysisk lek (kanske en skog?). Framför allt så tror jag att genom att visa sina barn att jag som vuxen rör på mig och tycker att det är roligt så kommer man långt. Barn gör ju som bekant som vi vuxna göra och inte som vi säger!

 

För egen del har jag börjat ta tag i denna viktiga uppgift. I nuläget handlar den främst om att Siri ofta får följa med oss när vi tränar. Jag tror att hon på så sätt får en positiv bild av träning och som något lustfyllt vi gör hela familjen. Så småningom hoppas jag såklart att hon kommer att kunna delta mer aktivt, på sitt sätt såklart.

 

 

Eftersom helgen är fullbokad med diverse aktiviteter och jag gärna ville få till ett långpass nu när kroppen känns bra (Göteborgsvarvet närmar ju sig med stormsteg!) så fick jag helt enkelt ge mig ut en kväll i veckan. Igår när Mats kom hem från jobbet så stack jag ut på en 20 km lång runda i Stockholms centrala delar. Bättre kväll kunde jag nog inte ha valt för det var varmt, soligt och fantastiskt vackert överallt! Ja jag sprang faktiskt hela passet i korta tights och t-shirt. Underbart!

 

Vad gäller kroppen så var den aningen sliten från söndagens intervall-pass vilket framför allt resulterade i stela och tunga ben. Dessutom så var jag allt annat än snabb uppför (har lite att slipa på inför Lidingöloppet där!). Jag höll ett lugnt tempo och därför var det konditionsmässigt lätt. Men det bästa av allt var såklart att jag inte kände något alls i bäckenbotten. Kroppen fortsätter att samarbeta alltså. Hurra!

Vilken härlig påsk det har varit! Vi har varit hos mina svärföräldrar i Trollhättan och där var det (precis som på de flesta håll i Sverige) strålande solsken och underbar vårvärme. Perfekt för löpning alltså.

 

För min del blev det två riktigt bra pass under påskhelgen. På långfredagen sprang jag & Mats drygt 15 km distans, vilket gick riktigt bra trots en rejäl motvind i början. När jag har tränat inför marathon så har långfredagen alltid inneburit långpass men med nuvarande amibitionsnivå så var 15 km helt tillräckligt. Fast jag börjar längta lite lite efter något längre distanser nu när kroppen känns redo.

 

På påskdagen gav vi oss till Edsborgs IP för intervaller, 5x1000 m. Siri följde med som hejaklack. Kanske var det därför det gick snabbare än jag hade hoppats? "Förr" så sprang jag tusingar på tider runt 3:50-3:55 och för att vara första tusingarna på över 1,5 år så hoppades jag i alla fall kunna springa på 4:10-4:15. Men samtliga gick faktiskt fortare än så. Den snabbaste sprang jag på 3:59 och den långsammaste på 4:05! Hyffsat jämna och snabba alltså. Givetvis var det så jobbigt att jag stundstals trodde att jag skulle svimma. Men det är såå värt det efteråt. Nöjd som tusan! Hehe...

 

 

Ja som rubriken antyder så är det nu betydligt positivare tongångar här på bloggen än vad det har varit på ett tag.

 

Efter nästan en månads förkylning (som visserligen har kommit och gått) så känner jag mig nu så gott som frisk. Hurra! Lite täppt näsa på morgonen bara men det räknas inte.

 

Vad gäller det onda i bäckenbotten så har det i princip försvunnit (peppar, peppar). Helt fantastiskt och ingen är gladare än jag! Den främsta anledningen till att det känns bra är förmodligen att jag har slutat amma. Eller egentligen var det inte jag som slutade utan det var Siri. Hon tittade oförstående på mig och ville inte alls längre. Så det var ett gemensamt beslut. Jag hade kunnat tänka mig att fortsätta med nattamning ett tag till men så blev det inte. Nu är det ingen mat alls på natten längre, vilket funkar jättebra.

 

Att vara frisk och smärtfri leder såklart till att motivationen för att springa är större än på mycket länge. Nu är jag rejält sugen på att slipa formen och kanske till och mer lägga upp en ordentlig plan för träningen. Jag har i alla fall börjat veckan på bästa sätt. Vagnjogg följt av styrka igår och snabbdistans idag. Nu jäklar får inget stoppa mig!

I oktober skrev jag ett inlägg om vilka tidsmål jag hade för den här löparsäsongen. Det var innan jag fick problem med bäckenbotten. Det i kombination med den förkylning som jag nu haft (mer eller mindre) i ungefär fyra veckor gör att jag ändrar mina mål.

 

 

Vad gäller Göteborgsvarvet den 17 maj så är mitt mål att överhuvudtaget kunna delta och om det är möjligt springa på en tid runt 1:45.

 

Lidingöloppet som går i september är jag fortfarande hoppfull inför då jag tror (och framför allt hoppas!) att jag är återställd i kroppen vid det laget. Att slå mitt personliga rekort på 2:27 känns dock aningen för tufft i nuläget. Exakt vilket tidsmål jag kommer ha där får jag helt enkelt återkomma med.

 

Jag vill även springa några millopp, vilket jag har fått ännu mer sug efter eftersom jag inte deltog i Premiärmilen. Men först måste jag bli helt frisk. Jag kommer förhoppningsvis även att springa Kraftprovet i Trollhättan i sommar. Tidsmål där får jag också återkomma med!

 

Även om jag känner mig lite nedslagen över att min löpning just nu ser ut som den gör så är jag hoppfull. Jag hostar ganska rejält fortfarande men sprang en kort och lugn vagnjogg igår. Känslan i kroppen var då lätt och bäckenbotten kändes inte av något alls. Som jag skrivit tidigare - nu blickar jag framåt!

I söndags sprang hela lilla familjen (jag, Mats & Siri) till ett utegym ungefär 5 km bort för att styrketräna en stund och sedan sprang vi hem igen. Bättre söndagsnöje finns nog inte! Jag & Mats har alltid varit utomhus en stor del av helgerna och det är inget som har ändrats bara för att Siri har kommit. Förutom träning ute så äter eller fikar vi gärna utomhus och beroende på årstid så blir det skid- och skridskoåkning eller bär- och svampplockning. Jag älskar att vara utomhus!

 

Igår (måndag) flög och jag & Siri ner till mina föräldrar i Karlskrona och vi ska stanna här hela veckan. Tänk vad lyxigt att vara föräldraledig och kunna göra sådant! Det gäller ju att passa på för snart börjar jag jobba igen. Än så länge har jag inte tränat något här då jag är rejält hostig nu. Men förhoppningsvis blir jag snart frisk och kan då njuta av härliga löpturer i min hemstad.

 

 

Ja jag har faktiskt styrketränat även idag, här hemma med kroppsvikt och några redskap. (Jag har för övrigt rejäl träningsvärk i lår och rumpa idag! Att använda bebis som vikt är effektivt!) Det är nästan så att man kan tro att jag gillar att träna styrka. Det gör jag inte. Jag tycker faktiskt att det är ganska tråkigt. För mig är styrketräning främst ett nödvändigt ont för att bli en starkare och skadefri löpare. Dessutom gillar jag känslan av att vara (och se!) stark ut och då måste man som bekant träna styrka.

 

Vad gäller löpningen så väntar jag ytterligare en dag till då jag fortfarande är lite irriterad i luftvägarna. Hellre ta en extra vilodag än börja för tidigt, vilket jag annars är lite av en expert på. Trevlig fredag på er!

 

Tack för era omtänksamma kommentarer angående mitt förra inlägg. Det är okej nu.

 

De senaste blogg-inläggen har varit präglade av frustration och tråkigheter. Men nu tänker jag försöka vända på det. Det kan väl knappast bli värre nu?

 

Jag är dock fortfarande förkyld. Igår var jag riktigt sjuk och fick verkligen anstränga mig för att hålla humöret uppe. Det går ju inte att ligga på latsidan med en liten sju månaders bebis hemma!

 

Idag känns det lite bättre och jag har faktiskt vågat mig på en lätt tränings-session med blandade övningar här hemma. Så här såg "passet" ut:

 

1. Benböj med bebis i famn

2. Utfallssteg med bebis i famn

3. Höftlyft med bebis på höften

4. Armhävningar

 

Paus : Sövning av bebis (gick sjukt fort - ca. 2 min kanske?)

 

5. Yoga (Happy hips) 16 min

6. Några mamma-mage övningar (är klar med programmet men försöker att ibland göra några av favoritövningarna)

7. Plankan

 

Ja det var dagens träningspass det, spontant och helt utan plan. Men det funkar också! Senare idag blir det långpromenad som vanligt.

 

Till helgen har jag en förhoppning om att komma igång med mer träning, allra helst spring men ett pass på gymmet skulle också vara okej. Det får liksom bli en nystart!