Lisakarinmatilda

Långsamt ökar jag distansen på helgens "långpass". Idag (som också är Siris 3-månadersdag) sprang jag hela 14,4 km. Sällskap på rundan hade jag av både Siri och Mats. Bästa sällskapet alltså! Vi sprang nästan hela rundan i Nackareservatet som är mitt favoritområde. Jag blir lika nöjd varje gång jag springer där att det finns ett så stort område med vacker natur bara några kilometer utanför Stockholms innerstad!
Och vi bara bor ett stenkast därifrån.

Löpningen kändes lätt idag och det var egentligen bara i de rejäla uppförsbackarna och på slutet som det var lite tufft, vilket ju inte går att klaga på. Nu efteråt känns det dessutom bra i kroppen inklusive bäckenbotten. Något lite "trött" bara. Men jag kommer fortsätta att hålla mig till tre löppass i veckan ett tag till.

 

Det var ett par veckor sedan jag sprang med barnvagn nu. Har lyckats få till löpningen ensam på kvällarna utan vagn eller tillsammans med Mats som då springer med vagnen istället för jag. Under det lilla uppehållet hade jag glömt hur jobbigt det är att springa med vagn. För idag tog jag mig runt en 6,5 km-runda med Siri sovandes i vagnen och det var riktigt jobbigt. Pulsen var betydligt högre än under ett distanspass utan vagn trots att tempot var mycket lägre (5:58 min/km idag). Riktigt bra träning alltså! Nu börjar jag förstå varför så många löpare blir ännu bättre efter att de har fått barn. Får hoppas att det gäller även mig...

 

 

 

 

På vägen mot den forna formen (och helst ännu bättre såklart!) så har jag planerat in ett par delmål. Än så länge är det bara två och jag kommer eventuellt att revidera dem efter hand. Så här ser de i nuläget ut:

 

1. Runt årsskiftet springa milen under 50 min (fyra månader efter förlossningen).

 

2. Springa Premiärmilen den 30 mars under 45 min (sju månader efter förlossningen).

 

Vad gäller mål nummer ett så kändes det för någon vecka sedan som ett tufft mål. Idag ser jag det nästan som för lätt. De senaste dagarna upplever jag nämligen att löpningen har släppt ordenligt, vilket känns så himla bra. Men jag låter målet stå kvar än så länge.

 

Mål nummer två kanske också är lite för fegt satt men eftersom jag i nuläget inte känner att jag kan springa mer än tre pass i veckan eftersom jag fortfarande blir "trött" i bäckenbotten så är det det som gäller just nu. Jag vet ju heller inte hur vintern blir och vilka möjligheter till kvalitetspass som kommer att finnas.

 

2012 sprang jag tre 10 km-lopp och gjorde då följande tider:

- Kungsholmen runt 40:15

- Tjejmilen 41:02

- Hässelbyloppet 40:47

 

Jag har dock aldrig satsat specifikt mot 10 km och kommer inte heller att göra det i år. Någon gång vill jag såklart göra det och drömmer om sub 40. Men just nu nöjer jag mig med ovanstående delmål!

 

 

I nuläget är jag ganska långt ifrån mitt snabbaste jag men det går i alla fall framåt. Kilometer-tiderna kryper sakta neråt. Ett tempo under 5:20 min/km var det många många månader sedan jag höll. Men nu är jag där.

 

Jag känner mig inte helt som vanligt i kroppen än och vågar därför inte trycka på för fullt. Därför tror jag att det finns ytterligare en växel att lägga i. Så när kroppen känns helt återställd ska jag våga mig på en "maxning".

Förra veckan fick jag bara till tre träningspass (två spring och ett spinning), vilket jag känner är för få. Jag hade helst velat få till ytterligare ett springpass samt ett styrkepass. Med lite mer pussel så hade det nog gått att få till något ytterligare men ibland måste annat prioriteras, som exempelvis köp av ny lägenhet och allt vad det innebär!

 

Dessutom var sömnen förra veckan allt annat än optimal vilket gjorde det ännu svårare att få till träningen. I helgen besökte vi Siris farmor & farfar i Trollhättan för namngivningsfirande vilket var himla trevligt. Men någon tid till träning blev det inte (prioriterades inte).

 

Även denna vecka är det mycket på gång (kontakt med banken, projekt "vända-på-dygnet m.m.) och spinningen kommer inte att hinnas med eftersom Siris pappa måste jobba lite längre på kvällarna. Igår lyckades jag få till ett styrkepass här hemma med avbrott för amning och blöjbyte. Dessutom fick vikterna i benövningarna bytas ut mot 6 kg bebis. Det gäller att vara flexibel.

 

Ikväll när Mats har kommit hem tänker jag ge mig ut på ett löppass. Det kan kännas lite motigt när det är kolsvart ute och man hellre vill vara hemma med sina två favoriter men det är den möjlighet som ges och den tänker jag ta. 

 

Innan jag fick barn så kunde jag aldrig föreställa mig hur tufft det är med sömnen. Eller avsaknad av sömn snarare. Visst hade jag fått berättat för mig hur det kan vara men det är först när jag nu upplever det själv som jag verkligen förstår. Det såklart olika för alla och jag vet faktiskt inte om vi har det värre än någon annan.

Vår lilla Siri har väldigt svårt att somna (vilket jag verkligen inte trodde skulle vara problemet, spädbarn somnar väl hur lätt som helst?). Trots att hon är jättetrött så kan Siri inte komma till ro, vilket resulterar i mycket gråt och skrik. På dagarna somnar hon oftast gott i vagnen under förmiddagspromenaden/joggen (och sover ibland 4-5 timmar i sträck) efter en stund panikskrik.

På kvällarna däremot tar det 3-4 timmar att söva henne med mer eller mindre konstant skrikande (nu pratar vi inte lite gnyende utan det är högsta växeln som gäller och det enda som garanterat hjälper är att amma, vilket det blir en hel del av). Vid flera tillfällen kan hon somna in men vakna efter bara några minuter, trots att hon är dödstrött. Då är det bara att börja om igen. Till slut somnar hon oftast i sin vagn efter att jag eller Mats har gått ett antal kilometer med henne i vår lilla lägenhet. Ibland ger vi dock upp och Siri får somna ammandes bredvid mig i vår säng men både Siri och jag sover bättre om vi inte ligger i samma säng så det är väldigt bra om hon åtminstone kan somna i sin vagn (för efter första matningen på natten så sover hon ändå hos oss).

Siri kan även somna i bärselen eller i famnen, förutsatt att vi går runt med henne. Men att lägga över henne i sängen eller vagnen är helt omöjligt. Då blir hon klarvaken direkt. Och det där som man hör om att barn somnar i babysittern eller i gymmet finns inte på kartan hos oss. Det har aldrig hänt.

Nätterna är inte heller särskilt roliga och tyvärr har det blivit sämre. Just nu sover Siri endast ca. 2 timmar åt gången (fast i natt faktiskt mellan kl. 00:30-03:00!) och är vaken 1-2 timmar mellan varje sömnperiod. Jag har svårt att somna om och vaknar oftast lite innan Siri vaknar så det blir inte särskilt mycket sömn tyvärr.

Nu är ju Siri bara lite drygt två månader gammal så förhoppningsvis kommer hennes sömnmönster att ändras. Jag hoppas framför allt att hennes långa sovperiod som hon har på dagen kan infalla på natten istället.

Det jag egentligen skulle komma till i det här blogginlägget var att igår natt hade vi en riktig mardrömsnatt då jag sov ungefär 3 timmar (och det var inte i följd). Siri (och jag) var därför jättetrött på förmiddagen och jag försökte få henne att somna i vagnen inomhus. Givetvis vaknade hon efter en stund och då var det bara att bege sig ut med vagnen som gällde, trots att jag själv bara ville stanna hemma och sova.

Istället för att promenera bestämde jag mig för ett kort löppass med vagnen. Om jag ändå måste ut så kan jag lika gärna passa på att träna. Och vet ni, även om jag var så himla trött innan så gav det mig mer energi att träna än att inte göra det. Som vanligt alltså!