Lisakarinmatilda

Innan jag fick barn så kunde jag aldrig föreställa mig hur tufft det är med sömnen. Eller avsaknad av sömn snarare. Visst hade jag fått berättat för mig hur det kan vara men det är först när jag nu upplever det själv som jag verkligen förstår. Det såklart olika för alla och jag vet faktiskt inte om vi har det värre än någon annan.

Vår lilla Siri har väldigt svårt att somna (vilket jag verkligen inte trodde skulle vara problemet, spädbarn somnar väl hur lätt som helst?). Trots att hon är jättetrött så kan Siri inte komma till ro, vilket resulterar i mycket gråt och skrik. På dagarna somnar hon oftast gott i vagnen under förmiddagspromenaden/joggen (och sover ibland 4-5 timmar i sträck) efter en stund panikskrik.

På kvällarna däremot tar det 3-4 timmar att söva henne med mer eller mindre konstant skrikande (nu pratar vi inte lite gnyende utan det är högsta växeln som gäller och det enda som garanterat hjälper är att amma, vilket det blir en hel del av). Vid flera tillfällen kan hon somna in men vakna efter bara några minuter, trots att hon är dödstrött. Då är det bara att börja om igen. Till slut somnar hon oftast i sin vagn efter att jag eller Mats har gått ett antal kilometer med henne i vår lilla lägenhet. Ibland ger vi dock upp och Siri får somna ammandes bredvid mig i vår säng men både Siri och jag sover bättre om vi inte ligger i samma säng så det är väldigt bra om hon åtminstone kan somna i sin vagn (för efter första matningen på natten så sover hon ändå hos oss).

Siri kan även somna i bärselen eller i famnen, förutsatt att vi går runt med henne. Men att lägga över henne i sängen eller vagnen är helt omöjligt. Då blir hon klarvaken direkt. Och det där som man hör om att barn somnar i babysittern eller i gymmet finns inte på kartan hos oss. Det har aldrig hänt.

Nätterna är inte heller särskilt roliga och tyvärr har det blivit sämre. Just nu sover Siri endast ca. 2 timmar åt gången (fast i natt faktiskt mellan kl. 00:30-03:00!) och är vaken 1-2 timmar mellan varje sömnperiod. Jag har svårt att somna om och vaknar oftast lite innan Siri vaknar så det blir inte särskilt mycket sömn tyvärr.

Nu är ju Siri bara lite drygt två månader gammal så förhoppningsvis kommer hennes sömnmönster att ändras. Jag hoppas framför allt att hennes långa sovperiod som hon har på dagen kan infalla på natten istället.

Det jag egentligen skulle komma till i det här blogginlägget var att igår natt hade vi en riktig mardrömsnatt då jag sov ungefär 3 timmar (och det var inte i följd). Siri (och jag) var därför jättetrött på förmiddagen och jag försökte få henne att somna i vagnen inomhus. Givetvis vaknade hon efter en stund och då var det bara att bege sig ut med vagnen som gällde, trots att jag själv bara ville stanna hemma och sova.

Istället för att promenera bestämde jag mig för ett kort löppass med vagnen. Om jag ändå måste ut så kan jag lika gärna passa på att träna. Och vet ni, även om jag var så himla trött innan så gav det mig mer energi att träna än att inte göra det. Som vanligt alltså!