Lisakarinmatilda

Eftersom jag har åkt på en förkylning så verkar mitt löparår 2010 redan vara över. Jag tror knappast att jag kommer kunna springa mer på den här sidan nyåret. Därför gör jag redan idag en tillbakablick och summering av året som gått.

Januari
Året började precis som det slutade: Med förkylning. Men efter att ha återhämtat mig från den kom jag igång bra med löpningen. Det blev dock ett ganska blygsamt kilometerantal sammanlagt, dels på grund av sjukdomen men även eftersom jag var i Orsa i slutet av januari och då ersattes löpningen med skidor (utför och längd).

Antal löppass: 18 st
Sammanlagd distans: 206,6 km
Snittempo: 5:00 min/km


Februari
Väldigt mycket snö och stundtals många minusgrader präglade den här månaden. Jag försökte komma igång med långpassen men sprang inte längre än 20-22 km. I övrigt var det fortfarande framför allt lugna och härliga distanspass som gällde.

Antal löppass: 23 st
Sammanlagd distans: 247,4 km
Snittempo: 5:07 min/km


Mars
Vid det här laget började jag tröttna på snön och längtade efter barmarkslöpning, vilket jag också fick (åtminstone stundtals) i slutet av månaden. Antal kilometrar ökade den ytterligare den här månaden samtidigt som km-hastigheten sänktes. Löpningen flöt på riktigt bra och jag kom upp i ett långpass strax över 27 km i slutet av månaden.

Antal löppass: 24 st
Sammanlagd distans: 269,7 km
Snittempo: 4:59 min/km


April
Månaden inleds med en 30-km:are. Bra start! Efter det rullar det på riktigt bra med ytterligare ett långpass upp mot 30 km samt både backpass och tempolöpning. Intervallerna lyser dessvärre med sin frånvaro! =) I slutet av april var jag sjuk i tre dagar, vilket drog ner antal km något.

Antal löppass: 20 st
Sammanlagd distans: 241,8 km
Snittempo: 5:05 min/km


Maj
Slutspurten inför Stockholm marathon. Jag springer de två längsta långpassen under hela året, 31 km vardera, den här månaden. Fortfarande inte särskilt många intervallpass och nu försvinner visst även backpassen. Vad hände? I och för sig blir det heta Göteborgsvarvet ett riktigt bra fartpass två veckor före maran.

Antal löppass: 25 st
Sammanlagd distans: 254,4 km
Snittempo: 5:01 min/km


Juni
Givetvis blir den stora urladdningen Stockholm marathon den 5 juni. Löparglädje! Jag njöt verkligen varje sekund längs banan. Överlycklig springer jag in på tiden 3:36:30 och placering 166. Därefter blir det lite lugnare på löparfronten för att återhämta mig, åtminstone i några dagar efter loppet.

Antal löppass: 16 st
Sammanlagd distans: 186,7 km
Snittempo: 5:03 min/km


Juli
Värmebölja och heltidsarbete gör det tufft att få till bra löppass. Men jag kämpar på och lyckas skrapa ihop många km runt om i vackra Karlskrona. Kravlös löpning och jag njuter av att springa.

Antal löppass: 22 st
Sammanlagd distans: 262,7 km
Snittempo: 5:06 min/km


Augusti
Börjar fundera på mer Lidingöloppet och försöker köra fler långpass igen, dock inte längre än 22 km den här gången. Den här månaden bjuder även på annorlunda löparupplevelse bland kameler och böneutrop i ett varmt Turkiet. Spännande! I slutet av månaden springer jag för första gången 5 km på tävling (Bellmanstafetten). Kul!

Antal löppass: 19 st
Sammanlagd distans: 223,8 km
Snittempo: 5:02 min/km


September
Förutom löpningen blir det många mils cykling den här månaden. Det känns i kroppen! Jag är dels mer sliten under löpningen än vad jag brukar vara men känner även att kroppen har hittat nya muskler. Dessvärre får jag hoppa över Tjejmilen den 5 september på grund av en lättare förkylning. I övrigt handlar september om att finjustera det sista inför Lidingöloppet där målet är att springa in på silvermedalj (sub 2:38). Jag lyckas med min målsättning och tar mig runt på 2:35:15. Lycka!

Antal löppass: 21 st
Sammanlagd distans: 201,6 km
Snittempo: 4:59 min/km


Oktober
Eftersom det inte blev någon Tjejmil i september bestämmer jag mig nu för att satsa på personbästa på Hässelbyloppet 10 km. Trots en kass uppladdning med både magsjuka och förkylning lyckas jag springa in på 41:55, över förväntan och jag är så nöjd! När Hässelbyloppet är avklarat har jag inte längre något lopp att fokusera på. Istället njuter jag av härliga höstpass i den klara luften. Jag älskar löpning på hösten!

Antal löppass: 22 st
Sammanlagd distans: 235,3 km
Snittempo: 5:00 min/km


November
Innan snön kommer hinner jag njuta ytterligare av höstlöpningen. Jag sätter upp som mål att försöka komma upp i 70 km löpning/vecka, vilket jag också lyckas med under flera veckor i rad. Tempot dras dock ner nu, både eftersom det kommer snö men även eftersom jag känner att lugna distanspass är vad jag vill och behöver just nu. Snabb får jag bli senare!

Antal löppass: 25 st
Sammanlagd distans: 281,2 km
Snittempo: 5:03 min/km


December
Ännu mer snö och ännu lägre tempo. Men jag håller humöret upp och trivs med löpningen. Julen och sedan förkylningen gör dock att antal löppass inte riktigt blir vad jag har tänkt mig. Jag vill ju springa mer! Men eftersom nästan varje pass är något längre än vad de tidigare var blir kilometerantalet ändå helt okej.

Antal löppass: 17 st
Sammanlagd distans: 234,1 km
Snittempo: 5:08 min/km


Förutom löpningen har jag styrketränat ungefär en gång i veckan under hela året. Det har dessutom blivit en del längdskidåkning och en hel del cykling. Jag är helt klart nöjd med träningsåret 2010. Det enda jag vill ändra på tills nästa år är att öka kvalitetspassen något samt springa några fler kilometrar varje månad. Förhoppningsvis lyckas jag med min målsättning!

Sedan ungefär en vecka tillbaka har jag känt att jag har haft en förkylning på gång. Det har visat sig dels genom mitt misslyckade intervallpass förra torsdagen och dels genom diverse symtom. Men jag har ändå åkt skidor och sprungit en del och det har känts helt okej. Fast idag har sjukdomen brutit ut ordentligt. Framför allt är det halsen som är rosslig och irriterad. Ingen träning för mig idag alltså. Antagligen inte imorgon heller. Så tråkigt! Förhoppningsvis kan jag träna igen på fredag. För det känns inte alls roligt att avsluta 2010 med sjukdom. Att springa på nyårsafton brukar jag ju alltid göra!

Håll tummarna för att jag snart blir frisk igen så jag kan springa eller åka längdskidor! Idag får det bli en promenad i ett vintervackert Karlskrona istället.

Nu när jag har fått en Garmin och bestämt mig för att ha lite mer koll på pulsen när jag springer har jag givetvis börjat fundera på vad jag egentligen har för maxpuls. När jag pluggade på GIH gjorde jag ett maxtest på cykel och kom då upp i 194. Men det är nu snart fyra år sedan och dessutom tror jag att jag skulle kunna komma upp högre om jag sprang. På nätet har jag hittat tre olika sätt att räkna ut maxpulsen:

Alternativ A
220 minus ålder (män)
226 minus ålder (kvinnor)

 

Alternativ B
210 - (0,5 x ålder)

Alternativ C
208 - (0,7 x ålder)

 

Frågan är nu vilket som är det mest tillförlitliga. Alternativ C känns som minst aktuellt eftersom det riktar sig till personer som misstänker att de har väldigt låg maxpuls och det finns det inget som tyder på i mitt fall. Enligt alternativ A ska jag ha en maxpuls på 198 (226-28), vilket jag tycker verkar högt. Beräknat utifrån alternativ B är min maxpuls 196 (210-14). Det sistnämnda alternativet låter helt klart mer troligt. Fast det alternativet tar ingen hänsyn till kön. Egentligen vore det enklast att göra ett eget maxtest och på så sätt beräkna maxpulsen men just nu är ju inte förhållandena direkt de bästa för maxlöpning.

 

Någon som vet om det finns tydliga könsskillnader i maxpuls? Eller vet du något annat bra sätt att beräkna maxpulsen?

I en av klapparna som tomten kom med igår var det en Garmin Forerunner 305. Och den var till mig. Fast på etiketten stod det att den var till min syrra. Dessutom var det en vers på som inte alls stämde med innehållet. Mina föräldrar är visst lite förvirrade. =)

Fast det blev rätt till slut. Nu har alltså även jag fallit offer för löparprylarna och det är jag så nöjd över. Tänk vad mycket enklare det kommer att bli i och med att jag nu kan springa hur jag vill och inte bara hålla mig till mina vanliga rundor. Dessutom ska verkligen försöka köra mer efter pulsen än vad jag tidigare har gjort. Jag ser verkligen fram emot mitt nya "löparliv". 

Garminen invigdes idag. Fast inte med löpning utan med längdskidåkning. Det blev 11,2 km i mitt kära Bastasjö. Inte världens bästa spår och inte heller särskilt hög fart. Men vad gör det? Jag var så lycklig över att äntligen få åka längdskidor på spåret där jag har sprungit tusentals gånger i mitt liv och att dessutom ha en Garmin-klocka på armen gjorde ju inte saken sämre. Underbart!

Vad fick DU i julklapp?

Precis som jag förutspådde så gick tågresan från Stockholm till Trollhättan igår allt annat än smidigt. Jag bara undrar en sak; Kollar man inte spåren extra noga inför en av årets största reshelger för att minimera risken för problem? Tydligen inte. Spårfelet söder om Stockholm orsakade ett mer eller mindre kaos i tågtrafiken igår. Jag kom iväg ca. två timmar efter ordinarie avgångstid. Innan dess hade det dessutom förmedlats diverse information som sedan ändrades, ändrades igen och igen och igen... Och givetvis visste ingen något om något. Mitt i allt kaos på centralen kom det dessutom in en AIK-klack på ca. 30 pers och började ropa & sjunga. Efter en stund blev de omringade av massa poliser. Men de fortsatte sina hejaramsor en bra stund innan polisen fick ut dem. Mycket märkligt. Precis som det inte var nog kaos som det var.

När jag äntligen kom fram till Herrljunga hade mitt anslutningståg för länge sedan gått och inga fler tåg gick eftersom klockan var sent. Fem minuter innan vi var framme i Herrljunga ropades det i alla fall ut att bussar väntade på oss som skulle byta. Tidigare än så hade de inte kunnat lösa problemet. Fem minuter är inte särskilt lång framförhållning. Mats och jag hade redan bestämt att han skulle köra från Trollhättan och hämta mig. Så istället för halv tio var jag framme halv tolv. SJ är verkligen toppen!

Tidigt i morse följde jag med Mats till hans jobb för att springa på löpbandet. Intervaller var planen. Efter uppvärmningen på ca. 3 km satte jag igång. Tanken var att jag skulle springa 6x1000 m i ungefär 3:55-tempo. Det blev bara en intervall. Direkt efter första intervallen började jag må illa och sen svartnade det för ögonen. Jag fick sätta mig ner på golvet. Riktigt läskigt! Jag har aldrig varit med om något liknande. Som tur var återhämtade jag mig efter ett par minuter. Men några intervaller vågade jag inte köra. Istället blev det ett lugnt distanspass och därefter några styrkeövningar. Jag vet inte riktigt vad det här beror på. Blodtrycksfall? Jag har haft en sjukt stressig period och sov endast 6 h i natt och köra tuffa intervaller kl. 7 på morgonen är kanske inte det bästa då. Dessutom är jag lite rädd för att jag har en förkylning på gång. Jaja, man inser att man inte är odödlig i alla fall.

Om en timme kör vi ner till Karlskrona. Förhoppningsvis blir det inga förseningar nu. Opeln kan man lita på till skillnad mot tåget.

Kaos

 

En aning missbelåten efter intervallerna som inte blev av

Ikväll tar jag tåget till Trollhättan och imorgon kör vi vidare ner mot Karlskrona, där julen firas i år. Jag har nog aldrig längtat så här mycket till julen tidigare! Möjligtvis när jag var liten... Det ska bli så skönt att vara tillsammans med Mats, mamma & pappa, farmor, mormor, Hampus & Nina, Hanna, Daniel & Tilma. Dessutom saknar jag Karlskrona. Jag ska verkligen njuta varje sekund.

Fast jag är väldigt pessimistisk till tåget ikväll. Jag blir minst sagt förvånad om jag kommer fram när jag ska!

X2000 från google bilder

Kvällens distanspass runt söder var minst sagt kyligt. Termometern visade -13 grader och när det dessutom blåste var det verkligen isande. Förra vintern hade jag en smärtgräns på -20 grader och det har jag även i år. Är det kallare än så blir det ingen löpning för mig. Ikväll frös jag endast lite om händerna. Men efter några kilometrar var jag varm även där. Dock var jag försiktig med andningen och försökte att inte dra ner för mycket kall luft i lungorna. Titt som tätt drog jag därför buffen, som jag hade runt halsen, upp över munnen. Då värms luften upp något innan den andas in. Det känns bra.

Vägarna var riktigt fina idag. Kylan samt bortforslingen av snön som Stockholms stad satsar på den här veckan har gett hård packad snö att springa på. Det kändes nästan som att springa på asfalt. Härligt! Skönt dessutom att kunna hålla ett för mig mer "normalt" distanstempo (4:48 min/km) än vad den senaste tiden med snölöpning har erbjudit. Fortsätter vägarna att vara så här fina så får det gärna vara snö till april för min del!

 

Jag sitter och funderar på över vilka lopp jag ska springa nästa år. Än så länge är bara Göteborgsvarvet och Stockholm marathon spikade. Eftersom det endast är en vecka mellan de båda loppen så kommer ju Varvet bara bli ett "ta-sig-runt-lopp". Jag springer för att det är tradition (blir sjätte året för mig!) och för att få vara med om folkfesten i Göteborg. Mitt stora mål är maran en vecka senare och alla krafter ska sparas till dess.

Men jag vill ju springa någon halvmara under våren då jag kan springa fort. Allra helst då sätta pers (sub 1:35). Kanske blir det Kungsholmen runt den 7 maj? Eller är det någon som vet ett annat roligt lopp?

Efter Varvet 2010

I och med dagens distanspass avslutade jag den femte veckan i rad som har inneburit ca. 70 km löpning. Jag är varken tröttare eller piggare än vad jag har varit tidigare då snitten oftast legat på 60-64 km i veckan. Antagligen beror det på att jag fortfarande har två helt löparfria dagar i veckan samt att tempot har dragits ner rejält på grund av snön. I och för sig har jag fått slita mer i snömodden men det är ändå inget som direkt märks på orken. Det känns riktigt bra att kunna springa 70 km i veckan utan att det sliter på kroppen. Givetvis har jag min dumma hälsena som gör ont men det skulle antagligen inte göra någon skillnad om jag sprang färre antal kilometrar i veckan. Ont gör det ändå. Jag kämpar helt enkelt på med mina tåhävningar och hoppas på förbättring.

Nästa vecka kommer det blir en något lugnare löparvecka. Det passar bra eftersom det är julvecka vilket bland annat innebär mycket resande för mig. Jag siktar på 45-50 km löpning. Förhoppningsvis kommer jag även köra minst ett längdskidpass. Det ser jag verkligen fram emot! För förutsättningar för bra längdskidpass finns det ju verkligen. Så här ser det ut utanför mitt hus:

Mycket snö!

För min del passar det absolut bäst att springa långpass på lördagar och då helst på förmiddagen. För mig hör lördagar och långpass ihop. Om jag inte har möjlighet att springa på lördagen så känner jag mig inte helt tillfreds med helgen. Jag blir rastlös. Givetvis är det ett problem då det ibland faktiskt inte går att få in ett långpass på lördagen. Men med lite planering och inte minst prioritering så brukar det faktiskt gå. För jag vill inte vara utan mina lördagslångpass.

Idag gav jag mig ut på en 25 km-runda strax innan tio. Underlaget var inte det bästa men det är bara att bita ihop. Skönt i alla fall att kroppen svarade bra idag. Jag var verkligen pigg. Åtminstone efter min "startsträcka" som är några kilometrar. Efter drygt 8 km fick jag sällskap av Klara. Hon sprang med mig runt Kungsholmen. Att springa tillsammans med Klara är så himla roligt och jag är verkligen glad över att jag har hittat en vän som dessutom är min löpar-kompis. Fast idag tyckte nog Klara att jag var lite småjobbig. Hon blev nämligen söndersnackad av mig. Eftersom kroppen var pigg så hade jag inga som helst problem med att prata, trots ett ganska bra tempo och tuffa backar. Förlåt Klara, nästa gång ska jag vara tystare! =)


Efter en lång stretch på golvet framför tv:n ska jag njuta av lördagen. Dagen bjuder på mycket sport på tv som bara måste ses, längdskidor, skidskytte och inte minst semifinal i handbolls-em för damer. Spännande! Ikväll blir det lite partaj med mina klasskompisar.

Trevlig lördag alla!

Glad och nöjd efter lördagslångpasset

På gårdagens träningsplanering stod det kvalité, dvs. ett något tuffare pass exempelvis intervall, backe eller fartlek. Jag hade framför allt riktat in mig på det sistnämnda eftersom det är lättast att genomföra nu när det är mörkt och snöigt ute. Nu var det dock så att det snöade konstant under hela dagen igår och minst 10 cm nysnö täckte alla gator. Att försöka springa fort då är inte något jag direkt längtade efter. Dessutom är det näst intill omöjligt på grund av att man halkar hit och dit.

Istället för kvalité blev det ett lugnt distanspass runt Årstaviken. Snabb får jag bli någon annan gång. Det är så roligt att springa här i Stockholm för man är aldrig ensam. Vilken tidpunkt och vilket väder det än är när man ger sig ut så möter man ALLTID andra löpare. Under det minst sagt snöiga och mörka distanspasset igår mötte jag faktiskt hela 10 löpare. Imponerande!

Efter att idag ha haft kursstart för sista kursen den här terminen kan jag konstatera att det kommer bli tufft fram till 14 jan. Riktigt tufft. HUR ska jag hinna med allt? Skolan kommer kräva all min tid. Men jag går inte med på det. Inget kan ta ifrån mig löpningen. Jag tänker springa lika mycket som vanligt. Utan löpningen fungerar jag inte. Dessutom ska jag minsann fira jul och vara lite ledig då. Fast egentligen hinner jag inte. Och inte hinner jag blogga heller. Men det kommer jag göra i alla fall. Stress, stress, stress.

Som jag tidigare har skrivit är min målsättning att komma upp i minst 70 km löpning i veckan. Än så länge har jag lyckats. December månad har helt klart börjat på ett bra sätt. Denna vecka har jag förutom drygt 71 km löpning dessutom styrketränat en gång och åkt ca 10 km längdskidor. Löpningen den här veckan har dock varit lugn, dels med tanke på det rådande underlaget men även på grund av en lättare förkylning i kroppen. Överlag är tempot just nu betydligt beskedligare än vad det brukar vara. Men jag tar det med ro eftersom det just nu inte är fart som är i fokus i min träning.

Imorgon börjar ytterligare en vecka där målet är att springa minst 70 km. Därefter kommer julveckan och då kommer jag passa på att ta det något lugnare. Vad det innebär återstår att se!

Så här har de två senaste veckornas träning sett ut:

Skärmdump från jogg.se

Efter nästan 20 km löpning pausade vi vid den otroligt vackra julgranen på Skeppsbron. Efter att ha njutit av julstämningen, druckit vatten och värmt oss på elden fortsatte vi hem. Det var mycket folk i gamla stan men inte så jättemånga andra som var mitt upp i ett långpass... Men jag tycker att det är perfekt att kombinera löpning med citykänsla!

 

 

Mats värmer sig på elden men är UTAN mössa

 

Lisa värmer sig på elden och har BÅDE mössa & pannband

Igår åkte jag äntligen längdskidor. Det är så himla roligt och ett perfekt komplement till löpningen. Eftersom Mats hade ledig dag så åkte vi till Rudan i Haninge redan på förmiddagen. Det var bara vi och några pensionärer i spåret. Lyxigt! Att spåren dessutom var fantastiskt fina gjorde ju inte saken sämre. De var faktiskt i klass med spåren i Orsa förra vintern. Riktigt bra jobbat av spår-personalen!

Vi åkte drygt 10 km och det gick förvånansvärt lätt. Åtminstone konditionsmässigt. Däremot känner jag att jag är alldeles för klen i överkroppen för att få till en kraftfull stakning. Jag får verkigen jobba. Men fantastiskt roligt är det! Idag har jag dessutom träningsvärk i axlarna, biceps och i ljumskarna.

Förhoppningsvis blir det mycket längdskidåkning den här vintern.

Jag vill med detta inlägg försöka ge en förklaring till alla er löpandes män mellan ungefär 25 & 40 år och som har blivit "förföljda" av mig runt exempelvis Årstaviken. Ni har säkert funderat på vad jag är för galning. Som jag har skrivit tidigare så är det denna kategori av löpare som jag bara älskar att springa ikapp och förbi! Det spelar ingen roll hur trött jag är, jag är bara tvungen att hålla samma tempo som dessa killar och allra helst då lite fortare. Jag kan liksom inte låta bli. Hoppas ni inte tar illa upp.

Ikväll hade jag ett stackars offer framför mig, dvs. en kille i 30-års åldern. Han var duktig och sprang dessutom med ryggsäck. Jag ville så gärna springa förbi. Men eftersom jag före passet hade lovat mig själv att inte köra på för hårt idag (jag känner mig inte helt frisk) så nöjde jag mig med att bara ligga bakom och hålla samma tempo på killen. Ökade han så ökade jag också. Jättetöntigt, jag vet. Men det är faktiskt väldigt svårt att låta bli.

Kanske är jag "skadad" eftersom jag ofta springer med min sambo och att han är just en sådan kille som jag vill springa förbi?

Eftersom jag inte har någon schemalagd undervisning idag så passar det perfekt att springa på förmiddagen istället för på kvällen. Har man möjlighet så tycker jag definitivt att man ska försöka utnyttja de få ljusa timmarna under dagen. För min del blir det plugg ikväll istället. Det är verkligen lyxigt att vara student och kunna välja hur man lägger upp dagen.

Det blev ett distanspass på 15,7 km idag och trots att jag misstänker en lättare förkylning så är jag nöjd med passet. Återigen svarar alltså kroppen bra på träningen och jag tog mig runt i 4:56-tempo. Det var kallt ute, vilket gjorde vägarna lättframkomliga. Snön blir hårdare och mer packad vilket gör att man slirar mindre. Skönt. Det var ett vackert vinterlandskap som jag sprang igenom idag. Stundtals var det faktiskt både sol och regnbåge på himlen. Fint.

Under passet invigde jag dessutom min nya buff som jag köpte på Runners Store igår. Färgglada löparprylar piggar upp.

Nya rosa buffen

 

Blek decembersol och blek decemberregnbåge

Nu när det endast är några några veckor kvar på 2010 så tänkte jag reflektera något över årets genomförda lopp. Det blev sammanlagt fem tävlingar. Göteborgsvarvet, Stockholm marathon, Bellmanstafetten, Lidingöloppet & Hässelbyloppet. Egentligen skulle jag även ha sprungit Tjejmilen men på grund av sjukdom blev det ingen start där.

Jag är jättenöjd med alla fem loppen men höjdpunkten var nog ändå maran. Det är verkligen något speciellt att springa Stockholm marathon. Känslan innan, under och efter det loppet slår alla andra tävlingar. Förväntan och glädjen är så enormt stor. Jag älskar Stockholm marathon!

Något jag är förvånad över då jag ser tillbaka på mina genomföra lopp är att jag, som alltid uppfattat mig själv som bäst på de långa distanserna, faktiskt har mina högsta placeringarna på de båda korta individuella loppen, dvs. Göteborgsvarvet & Hässelbyloppet. På grund av att så många föll offer för värmen i Göteborg (inte jag dock!) placerade jag mig så högt som på 83:e plats där och på Hässelbyloppet fick jag placering 48. Nu säger ju inte placeringen så mycket eftersom de beror ju på hur många som startar och framför allt VILKA som startar. Men på framför allt Varvet är det definitivt en kick för självförtroendet att vara på listan med de 100 snabbaste damerna.

Tidsmässigt har jag uppnått alla mina mål för året. Så här ser det ut:

Göteborgsvarvet (halvmara)
Målsättning: Förbättra tiden från 2009, 1:36:34
Resultat: 1:35:38

Stockholm marathon
Målsättning: Sub 4:00:00 (i hemlighet sneglade jag även på sub 3:45)
Resultat: 3:36:30

Bellmanstafetten (5 km)
Målsättning: Ha kul med mina fina lagkamrater och sub 22
Resultat: Helt fantastiskt rolig dag och 20:52

Lidingöloppet (30 km)
Målsättning: Silvertid, dvs. sub 2:38
Resultat: 2:35:15

Hässelbyloppet (10 km)
Målsättning: Sub 43:00
Resultat: 41:55

Givetvis är inte placeringar och resultat det viktigaste med min löpning men jag gillar att ett mål med min träning och för min del passar ett tidsmål perfekt. Det är ju även där en förbättring blir som mest märkbar. Jag är ju en tävlingsmänniska!

Jag har redan börjat fundera på 2011 års löpning och mina mål. Men det återkommer jag med i ett annat inlägg längre fram.

 

Hur har ditt träningsår varit? Har du lyckats med dina målsättningar eller ska du göra nya försök under 2011?

Precis som förra vintern så känns det ibland tröslöst att vara löpare när snön ligger som slush puppie på alla gator och när man under ett löppass snarare känner sig som en skidåkare med NOLL fäste än som en löpare. Missförstå mig inte, jag älskar snön. Den är underbart vacker och att åka skidor (på alla håll) är bland det roligaste jag vet. Men det vore himla bra om snöröjningen på vägarna fungerade lite bättre. Just DÄR behöver det ju inte vara snö.

Fast jag ger mig inte. Jag fortsätter att springa utomhus året om. Oplogade vägar är inget som stoppar mig. Förra vintern besegrade jag snön och så kommer det även bli denna vinter. Dessutom har jag riktigt bra flyt i löpningen just nu. Jag känner mig otroligt stark och pigg. Snömoddiga gator kan verkligen inte ändra på det!

Som så många lördagar tidigare var det långpass som stod på agendan för mig idag. Jag gav mig ut på en runda som jag trodde var drygt 24 km. Men efterhand märkte jag att det inte kunde stämma. När jag hade sprungit i ungefär en timme räknade jag nämligen ut att sluttiden skulle ge ett tempo runt årets Göteborsvarvstid (4:32 min/km). Helt omöjligt! För det första är jag aldrig i närheten av mina tävlingstider under vanliga träningspass och för det andra var det jättemycket snö samt dåligt plogat överallt där jag sprang. Det var alltså något som inte stämde.

När jag kom hem och kollade den sedan tidigare uppmätta rundan visade det sig att jag inte sprungit rätt väg i början. Därför blev dagens långpass bara 21,5 km. Ett för mig ganska kort långpass alltså. Men det var nog bara bra för det var betydligt kallare ute än jag hade förväntat mig. Jag frös rejält om underarmarna och huvudet på slutet så 3 km till hade nog blivit lite väl tufft. Löpningen kändes ändå himla bra idag och trots snön så var kroppen pigg. Dessutom kom solen fram och Stockholm visade sig från en av sina allra vackraste sidor. Underbart!

Ikväll var det så kallad fartlek som gällde för mig. Fartlek är ett slags intervallpass men där inte en given sträcka upprepas varje gång. Istället så ökar man farten mellan t.ex. två punkter längs sträckan man springer alt. hålla ett högre tempo under en viss tid. Varje upprepning kan se olika ut, både i tempo och i hur långt/länge man springer. Givetvis börjar passet med uppvärmningsjogg och kan även avslutas med nedjoggning.

Personligen tycker jag att fartlek är roligt. Det händer lite mer än under ett vanligt distanspass. Dock har mina fartökningar en tendens att gå lite väl fort vilket resulterar i att jag ligger på riktigt hög ansträningsnivå. För mig är alltså fartlek skitjobbigt!

Syftet med den här formen av träning är nog egentligen inte att ta helt slut så jag borde kanske ta det en aning lugnare. Men jag vill att min löpning ska innebära tuffa pass ibland och inte bara hålla mig till ett bekvämlighetstempo. Så länge jag tycker det är roligt och mår bra av det så fortsätter jag med mitt sätt!

Kvällens fartlek fick dessutom lite extra krydda av att jag ville hem fort och hinna se lite på herrarnas distanstävling i skidskytte från Östersund. Tyvärr var de svenska killarnas resultat inte så mycket att hänga i julgranen. Det är tur att vi har så grymma skidskytte-brudar i alla fall!

A-K & Helena