Rörigt liv
Som jag tidigare har berättat så har vi lämnat Stockholm och flyttat ner till Karlskrona. Fast flytten är långt ifrån klar än och väldigt väldigt mycket återstår. Jag och dottern bor inneboende hos mina föräldrar medan min sambo jobbar kvar i Stockholm januari ut samt roddar med försäljning av lägenheten.
Hela veckorna (samt några helger) är jag alltså ensam förälder (även om jag såklart får hjälp av mamma & pappa), vilket faktiskt är skittufft. Dessutom har jag börjat nytt jobb och Siri har skolats in på förskolan med allt vad det innebär (nya människor, nya rutiner och inte minst tårar & baciller för oss båda). Lägg därtill upphackad nattsömn varje natt sedan september/oktober (vet faktiskt inte vad som hände med dottern då men det fortsätter tyvärr) så kanske ni förstår att träningen inte direkt kommer i första hand för tillfället.
Jag springer såklart men helt utan plan och struktur samt på en nivå som är betydligt lägre än vad jag vill. Men det är väl bara att acceptera att det är så livet är just nu. Så fort vi är två vuxna på plats, fått in mer rutiner, kört ett par flyttlass från Stockholm, flyttat in i nya boendet, blivit friska och får sova mer så kommer jag lägga upp en riktig plan för löpningen. Det ser jag fram emot!
Idag sprang jag dock ett härligt (men blött, blåsigt och kallt!) pass om 2x3 km + några fartökningar samt upp- och nerjogg på snöslaskiga grusvägar i skogen. Ett bra pass!
Blöta fötter.
Kommentarer
Postat av: Löpning & livet
Jag avundas dig inte det där att vara ensam förälder! :) Men tänk vad lätt allt kommer kännas sen när ni är två igen. Då kommer du ha massvis med tid att springa på!
Svar:
Lisa
Postat av: Snorkkis
Vilket jobb du gör som fixar veckorna så gott som själv! Tänker ofta på ensamstående föräldrar - hur orkar de? Hoppas ni får bättre sömn snart - det tär ganska rejält också. Kram på dig och lilla S!
Svar:
Lisa
Postat av: Stefan
Det är bara att kämpa på. Saker och ting kommer att lösa sig så du kan komma igång med löpningen igen
Svar:
Lisa
Trackback
