Lisakarinmatilda

I lördags var det alltså dags för Göteborgsvarvet 2014. Eftersom det var två år sedan jag sprang Varvet senast så såg jag fram emot det extra mycket. Ja jag hade faktiskt bara positiva tankar innan och var inte det minsta nervös, vilket jag brukar vara.

 

Som planerat så ställde jag mig sist i startgrupp 1 för att inte hindra någon. Strax efter startskottet var det rusning som vanligt och även jag gick ut i högre tempo än planerat. Dock sprang nästan alla andra i startgruppen snabbare och genom Slottskogen var det väldigt glest och jag sprang nästan ensam, vilket var riktigt häftigt eftersom Varvet är ett gigantiskt lopp och det är massor av publik.

 

Jag bestämde mig ganska tidigt under loppet för att inte titta på klockan utan istället springa på känslan. Och känslan första 10 km var jättelätt! Men rädslan för att ha öppnat lite för hårt gnagde. Jag försökte dock hålla uppe tempot och lyckades bra med det.

 

Uppför Götaälvbron (runt 15 km) gick det dock segt. Jag återhämtade mig något nerför bron men genom Göteborgs centrala delar var det riktigt jobbigt och jag önskade att loppet skulle vara slut efter typ 18 km. Men en halvmara är ju 21,1 km så det var bara att bita ihop.

 

Av någon anledning så har jag varje år glömt bort hur tuffa de två sista kilometrarna är. Så även i år. Eftersom jag sedan länge hade insett att jag skulle klara att springa under 1:40 så började jag hoppas på en tid ner mot 1:35 och försökte spurta. Men eftersom jag alltså hade glömt bort backarna på slutet så nådde jag inte riktigt den tiden. Benen hade inte mycket av spurt i sig tyvärr (fast en liten ökning sista kilometern lyckades jag få till!).

 

Men vad gjorde det? Jag överträffade mig själv då jag lyckades springa på 1:36:12, vilket är min tredje bästa tid på Varvet. Känslan som jag hade i ungefär 14 km tar jag dessutom med mig. Jag är dessutom riktigt sugen på att springa fler halvmaror i år!