Lisakarinmatilda

I helgen som gått så fick jag till tre riktigt bra löppass! Med bra menar jag tempo men framför allt känslan. Känslan under alla tre passen var att jag faktiskt börja hitta tillbaka till mitt gamla löpar-jag, även om det är en bit kvar.

 

I fredags sprang hela familjen runt vackra Årstaviken. Det började lite segt men blev allt lättare allteftersom och framför allt så kände jag mig stark uppför. Klockan stannade på drygt 10 km och tiden 50:02 (4:58 min/km).

 

Lördagen bjöd lite oväntat på snabbdistans på bana. Jag kände att jag ville testa mig själv då jag i nuläget är väldigt osäker på vilket tempo jag egentligen har i kroppen. Efter en kort upjogg om 1,5 km så kutade jag 12,5 varv runt Enskede idrottsplats, som för dagen var full av fotbollsspelare och friidrottare. De 5 kilometrarna klockades på 21:29 (4:18 min/km), vilket jag såklart är nöjd med. Men ärligt talat så hade jag hoppats på lite snabbare. Jaja, det får bli nästa gång!

 

Helgträningen avslutades med 15 km distans på lätta ben (där jag på slutet stötte ihop med Andréa som var ute och långpassade). Eftersom jag inte alls kände mig sliten från femman dagen innan så sprang jag i ett något högre tempo än vad som var planen från början. Det gäller ju att passa på när kroppen svarar! Snittempot blev 4:49 min/km, vilket faktiskt inte är så jättelångt ifrån vad jag med lätthet kunde prestera före graviditeten (dock med lägre puls då).

 

Helgens löpning gör att jag känner mig hoppfull och positiv. Ja jag har faktiskt så höga förväntningar på löpningen framöver att jag i huvudet har börjat formulera ett mål, ett riktigt tufft sådant. Men det återkommer jag till så småningom!