Lisakarinmatilda

Det var allt annat än pigga ben under dagens långa distans om drygt 17 km. Herregud, vad segt det var! Tröttheten beror förmodligen på att jag de två senaste dagarna faktiskt har styrketränat och då gjort några benövningar. Att det dessutom var snömodd och oplogade vägar idag bidrog såklart till tröttheten ytterligare.

 

Ja idag var det verkligen en mental kamp och eftersom jag sprang en runda som går att förkorta vid flera tillfällen så fick jag verkligen stålsätta mig för att fullfölja hela den tänkta rundan. Jag tog mig hem till slut och damp ner i soffan med ett glas Oboy, som i många år har varit den obligatoriska återhämtningsdrycken efter långpass. Satt som en smäck!

 

Under sådana här pass är jag fantastisk nöjd över att inte vara anmäld till något marathon i år. För längre pass än så här har jag inte motivation till just nu. Det räcker bra att ha Göteborgsvarvet i maj och sedan Lidingöloppet i september som mål (varav det sistnämnda känns väldigt långt borta och som jag ser mig att jag utsövd (!) kommer att springa massvis av härliga långpass i vår/sommar inför!).