Lisakarinmatilda

I tisdags gav jag mig ut på ett distanspass om 10 km. Det var kallt och snöigt men jag var ändå peppad (trots att sömnen hos en viss liten dam just nu är helt kaos och då alltså även mammans). Det kändes lätt direkt och jag sprang på känslan av att det just skulle vara "lätt". Någon gång kikade jag på klockan som visade att helt okej tempo. När jag sprungit runt åtta kilometer så insåg jag att milen på runt 50 min skulle kunna gå denna dag.

 

Då la jag såklart i en extra växel vilket  gjorde att känslan övergick i "ansträngande". Eller kanske till och med "mycket ansträngande" eftersom det förutom tempoökningen är några rejäla backar sista biten hem. Men jag lyckades hålla en bra fart och snittempot för rundan blev 4:59 min/km och då utan att ha tagit ut mig allt för mycket. Helt klart ett formbesked.

 

Det ska dock tilläggas att jag efter drygt 5 km fick ett telefonsamtal som jag var tvungen att ta, vilket gjorde att jag fick vila i 2-3 min. Men jag är nöjd ändå!