Lisakarinmatilda

Med risk för att jag efter nästa pass får äta upp det jag nu tänker skriva (då känslan säkert är en helt annan!) så måste jag ändå meddela att dagens dryga 14 kilometersrunda i 4:53-tempo var hur lätt som helst! Pigga ben och inte en antydan till tung andning eller särskilt hög puls. Dessutom hade jag roligt och njöt av varje steg. Hur nöjd tror ni inte att jag är nu?! Just det, skitnöjd. Senaste gången löpningen kändes så här lätt var nog under Lidingöloppet 2012, vilket ju är en evighet sedan.

 

Vad den lätta känslan beror på har jag ingen aning om. Och helt ärligt bryr jag mig inte heller. Jag är bara så nöjd över känslan och motivationen är nu på topp. Ja nu tror jag minsann att jag anmäler mig till höstens Lidingöloppet redan ikväll. Ursprungsplanen har ju varit att springa loppet i höst men eftersom löpningen (och inte minst motivationen) har fått sig en törn av sömnproblematiken så har jag inte velat anmäla mig. Men nu känns det ju som situationen är en hel annan. Hurra!