Lisakarinmatilda

Efter förkylningen så har jag så smått kommit igång med löpningen igen. Dock fortfarande bara mysjogg i maklig fart. Jag trivs med det. För tillfället har jag faktiskt ingen lust alls att pressa tider och tempo. Jag lunkar på och passar på att njuta av den vackra naturen.

Dagens lugna distanspass om 10 km i skogen kändes okej. Något för "flåsigt" dock, vilket förmodligen tyder på att kroppen inte är helt återställd än. Vad gäller hälen så känns faktiskt även den okej för tillfället. Men lite ont gör det tyvärr. Fast så länge den inte är värre än så här så är jag nöjd.

Nöjd är jag också över att vara springandes igen. Löpningen blir liksom viktigare och viktigare för varje år som går och det är först då jag inte kan springa som jag på allvar inser det. Även om det bara är någon vecka. Löpning är ju en del av min personlighet och utan den känner jag mig inte hel.