Lisakarinmatilda

Då ska jag försöka sammanfatta årets Göteborgsvarv. Inför loppet hade jag ganska höga förväntningar på att det skulle kunna bli en bra tid. Att springa snabbare än mitt tidigare Göteborgsvarvs-pers (1:35) kändes helt klart möjligt. Att däremot slå halvmara-perset på 1:31 var jag inte helt säker på. Men jag skulle göra ett försök.

Vid startområdet innan start var det iskallt, mulet och regnet hängde i luften. Mats & jag var där i god tid men jag blev ändå lite stressad. Men när vi vält hämtat ut nummerlappar och ätit mellanmål kändes det lugnare. Fast helt plötsligt var det dags att sätta fast nummerlapp, chip, hitta satelliter m.m. och då blev det stressigt igen. Efter att ha lämnat in väskan joggade jag mot starten. Väl i startfållan ville jag bara komma iväg och när vi äntligen startade (8 minuter efter eliten) så kändes det väldigt bra. Att solen dessutom började visa sig gjorde det ännu bättre!

Första fem kilometrarna tycker jag alltid är lite sega, man är liksom inte inne i loppet än. Men att springa genom Majorna är roligt så kilometrarna passerades ändå i rask takt. Motvinden över Älvsborgsbron var dock inte rolig. Men jag hittade några stora ryggar som jag gömde mig bakom. Kilometrarna mellan 5 och 10 km flöt på bra och trots ett högt tempo så var det inte särskilt ansträngande. Milen passerades på 42:38.

Trots fortsatt motvind upplevde jag inte de kommande kilometrarna som särskilt tunga. Men jag hade hela tiden tankarna på nästa bro och de avslutande kilometrarna som jag sedan tidigare vet är jobbiga. Uppför bron kom jag in i ett riktigt bra flow och jag passerade massvis av löpare. Här uppstod dock en väldigt märklig känsla, mina fötter och ben domnade liksom av. Men det påverkade inte löpningen. Nerför bron kändes det lite tyngre. Det började bli segt. 15 km passerades på 1:03:48.

Men segheten och tröttheten minskade något då jag sprang in på Avenyn och upp mot Götaplatsen. Där känns det som att man är med i Giro d´Italia eftersom publikleden är så täta. Den här delen är helt klart den bästa av hela Varvet! Jag fortsatte att plocka placeringar och siktade främst in mig på tjejerna. Upptäckte att de flesta tjejer som jag mötte vid rundningen av Posseidon hade startnummer från gruppen före mig och startade alltså 5 minuter innan.

Vid ungefär 17-18 km började jag för första gången under loppet bli riktigt sliten. Har man någon gång sprungit Varvet så vet man att sista kilometrarna mot mål är svagt uppför nästan hela tiden. Ojoj vad jag fick slita! Men jag sprang ändå förbi de flesta löparna runt mig vilket såklart ger extra energi. Fick även ett och annat hejarop från några löpare runt mig. Det tycker jag är stort! I den lilla backen upp mot bron som går in i Slottsskogen fick jag för första gången i mitt liv en liten liten krampaning! Men jag var aldrig orolig att det skulle bryta ut utan kämpade vidare.

Den sista kilometern var en av de längsta och tyngsta i mitt liv. Men vid det här laget visste jag att jag skulle klara sub 1:30 så det var även en kilometer präglad av glädje. Jag korsade mållinjen på den officiella tiden 1:29:23! Jaa!

Med stapplande steg tog mig sedan mot väskutlämningen och mötte upp Mats. Även han gjort sin bästa halvmara någonsin och sprungit in på 1:26:30 - otroligt bra! Men herregud vad slitna vi var! Även idag är låren helt förstörda. Jag minns faktiskt inte att jag har varit så här sliten efter en halvmara tidigare. Men det är väl bara ett tecken på att man har gett 100 procent?

Göteborgsvarvet 2012 var ett väldigt trevligt lopp. Arrangemanget är fantastiskt och allt fungerar verkligen så himla bra. Jag kommer definitivt tillbaka nästa år för mitt åttonde varv.

Tyvärr har jag inga bilder från loppet (än). Men en från Bajamajorna ca. 1,5 timme för start har jag:

Gott om Bajamajor och ingen kö - tack Varvet!