Lisakarinmatilda

När det börjar närma sig ett lopp brukar jag lägga in ett lite snabbare pass några dagar före. Anledningen till det är att jag inbillar mig att kroppen då blir påmind om att den snart ska hålla ett högre tempo än vad den är van vid. Det här "uppvakningspasset" kan bestå av intervaller, tempolöpning eller som idag, fartlek. Jag hade ingen som helst plan för passet utan sprang bara på känsla. Jag växlade mellan lätt löpning, tävlingsfart och riktigt snabb löpning lite hur som helst. Passet gick okej men inte mer. Stundtals var det segt och jag hade ont lite överallt. Men vid något tillfälle kände jag att tävlingsfart (ca. 4:30-4:35 min/km när det gäller halvmarathon) kändes riktigt behagligt och ett tempo som jag utan större svårigheter kan hålla i många kilometrar. Det gäller att hitta de positiva delarna! Även om man ibland leta länge.

Ja just det, jag glömde nästan. Kallt som tusan var det idag! Bara 3 grader när jag sprang ut så det fick bli långa tights och pannband. I maj! Men på lördag är det varmt och soligt igen.

Vinterklädd