Ett fint idrottsminne 3 (30)
Det första fina idrottsminnet som jag kom att tänka på är en av många fantastiska löprundor med min käresta. Jag är så himla glad över att jag & Mats kan träna tillsammans! Att få ägna sig åt sin passion, löpning, tillsammans med den man älskar kan ju inte bli annat ett perfekt. Jag tänker bland annat på när vi har sprungit delar av Lidingöloppsbanan som träning inför själva loppet. Vi har gjort det tre gånger och varje gång har luften varit fantastisk klar, så som det bara kan vara på hösten. Löven är vid den här tiden (mitten av september) fortfarande gröna men vissa har börjat skifta i gult och rött. Det är ju så vackert! Temperaturen är vid den här tiden på året helt perfekt för löpning, runt 15 grader varmt. Skogen doftar också helt fantastiskt, en blandning av fukt och barr. Hela naturen andas lugn. Jag älskar verkligen löpning på hösten. Att få dela den här natur- och löparupplevelsen med Mats gör det hela till ett av mina finaste idrottsminnen. Det som är så bra med att springa med Mats är att det är så kravlöst. Ibland pratar vi för fullt hela rundan och ibland säger vi inte ett ord. Han är helt klart det bästa sällskapet!
Jag har även många fina minnen från diverse lopp som jag har sprungit. Att få springa in på Stockholms stadion efter 42 km på Stockholms gator är ett exempel och något som jag varmt rekommenderar. Den känslan är obeskrivlig. Dessutom har jag en hel del fina minnen från lopp i form av små speciella händelser, som t.ex. då medlöpare har tackat för draghjälp, trevliga hejarop från publiken eller när jag sprang ifatt och förbi Mats i slutet av maran (kanske inte ett lika fint minne för honom dock…). Ja, som ni märker så ger löpningen massor av fina minnen av olika karaktär!
