Dödsintervaller i skymningen
Alldeles nyss kom jag hem från kvällens intervallpass. Tusingar så klart. Med 90 sek ståvila mellan varje. Det var jobbigt. Dödsjobbigt.
Igår var jag oförskämt pigg och sprang utan vidare ansträngning drygt 15 km transportlöpning strax under 5 min/km. Benen var verkligen på löparhumör! Men det var då det. Idag var läget ett helt annat. Det är ju typiskt att man är pigg när det är ett lugnt distanspass som ska köras och sliten när det är intervaller.
Men på något sätt lyckades jag i alla fall ta mig igenom alla sex intervaller ikväll och samtliga sprangs i 3:55-4:00 min/km. Dessutom blev det 3 km uppjogg och 3 km nerjogg. Fast intervallerna ikväll var så fruktansvärt jobbiga att jag nästan trodde att jag skulle avlida. Men nu är det gjort och det känns skitbra! Vacker skymning var det också.
Igår var jag oförskämt pigg och sprang utan vidare ansträngning drygt 15 km transportlöpning strax under 5 min/km. Benen var verkligen på löparhumör! Men det var då det. Idag var läget ett helt annat. Det är ju typiskt att man är pigg när det är ett lugnt distanspass som ska köras och sliten när det är intervaller.
Men på något sätt lyckades jag i alla fall ta mig igenom alla sex intervaller ikväll och samtliga sprangs i 3:55-4:00 min/km. Dessutom blev det 3 km uppjogg och 3 km nerjogg. Fast intervallerna ikväll var så fruktansvärt jobbiga att jag nästan trodde att jag skulle avlida. Men nu är det gjort och det känns skitbra! Vacker skymning var det också.
Platsen för dödsintervallerna
Kommentarer
Trackback
