Lisakarinmatilda

I fredags var planen att springa drygt 30 km runt Stockholm. Rundan skulle bland annat passera dessa platser: Årstaviken, Södermalm, Västerbron, Rålis, Lindhagenplan, Postterminalen, Solna, Hagalund, Hagaparken, Norrtull, Sveaplan, Valhallavägen, Djurgårdskanalen, Strandvägen, Slottet, Slussen, Stadsgårdskajen, Danvikstull och till sist Hammarby sjöstad.

Dessvärre fick långpasset avbrytas efter ca. 23 km, vilket var strax innan Strandvägen. Jag fick ont i magen. Och då menar jag inte lite magknip för det kan jag så ut med. Jag kämpade på med magsmärtor en stund men fick ge upp. Det kändes så himla tråkigt. Dessutom var jag pigg i kroppen vilket gör det extra surt. Jag har aldrig avbrutit ett långpass innan. Det känns tungt.

Tur i oturen var att våra underbara vänner från Göteborg hade tagit en kortare sväng och alltså redan var hemma hos oss. Helena & Calle tvekade inte en sekund när jag ringde och frågade om de kunde hämta oss (Mats sympatibröt även han). Vilka hjältar till kompisar man har!

Nu börjar tiden bli knapp för långpassen inför marathon. April har inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig. Men åtminstone två 30 km-pass till ska jag hinna med. Om ingen ny förkylning eller magåkomma sätter klorna i mig vill säga...

Jag har till och med funderingar på att springa några extra kilometrar efter Gbg-varvet för att komma upp i ännu ett långpass. Men det är lätt att säga så här tre veckor innan loppet och en HELT annan sak att göra det. Vad säger ni andra om det? Är det bara väldigt korkat att förlänga ett lopp för att få till ett rejält långpass eller verkar det vara en bra idé?

Fyra laddade löpare i fredags:

Helena & Calle

Mats & Lisa