Löparglädje

Dagens långpass handlade nästan enbart om ren och skär löparglädje. Jag kände från första steget att det gick lätt idag. Men eftersom det är ganska varmt och klibbigt ute valde jag att hålla nere tempot i början. Jag ville inte riskera att gå in i väggen senare under passet på grund av en allt för tuff öppning. Dessutom är rundan jag sprang kuperad och går delvis i terräng, vilket tar på krafterna. Kilometer efter kilometer avverkades och jag njöt verkligen. Benen svarade och endast vid ett par tillfällen kände jag av min onda häl men smärtan försvann fort. Jag hade min Stockholm marathon-tröja på mig och fick ett glatt hejarop och tummen upp från en mötande löpare. Jätteroligt! Även detta ökade på löparglädjen ytterligare. Egentligen brydde jag mig inte om hur fort det gick idag. Glädjen grundades i att kroppen var pigg och benen verkligen ville springa idag. Det blev ändå ett bra snitttempo på 22,5 km-aren nämligen 5:03 min/km, trots att det inte var det som var syftet med dagens långpass.

Det är under sådana här fantastiska löppass som man inser vad löparglädje innebär och varför man faktiskt håller på med löpning. Det räcker med ett enda sådant här träningspass så är alla tunga och sega rundor som bortblåsta. Att springa är livet!



Inspirerande t-shirt                                   Nyduschad och nöjd

Kommentarer
Postat av: Pelle

Va härligt det låter!

2010-08-16 @ 10:28:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0