Lisakarinmatilda

Ända sedan jag fick höra om Bellmanstafetten för första gången så har jag velat springa den. Men det har liksom aldrig blivit av. Dessutom har det varit svårt att få ihop ett lag. Men i år var det äntlgigen dags! Jag och fyra pluggpolare från Sopis bestämde i våras för att anmäla oss och stafetten gick av stapeln igår.

Jag kom hem från Turkiet i fredags kväll så jag var väl inte direkt optimalt förberedd för att maxa mig i 5 km dagen efter. Men springas skulle det i alla fall och kul skulle det bli!

Vi var ett taggat men nervöst gäng som samlades vid startområdet. Maja sprang första sträckan och därefter var det min tur att ta över stafettpinnen. Jag kände mig inte helt fräsch i kroppen utan var lite seg och var dessutom täppt i näsan, vilket gjorde det tungandats. Min förhoppning var att i alla fall komma under 22 min, annars skulle jag bli besviken. Jag körde på från första steg och det var fruktansvärt jobbigt. Det ÄR fruktansvärt jobbigt att springa 5 km, åtminstone om man vill göra det fort. Det kändes som jag hade maxpuls från första steget och jag tänkte hela tiden: "jag ska aldrig mer springa så här kort..."  Jag sprang förbi nästan alla andra löpare på andrasträckan och blev bara omsprungen av 2-3 st, varav en var Anna Rahm som var inne på sitt lags tredje sträcka. Det var absolut inte trångt så att springa förbi folk tog inte särskilt mycket kraft. Jag orkade till och med spurta de sista 300 m.

Min sluttid blev 20:52, vilket jag definitivt är nöjd med. Känns bra att göra en så bra tid trots att jag verkligen inte kände mig i toppform igår. Min lagkamrater var dessutom helt fantastiskt duktiga! Klara, Maja, Katti & Sussi gjorde alla sitt absolut bästa och jag är verkligen imponerad av deras prestationer. Sammanlagt lyckades vi faktiskt knipa 10:e platsen i damklassen! Helt otroligt! Vi slog till och med ett av Studenternas lag! Tänk vila grymma socionom-studenter vi är!

Team Habitus