Lisakarinmatilda

Förutom att dagens rubrik är en fantastiskt bra låt med Roxette så är det ett av mina mantran inför lördagens marathon. Eftersom SMHI idag visar att det blir soligt och ca. 18 grader på lördag så blir det korta tights och linne för min del. Dessutom kommer jag att ha keps. (På Göteborgsvarvet valde jag bort kepsen för jag ville passa på att bli lite blond av solen. Jag vet, JÄTTETÖNTIGT! Men sån är jag.)

Jag har aldrig sprungit ett lopp med keps innan men jag springer väldigt ofta med något på huvudet när jag tränar, keps eller pannband. Jag har VÄLDIGT mycket hår, både tjockt och långt och en huvudbonad hjälper till att hålla det på plats. Min blå keps sitter bättre än min vita så det blir nog den på maran. Dessutom så kanske man sticker ut lite mer ur mängden av alla vita kepsar. Dressed for success med keps alltså!

Brukar du springa med keps? Blir det keps på maran på lördag?

Givetvis så fungerade inte kameran när jag för en gångs skull släpade med den under en löprunda. Trevligt var det i alla fall, även om jag inte kan bevisa det med några bilder. Istället bjuder jag på en gammal bild på den fantastiska utsikten från Västerbron. Bilden är tagen i början av september. Jag längtar tills det är lördag så jag får njuta av den underbara utsikten igen! Dessutom upplevde jag inte alls bron som särskilt jobbig när jag sprang maran för fyra år sedan. Men jag kanske känner annorlunda denna gång...

 

Vad känner du inför Västerbron? Glädje? Fasa? Längtan? Skräck?

Jag har en löpardejt. Om en stund ska jag ge mig iväg för att möta upp en av mina absolut bästa vänner, Hanna. Hanna bor tyvärr alldeles för långt bort, nämligen i Lund. Men denna helg är hon på besök i Stockholm för att fira sin systers födelsedag och eftersom Hanna också ska springa Stockholm marathon nästa helg så ska vi passa på att provspringa delar av marathonbanan idag.

Vi kommer starta på Skeppsbron och därefter ta oss längs Söder mälarstrand, över Västerbron (och jag som trodde i fredags att jag inte skulle springa över bron förrän den 5 juni!), längs Norr mälarstrand och avsluta på Vasagatan. Jag kommer ta med kameran så senare idag dyker det förhoppningsvis upp några bilder från dagens löpardejt. Det ska bli så trevligt att träffa min underbara vän!

Senaste veckan har jag vaknat med en täppt näsa. Täpptheten (roligt ord!) har minskat under dagen men inte försvunnit helt. På Göteborgsvarvet hade jag riktigt tung andning och jag upplevde att det berodde på att jag var just täppt i näsan. Dessutom nyser jag en del och idag vaknande jag med fruktansvärd huvudvärk. Det låter ju som förkylningssymptom men jag känner mig frisk i övrigt! Inte trött i kroppen eller ont i halsen.

Tankar om allergi har givetvis slagit mig och jag har provat Loratadin. Jag tycker dock inte att det har gjort någon skillnad. Men jag kanske ändå ska ge allergimedicinen en chans till. En tablett om dagen några dagar framåt så kanske det blir bättre? Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av allergi och tror att det kan vara det? Eller är det en förkylning? Jag blir jätteglad för alla tankar och idéer!

Hemmaplugg idag. Det går inget vidare. Jag försöker att analysera en avhandling och visst jag skriver, men jag FÖRSTÅR inte riktigt vad jag skriver. Och jag SER inte vad jag skriver. Varken huvud eller ögon är med mig idag. Att jag aldrig lär mig! Vem försöker jag lura när jag tror att jag kan börja dagen med 18 km löpning och sen orka plugga hela eftermiddagen? Så här ser det ut hemma hos mig just nu:

 

Men istället för min analys av avhandlingen tänkte jag bjuda på lite tankar från morgonens löppass:

 

1. Oj, det regnade visst!

2. Skönt att benen är pigga idag också.

3. Där kommer en bil jag känner igen, nämen det är ju syrran med familj! Hejhej!!

4. Jaha, det går ju bra det här. Tänk om man kunder hålla det här tempot under hela maran. Nej, det går lite för fort, det känner jag.

5. Årstabron - jag gillar broar!

6. Västerbron - broar är verkligen trevliga. Nästa gång jag springer här är antagligen den 5 juni. Åh, vad spännande!

7. Konstiga snören det är på marken i Rålis. Ska nog vara något boule-event.

8. Varför är det nästan inga andra löpare ute? Ja just det, folk jobbar.

9. Mycket turister som vanligt på Centralbron.

10. Varför går folk ALLTID i bredd så man inte kommer förbi?

11. Åh, reklam för Stockholm marathon på lyktstolparna längs Stadsgårdskajen! Åh, vad spännande!

11. Jag kanske ändå ska ha musik med mig under loppet. Tänk vad peppande att höra Coldplays Viva La Vida till exempel! Tål att tänkas på det där...

12. Fler reklamskyltar för maran vid Danvikstull. Åh, vad spännande!

13. Hoppas inte att det blöta trädäcket i Sjöstan är halt.

14. Skön tur idag, lite sega ben i slutet bara. Oj, nu skiner visst solen och jag är klar.

 

Det här var alltså ett smakprov på 18,54 km löpartankar i 4:58-tempo. Någon som känner igen sig?

Ingen träning för mig idag. Istället har jag pluggat en del och så fikat med mina fina vänner Maja & Klara. Det känns skönt att veta att vilan gör mig gott. Om man vill prestera på ett marathon går det ju inte att träna som vanligt in i det sista. Kroppen måste få återhämta sig.

Imorgon blir det sista längre passet för min del innan maran. Det blir nog en sväng på ca. 18 km. Jag är riktigt löpsugen nu så jag ser verkligen fram emot morgondagens korta långpass.

Nu har mellantiderna från lördagens Varv lagts ut i resultatlistan. Så här såg det ut för min del:

Plats                        Tid        Snitt

Majorna (5 km) 22:57 - 4:35 min/km

Lindholmen (10 km) 45:11 - 4:31 min/km

Nordstan (15 km) 1:07:36 - 4:30 min/km

Linnéstaden (20 km) 1:30:51 - 4:32 min/km

Mål (21,1 km) 1:35:38 - 4:32 min/km


I snitt höll jag alltså 4:32 min/km. Det är galet fort och verkligen inte en hastighet som jag lyckas vara i närheten av på träning, knappt ens på kortare sträckor. Det gör mig ännu mer nöjd över resultatet. Utifrån mellantiderna går det också att se att den snabbaste delen var mellan 10 och 15 km. Det var också då jag kände mig som piggast så det var ju inte så konstigt.

Nu ska jag snart sluta tjata om Göteborgsvavet här på bloggen. Istället ska jag börja tjata om det där loppet som VÄLDIGT många löpare har börjat ladda för fullt inför nu. Just det, STOCKHOLM MARATHON! Jag ser verkligen fram emot loppet och längtar så tills klockan är 14.00 den 5 juni!

Trots att jag idag fortfarande har träningsvärk efter loppet i lördags så gick kvällens distanspass riktigt bra. Mina ben var helt klart med på noterna. Nu gick inte rundan i ett särskilt högt tempo men jag sprang i kuperad terräng och benen svarade i alla backar. Det känns skönt att vara igång med träningen igen! Två dagars vila är definitivt tillräckligt för mig!

En glad och nöjd Lisa

Efter lördagens urladdning har jag rejäl träningsvärk i benen idag. Det sägs ju att den värsta värken kommer efter två dagar. Det kan jag definitivt skriva under på! Jag som aldrig får träningsvärk av löpning. Det tyder på att jag verkligen tog i under Varvet. Inte heller blev det någon särskilt bra stretch efter heller, vilket antagligen har förvärrat träningsvärken något. Ont, ont i låren gör det idag alltså. Men det är det värt!

Någon annan som har träningsvärk idag?

Det blir två dagars vila efter loppet men imorgon är det dags för nya tag igen. Dags att finslipa det absolut sista inför maran ju! Fast egentligen handlar det om att bibehålla den träning som redan har gjorts. För min del kommer denna vecka omfatta fyra pass, varav ett kortare långpass på ca. 20 km, ett tempopass och två distanspass.

Hur lägger du upp maraträningen så här bara knappt två veckor innan loppet?

Varning för långt inlägg!

Ett allt mer uppklarnande Göteborg mötte oss i lördags morse när vi kom med bil från Trollhättan. Efter att ha hämtat ut nummerlapparna och som en flock får vallats igenom delar av mässan placerade vi oss som vanligt på gräsmattan mellan bajamajorna och startfållorna. Därefter dök en efter en av mina löparkompisar och framför allt supportar upp och anslöt sig till oss övriga.

Trots att man alltid tycker att man har så gott om tid innan starten så går tiden så fort! Efter lite ätande och toalettbesök var det helt plötsligt dags att värma upp. (Jag måste erkänna att jag inte särskilt bra på att värma upp inför lopp. Lite slö jogg i några minuter brukar det bara bli. Men än så länge har jag inte haft några större problem med ett sådant upplägg.)

När klockan är ca. 13:15 ställde jag mig i min startgrupp. Det var varmt. Riktigt varmt! Som vanligt var det jag och mest massa karlar i min startgrupp. =) En och annan tjej till kunde jag såklart skymta. Heja tjejerna!

Klockan 13:39 gick startskottet för vår grupp, grupp 2.

Trots att tempo redan från start var ganska högt så är det alltid lite trångt i början. Det blev en del inbromsningar och slalomspringning första kilometrarna.

Kilometer 5 passerades på 22:58 tror jag. Det har gått fort men kontrollerat.

Milen passerades på 45:12 och det var helt enligt min plan. Förra året gick ju första milen alldeles för fort, vilket straffade sig på slutet, och jag ville inte riskera att göra om det misstaget.

Mellan 10-15 km har jag helt klart den bästa perioden under loppet. Benen flyter på bra och trots att det är fruktansvärt varmt så påverkas jag inte. Jag trivs! I snitt gick dessa km i 4:30-tempo.

Efter 15 km började det bli tufft. Jag försökte få in mig mycket vätska på varje vätskestation (varannan vatten, varannan sportdryck) och häller dessutom muggar med vatten över mig. Det är VARMT! Jag kämpar men har fortfarande bra tempo. Publiken längs Avenyn gav som vanligt lite extra motivation. Det är alltid så roligt att komma in i stan efter den tråkiga och publiktomma delen på Hisingen.

Så här långt in i loppet sitter helt plötsligt kilometerskyltar med JÄTTELÅNGA mellanrum! Mycket märkligt... Att det dessutom är uppför nästan hela vägen från Avenyn till Slottskogen gör ju inte det hela lättare. Men jag försökte verkligen att hålla uppe tempot. Det var egentligen först vid 19 km som jag insåg att det kommer krävas en rejäl genomklappning för att inte komma under 1:36. Och genomklappning hade jag ju sett en och annan under banan!

Väl inne på målområdet och Slottskogsvallen spurtar jag givetvis. Det finns det alltid krafter till! Jag går in på tiden 1:35:40 enligt min klocka men den officiella tiden blev sedan 1:35:38 och jag är sååå nöjd. Senare på kvällen får jag sedan reda på att min placering är 92!! Helt galet. Jag som förra året blev överlycklig över att vara bland de 200 snabbaste tjejerna. Igår var jag bland de 100! Givetvis är jag medveten om att väldigt många presterade sämre än vanligt och det var antagligen värmens fel. Men det var ju faktiskt lika för alla!

 

 

Det blev min sluttid på Varvet! Jag är verkligen grymt nöjd. En längre uppdatering kommer förhoppningsvis imorgon. Nu ska jag njuta av kvällen och vara nöjd! Woho!!

Som jag tidigare har skrivit så firar jag och Göteborgsvarvet 5-årsjubileum i år. Imorgon är det blir alltså femte året som jag springer Varvet. Tänk vad tiden går! Förhoppningsvis kommer traditionen att fortsätta och jag vill inte missa något år, om jag så ska släpa mig runt för att jag är i dålig form/gravid/skadad/sjuk/nyförlöst. Ja, det kan finnas många anledningar till att tiden blir dålig men faktiskt inte så många till att inte ställa upp alls!

Mina fyra tidigare Göteborgsvarv har i alla fall sett ut så här:

2006
Mitt första lopp sedan typ Växjöloppet -93! Var inte alls nervös utan såg det bara som en kul grej på vägen mot det stora målet, Stockholm marathon, ett par veckor senare. Kom i mål och var inte särskilt trött alls men hade haft SKITKUL!

Tid: 1:52:03

2007
Hade ändrat träningen lite jämfört med året innan genom att öka tempot något. Men hade inte kört särskilt långa pass eller ökat antal pass i veckan. Var riktigt nöjd med tiden! Mådde dock inte bra efter, fruktansvärd huvudvärk. Blev riktigt sjuk någon vecka senare.

Tid: 1:41:37

2008
Hade inför loppet som mål att gå under 1:40 men visste att det skulle bli tufft. Var riktigt nervös. När det var ca. 5 km kvar av loppet kom det upp en man jämsides med mig och tackade för draghjälpen de senaste kilometrarna. Han erbjöd sig att agera hare åt mig en stund för att återgälda. Jag hängde på och tänkte hela tiden att jag inte kunde släppa. Mannen hade ju varit imponerad av mitt tempo innan! Höll ryggen ändå in i mål och vi grattade varandra efter mållinjen. Jättekul! Men jag var HELT slut och hade sedan magont och var illamående hela kvällen.

Tid: 1:37:49

2009
Jag tänkte att det detta år ALDRIG skulle kunna gå fortare än 2008. Hade som målsättning att komma in på en liknande tid som då. Var jättenervös eftersom jag nu visste vilken kapacitet jag faktiskt hade. Sprang galet fort och passerade första milen på 44 och nånting. Herregud! Var fruktansvärt sliten från Avenyn och till mål. Men SÅÅÅ nöjd med tiden, såklart! Och jättestolt över mig själv. Mådde utmärkt efter loppet!

Tid: 1:36:34

Vi får väl se vad 2010 års Varv har att erbjuda...

Nöjd och glad 2008

Jag är nog lite (som man förr kallade det) "nervklen". Det är väl inte normalt att redan idag vara jättenervös inför Varvet? Jag hade alldeles nyss svårt att få ner lunchen. Hur ska det här sluta? Jag måste ju äta ordentligt inför loppet. Och ännu värre, om det känns så här inför ett lopp som jag sprungit fyra gånger innan, hur fasiken kommer jag då känna det inför maran?! Nervvrak?

När jag var liten och sprang lopp var jag också skitnervös innan och mådde verkligen dåligt. Den jobbiga känslan inför tävlingar var en bidragande orsak till att jag då slutade löpträna. När jag som vuxen började springa lopp igen var jag inte alls särskilt nervös men ju fler lopp jag har avverkat desto mer nervös blir jag. Kan det vara så att jag känner press att slå mina personbästa och blir då rädd att misslyckas?

Någon som har ett bra tips på hur man kan hantera sin nervositet inför ett lopp?

Det är så mycket att tänka på när man ska åka till en annan stad och springa. Man vill ju verkligen inte glömma något! Dessutom kan man ju aldrig vara helt säker på vad det blir för väder på tävlingsdagen och måste därför ta med sig plagg för olika temperatur. Det verkar dock bli ganska varmt i Göteborg på lördag så korta tights är givet i min packning. I övrigt kommer jag ta med mig lite olika varianter på linnen och t-shirts.

Jag åker till Trollhättan imorgon och så vidare till Göteborg på lördag morgon. Efter loppet stannar vi hos Helena & Calle i Frölunda. Blir himla trevligt att "eftersnacka" löpning med dem på kvällen.

En och annan som hejar på mig under loppet hoppas jag också på. Jag vet åtminstone att mina föräldrar kommer. De är passande nog på besök i Borås denna helg och åker då till Göteborg på lördagen för att njuta av folkfesten. Kanske följer någon från Trollhättan även med som supporter.

Vilka mer av kommer vara på plats och heja fram mig och alla andra Varvet-löpare?

Min påbörjade packning

Än så länge så lyser sjukdomen med sin frånvaro. Till min stora glädje givetvis. Jag känner mig iofs lite knepig i halsen men det gör jag ganska ofta så det behöver inte betyda förkylning. Hoppas hoppas att jag inte blir sjuk!

Trots den lilla känningen i halsen vågade jag mig ut på en sväng runt Sicklasjön nu ikväll. Jag sprang hyfsat lugnt (4:59-tempo) och försökte känna efter hur kroppen kändes. Förutom lite sega och stela ben så kändes det faktiskt okej.

När jag lyssnade på radion för någon vecka sedan hörde jag en person berätta att när hon verkligen ville något så brukade hon säga det högt till sig själv. Då brukade hennes vilja gå igenom. Så det är väl bara att börja: Jag kommer att vara frisk på lördag. Jag kommer att vara frisk på lördag. Jag kommer att vara frisk på lördag.....

Tror ni att det funkar?

På lördag är det alltså dags för årets första lopp, Göteborgsvarvet. Klockan 13:39 startar jag. Förhoppningsvis är jag i mål mellan 90 och 100 min senare.

Denna vecka blir alltså lugn på träningsfronten. Idag blev det ett intervallpass, imorgon är det lättare distanslöpning som står på schemat och på torsdagkväll 4 km LUGN jogg.

Veckans tuffaste utmaning blir dock inte halvmaran utan att hålla sig frisk. Eftersom jag umgicks med en sjuk pojkvän hela långhelgen så är chansen att jag undviker ännu en förkylningen dessvärre inte så stor. Men än så länge har jag inga sjukdomstecken och jag hoppas innerligt att det inte uppstår några heller. Jag börjar ju bli riktigt taggad för Varvet och vill så gärna prestera bra!

Ska DU springa Varvet?

Bild från Göteborgsvarvets hemsida

Igår var det riktigt sommarväder här i Stockholm. Det var ca. 22 grader varmt och strålande sol. Helt fantastiskt! Jag har länge längtat efter att få springa i linne men eftersom termometern knappt har visat över 15 grader denna vår så har det fått vänta. Men igår var det alltså äntligen dags. Första passet med BÅDE linne och korta tights alltså! Det känns så fritt att springa med lite kläder på sig. Man känner sig lätt. Speciellt i jämförelse med vintern som har varit då det vara flera lager kläder som gällde!

Jag var dock inte helt beredd på att solen var så stark som den faktiskt var. Så gott som hela gårdagens runda gick dessutom i solen. Det var inte många gånger jag passerade ett skuggigt område. Detta resulterade givetvis i brända axlar. Just nu är brännan röd men förhoppningsvis övergår den så småningom till brunt. Bruna axlar inför Varvet nästa helg alltså! =)

Mina brända axlar:

Det var mitt tempo under dagens 31 km:are. Det är ungefär där jag har legat under den senaste tidens långpass. Däremot är jag inte helt säker på att jag skulle kunna hålla det tempot i 42 km. Men det känns ändå bra att jag har lärt mig att börja lugnt och öka efter hand. Så la jag alltid upp mina pass och lopp förr men i och med att jag har blivit snabbare har jag även börjat i högre tempo än förr. Det är inte helt optimalt eftersom jag oftast inte håller längre än en halvmara då. Och det vore ju inte så kul under Stockholm marathon.

Vilket är ditt långpasstempo?

Glad efter dagens 5:14-tempo

Ja så dags sprang jag imorse. Det var ju inte sämsta dagen för morgonlöpning direkt. =) Klarblå himmel och helt vindstilla. Fåglarna kvittrade och solen värmde skönt, trots den tidiga morgonen. Sicklasjön, som jag sprang runt, låg helt spegelblank. Underbart! I sommar kommer det definitivt att bli mer morgonlöpning för mig. Det blir ju perfekt innan jobbet.

Eftersom jag bara sprang drygt 6 km hade jag gott om tid att äta frukost och läsa tidningen också. Jag gillar verkligen morgonen! Och att springa på morgonen ger hela dagen en bra känsla. Hoppas verkligen att jag kan komma ihåg den känslan så att jag lyckas ge mig ut så här tidigt igen.

Frukostdags

...och planerande beslutade jag mig alldeles nyss för att INTE springa idag. Gårdagens distanspass var allt annat än njutning. Jag fick verkligen kämpa för varje steg. Antagligen är det förra veckans mängdträning som gjort mina muskler trötta. Trots att jag påstod motsatsen igår. Mina ben och höfter värkte igår efter passet och kroppen kändes helt slut. Även min vänstra häl/vad gjorde sig påmind. Jag vill ju sannerligen inte råka ut för en skada nu. Därför tar jag det säkra före det osäkra och hoppar över träningen idag.

Kruxet är bara att eftersom min syster fyller 30 på torsdag så kommer våra föräldrar & bror till Stockholm och det blir massa firande. Det blir svårare att hinna med träningen då. Men i och med att jag inte springer idag så har jag LOVAT mig själv att ge mig ut på ett morgonpass imorgon. Om jag skriver det här på bloggen så måste jag ju ge mig ut. Det skulle ju bli pinsamt annars.

Backpasset som jag hade tänkt köra idag får flyttas till lördag alternativt söndag. Helst på lördag eftersom jag också vill hinna med ett intervallpass i början av nästa vecka. Och intervallpasset kan ju inte ligga för nära Göteborgsvarvet... På torsdag blir det i alla fall långpass med min käresta, det vet jag!

Det krävs en hel del funderande och planerande som ni märker. Hur lägger ni andra upp träningen nu sista veckorna inför Varvet & Stockholm marathon?

En funderarbild

Förra veckan sprang jag sammanlagt 84,25 km. Det är många kilometrar det. Så långt har jag aldrig sprungit under en vecka tidigare. Åtminstone inte så länge jag har fört träningsdagbok. Passen var dessutom varierade, vilket antagligen var avgörande för att jag inte var riktigt sliten någon gång. Äntligen ligger jag i linje med min träningsplanering inför maran. Den stora dagen börjar ju minst sagt närma sig med stormsteg.

Så här såg bästa träningsveckan ut:

Måndag
Distans: 12, 1 km
Tid: 59:13 - 4:54 min/km

Tisdag
Uppjogg: 2,6 km
Tid: 13:09 - 5:03 min/km

Långa intervaller: 6x990 m
Tid: 3:31 min/km - 3:51 min/km

Nerjogg: 2,6 km
Tid: 12:56 - 4:58 min/km

Onsdag
Distans: 11,3 km
Tid: 54:53 - 4:51 min/km

Torsdag
Vila från löpningen

Fredag
Långpass: 31,2 km
Tid: 2:43:34 - 5:15 min/km

Lördag
Återhämtningspass: 6,11 km
Tid: 36:22 - 5:57 min/km

Söndag
Uppjogg: 3 km
Tid: 15:10 - 5:03 min/km

Tempo: 6,4 km
Tid: 28:20 - 4:26 min/km

Nerjogg: 3 km
Tid: 15:02 - 5:01 min/km

Det är inte ofta jag möter kändisar, trots att jag bor i Stockholm. Det är ännu mer sällsynt att jag möter kändisar som springer. (Förutom mina "träningspolare" Erik Sjöqvist & Henrik Skoog då såklart. Men de räknas inte för de är ju kända för just löpning. Det var länge sedan jag såg någon av dem förresten...)

Men idag mötte jag en springandes Blossom Tainton Lindquist i Tantolunden. Ja, okej hon är ju till viss del också känd för träning men inte bara. Jag gillar Blossom. Hon verkar cool. Hoppas förresten att hennes program Toppform kommer tillbaka. Det var bra.

Burkar du möta kändisar under dina träningspass?

Det är sannerligen inte ofta jag springer ett återhämtningspass. Jag har väl helt enkelt inte känt att jag haft något behov av det. Dessutom har jag väldigt svårt för att springa så långsamt som ett återhämtningspass kräver. Men idag bestämde jag mig ändå för att ge mig ut på ett för att återhämta mig efter gårdagens 31 km:are.

Återhämtningspasset innebar drygt 6 km runt Sicklasjön i lååångsamt tempo. Jag fick verkligen anstränga mig att inte öka farten. Ibland hände det automatiskt och då gällde det att vara uppmärksam.

Passet kändes bra och något jag ska försöka fortsätta med dagen efter mer krävande pass. Skönt att kunna njuta fullt ut av naturen och även låta tankarna vandra iväg. Att det dessutom var regnigt och lördageftermiddag idag gjorde passet ännu mer rogivande. Väldigt få människor ute.

Har ni inte provat att köra ett återhämtningspass så är det definitivt något jag rekommenderar!

Förra veckans inplanerade långpass blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men idag lyckades jag genomföra hela långpasset utan att behöva bryta! Hurra! Sammanlagt sprang ca. 31,2 km och i genomsnitt höll jag 5:15 min/km.

Jag är grymt nöjd. Och då inte bara beroende på tempot utan även hur kroppen kändes. Jag var riktigt pigg i kroppen och kunde till och med öka på slutet. Den där riktiga tröttheten kom liksom aldrig. Underbart! Hade jag inte varit kissnödig på slutet och om det inte hade blåst så mycket hade detta långpass varit helt perfekt. 31,2 km är dessutom det näst längsta jag någonsin har sprungit. Bara marathon slår det.

De senaste långpassen har jag haft med mig Maxim sportdryck som serveras under marathon. Kanske var det därför dagens löppass gick så bra?

Nu har ju inte jag några egna barn men om jag någonsin skaffar så kommer jag garanterat att försöka jogga med dem. Dessutom har jag & Mats redan planerat att om vi har plats ska vi införskaffa ett löpband under eventuella föräldrarledigheter. Måste ju vara bästa sättet att hålla uppe löpningen. I kombination med en löparvagn då såklart!

Idag provade jag i alla fall att jogga lite med barnvagn. Eftersom min systerdotter behövde barnvakt och jag ändå vilar från löpning idag så passade det bra. Istället för att åka tvärbanan tillbaka till Årsta när jag skulle lämna henne så tog vi oss en 4 km promenad/joggingrunda dit. Nu har inte Tilma någon löparvagn och hennes sulky är väl inte den mest lättmanövrerade men det gick ganska bra ändå. Jobbigt var det definitivt så jag förstår att man inte kan hålla ett särskilt högt tempo. Det var dessutom tur att vi stannade och letade spindlar lite då och då så man fick vila lite! Roligt hade vi i alla fall båda två.

Min nyaste (och sötaste!) löparkompis

När jag imorse gick över Medborgarplatsen kom det fram en kvinna till mig. Hon var journalist från Icakuriren och gjorde en undersökning om kvinnor & motion och undrade om jag kunde ställa upp. Eftersom jag inte skulle träffa min kompis Klara förrän 10 min senare och att detta är ju ett av mina specialområden så ställde jag givetvis upp. Kul!

Efter att journalisten fått höra att jag är utbildad lärare i idrott & hälsa, att jag springer 4-6 ggr/vecka och inte alls har utseendet som mitt huvudmål med träningen såg hon lite besviken ut. Men hon höll god min och försökte ändå ställa frågor om kanske mina kompisar i alla fall känner press att träna för att vara smala osv. (Det var alltså detta som enkäten egentligen handlade om) Jag fortsatte svara att visst så kan det säkert vara men de flesta har ändå andra anledningar till sin träning.

Till sist gav journalisten upp, fotade mig och cyklade därifrån. Hon tog min adress så att jag skulle få ett nummer av nästa nummer av Icakuriren. Om jag nu får vara med eftersom jag uppenbarligen inte riktigt passade in i deras stereotyp av kvinnor & motion.

...eller vad jag nu ska kalla dem! Jag blev under dagens intervallpass påmind om varför det bara har blivit ett intervallpass i april. Det är ju så fruktansvärt jobbigt att man bara vill lägga sig ner och dö! Och ändå gör man det (inte så ofta som man borde då iofs).

Det blev långa intervaller på dagens pass. Egentligen hade jag velat springa 6x1000 m men insåg, med tanke på vad klockan visade, att det var lite kortare. När jag sedan mätte hemma på kartan visade sig det snarare vara 990 m. Så det blev alltså 6x990 m intervaller med 90 sek ståvila mellan varje. Tur det, annars hade jag varit för snabb för mitt eget bästa. =)

Jag vet att jag i princip maxar på varje intervall och det kanske inte är det mest optimala eftersom man ska orka med samtliga i ungefär samma tempo. Mitt motto är att det får bära eller brista, jag kör så hårt jag kan varje gång. Än så länge har detta sätt att lägga upp intervallpassen funkat i alla fall. Jag lyckas hålla uppe tempo genom alla intervaller. Att tempot ändå skiljer sig lite mellan intervallerna beror istället på att det oftast är lite mer uppför/nerför samt motvind/medvind åt ena hållet.

Tempot under mina 990:or låg mellan 3:31 och 3:51 min/km idag. Det är snabbt det. Och hemskt hemskt jobbigt.

Dödstrött efter dödsintervallerna

Återigen är det dags att summera en löparmånad. April har varit bra men inte mer. Det som har dragit ner månaden något är givetvis sjukdomen. Hade jag inte blivit förkyld hade jag antagligen återigen slagit rekord angående antal kilometer. Men så blev det inte. Jag är nöjd ändå.

Sammanlagd distans: 242 km
Sammanlagd träningstid (löpning & styrka): 19:38:09

Antal löppass: 20 st
Antal styrkepass: 6 st

Snitttempo: 5:05 min/km
Snittdistans: 12,1 km/pass (nästan en hel km längre i snitt än mars)

Huvudmålet med april var att köra långpass. Men även fortsätta med intervaller och backpass som tidigare. Jag vill ju gärna kombinera uthållighet och snabbhet.

Resultatet av dessa mål har blivit följande:

Tre långpass
30,07 km - 2:37:29
29,91 km - 2:40:22
23,50 km - 2:05:11

Ett intervallpass
6x1000 m

Två backpass
Lilla Sicklabacken
Hammarbybacken

Jag hade velat få in ytterligare ett intervallpass men så har det inte blivit, tyvärr. Vid nästa summering hoppas jag att jag känner mig förberedd och framför allt TAGGAD inför Stockholm marathon.

April får sammanfattas med en bild på nya löparskor och bara ben. Kan väl knappast bli bättre?

I fredags var planen att springa drygt 30 km runt Stockholm. Rundan skulle bland annat passera dessa platser: Årstaviken, Södermalm, Västerbron, Rålis, Lindhagenplan, Postterminalen, Solna, Hagalund, Hagaparken, Norrtull, Sveaplan, Valhallavägen, Djurgårdskanalen, Strandvägen, Slottet, Slussen, Stadsgårdskajen, Danvikstull och till sist Hammarby sjöstad.

Dessvärre fick långpasset avbrytas efter ca. 23 km, vilket var strax innan Strandvägen. Jag fick ont i magen. Och då menar jag inte lite magknip för det kan jag så ut med. Jag kämpade på med magsmärtor en stund men fick ge upp. Det kändes så himla tråkigt. Dessutom var jag pigg i kroppen vilket gör det extra surt. Jag har aldrig avbrutit ett långpass innan. Det känns tungt.

Tur i oturen var att våra underbara vänner från Göteborg hade tagit en kortare sväng och alltså redan var hemma hos oss. Helena & Calle tvekade inte en sekund när jag ringde och frågade om de kunde hämta oss (Mats sympatibröt även han). Vilka hjältar till kompisar man har!

Nu börjar tiden bli knapp för långpassen inför marathon. April har inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig. Men åtminstone två 30 km-pass till ska jag hinna med. Om ingen ny förkylning eller magåkomma sätter klorna i mig vill säga...

Jag har till och med funderingar på att springa några extra kilometrar efter Gbg-varvet för att komma upp i ännu ett långpass. Men det är lätt att säga så här tre veckor innan loppet och en HELT annan sak att göra det. Vad säger ni andra om det? Är det bara väldigt korkat att förlänga ett lopp för att få till ett rejält långpass eller verkar det vara en bra idé?

Fyra laddade löpare i fredags:

Helena & Calle

Mats & Lisa

Jag har minst sagt fullt upp just nu. I helgen hade vi ju besök från Göteborg. Himla trevligt har det varit! Vi har hunnit fira valborg, springa två gånger, åka på utflykt till Gustavsberg & Vaxholm, äta & dricka gott, spela kort och bestiga Hammarbybacken. Fantastisk roligt helg! Kommer lägga ut någon bild snart.

Fredagens långpass blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag kommer berätta mer om det i ett annat inlägg.

Nu är jag på snabbvisit i Karlskrona för ett eventuellt sommarjobb. Jag ska på intervju imorgon och sen tar jag tåget tillbaka till Stockholm på eftermiddagen. Däremellan ska jag hinna med ett intervallpass. Det är hårt att ligga på topp!