Lisakarinmatilda

Jag är riktigt taggad för morgondagens långpass! Det var ju nästan tre veckor sedan jag sprang riktigt långt. Har dock inte bestämt vart jag ska springa. Jag fundar på att försöka runda Stockholms innerstad på något sätt.  Eftersom jag tidigare bodde i Solna och nu söder om stan så har jag hyfsad koll på de flesta löparstråken runt om innerstan. Det är genom löpningen jag som inflyttad har lärt mig att hitta i Stockholm. Men det är ju inte alltid så lätt att veta hur långt det är mellan platserna. Får nog kolla kartan och mäta.

Det blir spännande att se hur många som följer med på långpasset. Det sitter tre glada löpare i en bil på väg hit nu. Kanske är alla tre långpasssugna imorn? Vi får väl se...

Även om jag inte mådde helt hundra i morse så tog jag mig ändå ut på en 11 km-are. Jag sprang givetvis extremt långsamt för att inte riskera att förvärra förkylningen. Det kändes bra. Var härligt att bara vara ute och röra på sig, utan att alls behöva tänka på tempo och puls (förutom då att försöka hålla nere pulsen).

Efter tågresan från Vargön till Stockholm var jag bara hemma och åt innan jag gav mig iväg till Sickla för handling inför helgen. Imorgon kommer Mats från Trollhättan. Han åker tillsammans med våra gäster i helgen, Helena & Calle från Göteborg. När vi fyra umgås så brukar vi kombinera det med löpning. Så givetvis kommer valborgsfirandet innefatta ett par gemensamma löppass. Bättre gäster än löparvilliga sådana går nog inte att få tag i!

Är det konstigt att springa med sina gäster?

Trots förkylning (inget halsont dock!) tog jag & Mats oss ut på en 7,7 km-runda igår. I ytterst långsamt tempo. Jag ville inte riskera att få upp pulsen för högt nu när jag har varit sjuk. Den enda riktiga backen som passerades gick så långsamt att jag funderade på att börja gå till och med. Men det kändes himla bra att ÄNTLIGEN springa igen. Soligt och varmt var det dessutom. Det var premiär för de korta tightsen OCH nya solglasögonen igår. Att springa barbent var en underbar frihetskänsla. Däremot kan jag konstatera att mina ben inte direkt är de mest solbrända i stan...

Jag känner mig inte sämre idag men inte direkt bättre heller. Tyvärr. Har lite planer på att springa en sväng nu på morgonen innan jag tar tåget tillbaka till Stockholm. Men jag får nog känna efter en stund till om det blir löpning eller inte idag. På fredag är siktet inställt på långpass i alla fall och det vill jag verkligen vara kry inför.

Eftersom vädret var fantastiskt igår stannade vi ute en stund efter passet för en mindre fotosession. Här är delar av resultatet:

 

Idag mår jag mycket bättre. Jag är inte helt återställd efter förkylningen än men så pass frisk att det blir en lugnare löprunda i eftermiddag när Mats kommit hem från jobbet. Jag är nämligen i Trollhättan/Vänersborg och eftersom jag är ensam hemma på dagarna tog jag en paus i pluggandet och promenerade här i området. Det är himla fint väder men väldigt blåsigt. Mats barndomshem ligger på landet, omringat av åkrar och slätter. Det är vackert. Men löpmässigt är det inte det roligaste stället. Det är t.ex. ganska tungt mentalt att nästan hela tiden kunna se var rundan börjar och slutar. Men det funkar. Ska bli fantastiskt skönt att ge sig ut på en runda idag i alla fall. Kroppen längtar efter att få springa.

Här är ett par bilder från dagens promenad och kommande löprunda:

Det har varit lite dåligt på bloggfronten senaste dagarna. Det beror på att jag inte har särskilt mycket att rapportera angående löpning. Jag är nämligen sjuk. Förkyld. Det är så tråkigt att vara sjuk. Jag är inte riktigt mig själv då och det beror inte bara på sjukdomen utan även på att jag inte kan träna.

Jag har känt ganska länge att det har varit på gång. Redan förra helgen kände jag mig lite rosslig i halsen och hoppade därför över det inplanderade långpasset. Även denna helg blev långpasset inställt för i lördags hade definitivt förkylningen brutit ut. Jag har svårt att få in ett långpass kommande helg också. Men om jag är frisk får jag försöka göra det någon kväll istället. För mer än tre veckor utan långpass går sannerligen inte för sig!

Det känns lite stressande inför marathon eftersom jag känner hur värdefulla träningspass försvinner och inte minst då långpassen. Men jag är samtidigt glad att jag blev sjuk nu och inte när det är dags för loppet. Förhoppningsvis har jag efter den här omgången haft vårens förkylning.

Någon som har något tips på hur jag kan komma i fatt med träningen igen? Och vad bör man fokusera på nu under sista månaden innan marathon?

Ibland känner jag för att springa utan att ta med klockan på rundan. Eller egentligen känner jag inte alls för det, men jag tvingar mig själv till det då och då. Istället springer jag bara efter hur kroppen känns. Jag är en person som stundtals fokuserar allt för mycket på vad klockan visar. Jag gillar att ha tiden som en värdemätare men det får inte bli en press som är jobbig. Till exempel känner jag ibland att om jag inte håller ett visst tempo så blir jag besviken. Väldigt besviken. Om det är på det sättet tycker i alla fall jag att det är ytterst lämpligt att hoppa över tidtagningen någon gång ibland.

För att jag inte ska lura mig själv så undviker jag även att ta med mobilen, som jag lyssnar på musik ifrån, då jag har bestämt mig för att träna "tidslöst". Annars finns risken att jag lägger ihop tiderna på de låtar jag har lyssnat på under passet och då kan jag ändå räkna ut ett ungefärligt tempo. Jag är uppenbarligen lite smartare än mig själv ibland!

Springer ni andra alltid med tidtagning?

Eftersom jag inte bor särskilt långt alls ifrån Adidas-butiken i Hammarby sjöstad är det lätt att ganska ofta smita in där och kolla deras utbud. För det mesta tycker jag dock inte att det finns särskilt mycket att hänga i julgranen direkt. Speciellt inte löparkläder för kvinnor.

Idag gick jag in i affären för att kolla in deras löparskor-utbud eftersom jag ska hjälpa min syrra att köpa nya. Förutom att inspektera skorna så kikade jag lite bland träningskläderna. Jag hittade faktiskt ett riktigt fint linne och ett par korta tights. Precis vad jag hade planerat att införskaffa till alla varma löprundor som ska göras i sommar. Inte var plaggen särskilt dyra heller, åtminstone inte i jämförelse med vad de antagligen skulle kosta i en "vanlig" sportbutik. Jag är nöjd!

Så passa på alla brudar! Linnet fanns i både svart och vitt.

Dagens löppass runt Hammarbykanalen var sannerligen ingen rolig historia. Jag var såå sliten i benen. Fick verkligen kämpa för varje steg. På Danvikstullsbron kom jag ifatt Klara & hennes mamma. Det var en befrielse att ha en anledning att ta det lite lugnare. Småpratade lite med dem i någon minut. Hade gärna fortsatt i deras tempo men något inne i mig sa till mig att fortsätta köra på i mitt tempo. Varför är jag en sån självplågare egentligen?

Mina slitna ben har antagligen att göra med gårdagens tempopass på Kärrtorpsspåret. Efter 3,5 km uppjogg sprang jag 5,2 km på 22:20, alltså i 4:18-tempo. På ett kuperat spår är det ett riktigt mördarpass för mig. Men jag gillar det. Speciellt när det är över. Och dessutom njuter jag som aldrig förr när jag joggar ner efter ett sådant pass.

Nu har startnumrena delats ut för både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon.

På Göteborgsvarvet är det helt galet många startgrupper så jag är minst sagt lycklig att jag har sprungit loppet tidigare och dessutom har en hyfsat bra tid från förra året (1:36:34), vilket gör att jag har de flesta löparna bakom mig. Jag har startnummer 4074 och startar i grupp 2 kl. 13.39. Tydligen så är jag på gränsen till att få starta i 1B för löpare som har tider på 1:35 är i den gruppen istället för 2. Men det spelar ingen roll för tempot är bra även i grupp 2. Så här många startgrupper (!) är det i Varvet i år:

Startgrupp	Starttid
Elit	13:30
1A	13:30
1B	13:33
2	13:39
Polis/Brand	13:44
Alla lopp	13:47
3	13:50
TEAM	13:55
4	14:00
Volvo	14:05
5	14:12
VGR	14:17
6	14:24
7	14:30
8	14:37
9	14:44
10	14:51
11	14:58
12	15:05
13	15:12
14	15:19
15	15:26
16	15:33
17	15:40
18	15:47
19	15:54
20	16:00

På Stockholm marathon har jag ingen mara-tid att seeda mig in på eftersom det var fyra år sedan jag sprang ett marathon. Däremot har jag uppgett mina halvmara- och Lidingöloppstider. Tydligen räckte det till en plats i startgrupp D och starnummer 729. Jag hade hoppats på att få starta i grupp C men det fick jag visst inte. På marathon är det dock inte alls lika viktigt för mig att starta i en tidig startgrupp som det är i Varvet. Det är så mycket färre löpare som springer och tempot i början är inte lika avgörande för sluttiden som på en halvmara. Får väl se till att springa till mig en plats där till nästa år istället. =)

Har ni andra som ska springa Varvet och marathon kollat upp era startnummer?

En liten bild efter målgången av förra årets varv

Även om det har varit vår ett tag nu så var det idag första gången i år som jag sprang utan långa tights. För bara några veckor sedan försvann underställsbyxorna under tightsen och nu blev det alltså 3/4-tights istället för hellånga. Snart är det dags för de riktigt korta tightsen och (fantastiska tanke!) ett linne.

Riktigt bra känsla var det i alla fall att springa med bara underben. Dagens kuperade löpning (13,7 km i exakt 5 min-tempo) blev ju inte direkt sämre av att solen sken över Nackareservatet och att min stora kärlek sprang bredvid mig. Underbart!

På slingan på väg mot Hellasområdet

 

Ett snabbt stopp för fotografering

 

Svettig löparkärlek

Denna veckan har jag faktiskt investerat i två nya löpargrejer, SNABBA sådana.

Jag har köpt mina första löparglasögon. Fast egentligen är det längdskidglasögon men eftersom jag är ett stort längdskid-fan så tyckte jag att det passar bra ändå. Kanske kommer jag nu få muskler som Marit Björgen eller kondition som Charlotte Kalla? Snabba är glasögonen i alla fall.

Dessutom är det snart dags att köpa nya löparskor så då bestämde jag mig för att göra det redan idag. Ska ha två skor parallellt ett tag. Även denna gång blev det ett par Saucony Triumph. De ser i alla fall snabba ut på färgen och går det inte fort i dem så kommer jag i alla fall att synas!

Här är mina senaste inköp:

Det är inte bara på tv som Sverige springer. Ikväll var det rena rama Göteborgsvarvet runt Årstaviken. Hur många löpare som helst! Och alla typer av människor är det som springer. Jättekul! Jag blir så imponerad och inte minst inspirerad av alla andra löpare. Dessutom känns det roligt att vara en del av löparvågen som uppenbarligen sprider sig runt om i landet.

För övrigt tyckte jag att gårdagens avsnitt av Sverige springer var betydligt bättre än förra veckans. Kul och intressant med löpskolningen! Jag har nästan aldrig kört löpskolning (förutom en gång med Janne Seger under GIH-tiden). Ni som har lite mer erfarenhet av löpskolning, vad tycker ni om det?

... i Hammarbybacken. Hatkärleken är väl egentligen inte riktad direkt till själva backen utan till backpassen som jag genomför där. Men en backe är mer konkret än ett träningspass så jag riktar hellre min hatkärlek dit.

Det som gör att backen är både älskad och hatad är tröttheten i hela kroppen, mjölksyran i mina ben som uppstår under de sista metrarna innan jag vänder ner igen och känslan av att hjärta & lungor arbetar på högvarv.

Under dagens backpass måste jag dock erkänna att min hatkärlek dominerades av KÄRLEK. Kan knappast vara något annat när utsikten är den här:

Eftersom jag var grymt löparmotiverad igår bestämde jag mig för att ge mig ut på en tur innan frukost idag. Jag gillar att springa på morgonen. Hela dagen känns så mycket lättare om dagen har börjat med träning.

Synd bara att jag inte är världens mest morgonpigga människa. Okej, jag har inga problem att gå upp om jag har sovit de timmar som jag behöver och jag gillar tidiga mornar. Men jag behöver MINST 8 timmars sömn för att vara utvilad.

Tillräckligt många timmar hade jag inte fått när klockan ringde halv sju i morse. Jag snoozzade läääänge! Alldeles för länge. Och så var jag inte så sugen på att ge mig ut och springa. Jag ville hellre äta frukost. Det enda som faktiskt fick upp mig ur sängen i morse var att jag lovade mig själv att löpningen fick vänta till efter frukost.

Det är märkligt det där. När jag vet att jag kan springa någon annan tid på dagen så är det så svårt att motivera sig till morgonlöpning, åtminstone för mig. Trots att jag vet hur härligt det är!

Under mina somrar som lägerledare på kollo hade jag inget val. Ville jag träna gällde det att gå upp senast kl 5:45, ta båten över till fastlandet och därefter springa 3-4 km in i landet för att sedan vända och springa samma väg tillbaka. Då var det minsann inte särskilt svårt att motivera sig! Fast det handlar väl om just det där om att inte ha ett val.

Vad tycker ni andra om morgonlöpning? Och hur motiverar ni er? Jag tar gärna emot lite tips!

(Det blev för övrigt ett härligt pass bland annat på spåret i Kärrtorp, EFTER frukost!)

Dagens löpar-Lisa

Viloveckan blev igår komplett i och med långpasset. Det blev 29,9 km på bland annat Djurgården och Kungsholmen. Trots att viloveckan bara innebar tre träningspass så blev det ändå drygt 50 km löpning sammanlagt. Men jag ser de fyra dagar då jag inte tränade alls som välbehövliga i återhämtningssyfte.

Imorgon är det nya tag med träningen och jag är riktigt MOTIVERAD. Jag ser verkligen fram emot att äntligen kunna springa i skogarna i ett snöfritt Nackareservat. Att dessutom kunna göra det i strålande solsken och 10 plusgrader gör ju inte saken sämre! Det liksom spritter i benen. Underbara vår! Någon annan som har vårkänslor i benen?

Så här ser det ut från vårt fönster idag (jämför med det här, som bara var ett par veckor sedan!):

Enligt Anders Szalkais träningsprogram för Stockholm marathon kan denna vecka handla om att varva ner träningen lite och ge kroppen en chans att bygga upp sig.

Nu är det inte så att jag följer hans träningsprogram fullt ut men jag sneglar lite på det för inspiration och gör sedan mitt egna upplägg. Jag har i princip aldrig frivilligt valt att ha en lugnare träningsvecka sedan jag började löpträna mer seriöst. Men efter att ha sett Szalkais upplägg bestämde jag mig för att lägga in en sådan vecka i mitt träningsprogram.

Än så länge känns det bra och jag tror att mitt vänsterben mår bra av lite extra vila. (Det gör nämligen lite ont i vaden/hälen. Jag har faktiskt känt av det hela vintern. Hoppas för guds skull att det inte blir värre!!)

Denna veckas träning består alltså bara av tre pass:

1. Långa intervaller 6x1000 m + upp- och nerjogg

2. Distans 8,5 km + styrketräning

3. Långpass 28-30 km

De båda första passen är avklarade och på lördag är det dags för långpasset med min käresta.

Igår hade ett nytt löparprogram på tv4 Sport premiär. Sverige springer heter det. Jag tyckte väl att det var sådär halvbra om jag ska vara ärlig. Det mesta som togs upp var självklarheter. Åtminstone det som programledaren Anders Odéen och träningsexperten Anders Szalkai sa. Dessutom var det alldeles för kort. Däremot var det intressant att höra intervjuerna med de olika löparna.

Även om jag inte blev överförtjust kommer jag definitivt att fortsätta titta. Dessutom har det ju faktiskt bara varit ett program. Kanske blir det bättre? Vad det någon annan som såg programmet? Vad tyckte ni?

(från marathon.se)

Dessa peppande ord ropade en okänd löpare till mig när jag sprang intervaller idag. Det är så roligt när något sådant händer! Jag blir verkligen inspirerad.

Mitt i allt flåsande lyckades jag ropa tillbaka: "Tack detsamma!" För min pepp-kompis såg verkligen riktigt bra ut. Han hade ett riktigt lätt steg.

Det händer att jag vill ropa något uppmuntrande till andra löpare. Men oftast vågar jag inte. Jag är lite osäker på hur folk reagerar. Vissa kanske tycker att det stör. Vad tycker ni andra?

Dagens träningspass (med inslag av peppning) såg ut så här:

Uppjogg
3 km - 14:43 min

Lång intervall
1000 m - 3:53 min (90 s ståvila)
1000 m - 3:56 min (90 s ståvila)
1000 m - 3:59 min (90 s ståvila)
1000 m - 3:56 min (90 s ståvila)
1000 m - 4:01 min (90 s ståvila)
1000 m - 3:57 min (90 s ståvila)

Nerjogg
3 km - 15:35 min

Det har blivit himla dåligt med blogguppdateringar under påskhelgen. Det blir lätt så när man är hemma i Karlskrona och hellre umgås med nära & kära än sitter framför datorn.

Nu är jag dock tillbaka i Stockholm och ska ta nya tag med bloggen.

Det har blivit två löppass under påskhelgen. Långpasset i fredags och så en 12 km:are igår på påskdagen. Jag trivs så bra när jag får springa i Karlskrona. Alla vägar och stigar känns verkligen hemma!

Här kommer i alla fall några bilder från Mats & mitt långpass (två bakifrån-bilder blev det!):

Mats längs Allatorpsvägen

Jag nedanför Bryggareberget

Vilken annan dag på året passar bättre för långpass än långfredagen? Ingen annan vad jag kan komma på i alla fall. För det är väl därför det heter långfredag, eller?

Jag & Mats sprang i alla fall drygt 30 km runt om i Karlskrona idag på långfredagen. Underbart sällskap, underbart soligt och en underbar stad. Långlöpning från sin bästa sida alltså. Vi fotade lite med min mobil under passet. Bilderna kommer snart.

Först efter 20 km mötte vi en annan löpare. Och i slutet tre till. Jag hade då börjat tvivla lite på Karlskrona som löparstad eftersom det borde vara fler människor ute en så här vacker vårdag. Men fyra pers är i alla fall bättre än ingen. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att tillbringa en långfredag på. Någon annan som springer långpass under påskhelgen?

Glad påsk!