Bakslag
Sedan i söndags är jag återigen förkyld. Förmodligen var jag för ivrig att börja träna igen. Onödigt och osmart. Dessutom väldigt drygt. Det kryper i kroppen och jag vill inget hellre än att springa!
Men nu tänker jag vänta ut förkylningen ordentligt. Kanske kanske vågar jag på mig ett lugnt och kort pass imorgon. Men vi får se. Det viktigaste är att bli ordentligt frisk nu.
Men nu tänker jag vänta ut förkylningen ordentligt. Kanske kanske vågar jag på mig ett lugnt och kort pass imorgon. Men vi får se. Det viktigaste är att bli ordentligt frisk nu.
Springandes igen
Efter förkylningen så har jag så smått kommit igång med löpningen igen. Dock fortfarande bara mysjogg i maklig fart. Jag trivs med det. För tillfället har jag faktiskt ingen lust alls att pressa tider och tempo. Jag lunkar på och passar på att njuta av den vackra naturen.
Dagens lugna distanspass om 10 km i skogen kändes okej. Något för "flåsigt" dock, vilket förmodligen tyder på att kroppen inte är helt återställd än. Vad gäller hälen så känns faktiskt även den okej för tillfället. Men lite ont gör det tyvärr. Fast så länge den inte är värre än så här så är jag nöjd.
Nöjd är jag också över att vara springandes igen. Löpningen blir liksom viktigare och viktigare för varje år som går och det är först då jag inte kan springa som jag på allvar inser det. Även om det bara är någon vecka. Löpning är ju en del av min personlighet och utan den känner jag mig inte hel.
Dagens lugna distanspass om 10 km i skogen kändes okej. Något för "flåsigt" dock, vilket förmodligen tyder på att kroppen inte är helt återställd än. Vad gäller hälen så känns faktiskt även den okej för tillfället. Men lite ont gör det tyvärr. Fast så länge den inte är värre än så här så är jag nöjd.
Nöjd är jag också över att vara springandes igen. Löpningen blir liksom viktigare och viktigare för varje år som går och det är först då jag inte kan springa som jag på allvar inser det. Även om det bara är någon vecka. Löpning är ju en del av min personlighet och utan den känner jag mig inte hel.
Från dagens pass - Lilla Sickla
Sjuk
I torsdags kväll efter att ha landat och ätit middag i Berlin så kom den smygande. Förkylningen. Sedan dess har den haft mig i sitt grepp. I fredags och lördags var det en kamp mellan mig och förkylningen. Jag ville ju såklart njuta av Berlin-resan men det blev tyvärr inte riktigt som planerat. Men Berlin är en himla trevlig stad och jag kan tänka mig att Berlin-marathon är ett fint lopp. Och utan backar.
Även om jag fortfarande är småsjuk så har jag jobbat idag. Det går åt rätt håll. På onsdag hoppas jag att jag är igång med löpningen igen. Jag saknar den. Dessutom ska jag ju köpa ett gymkort. Men det är liksom något som tar emot. Jag har av någon anledning väldigt svårt för att ta tag i det där.
Även om jag fortfarande är småsjuk så har jag jobbat idag. Det går åt rätt håll. På onsdag hoppas jag att jag är igång med löpningen igen. Jag saknar den. Dessutom ska jag ju köpa ett gymkort. Men det är liksom något som tar emot. Jag har av någon anledning väldigt svårt för att ta tag i det där.
Vad händer nu då?
För tillfället mysspringer jag mest. Har faktiskt redan blivit två pass sedan Hässelbyloppet. Känner mig i princip återhämtat. Dessutom är det stegtävling på jobbet och då vill man ju gärna prestera...
Förutom det så är framtiden ganska oviss just nu. Jag vet inte alls hur nästa löparsäsong kommer att se ut. Inte heller vet jag hur bloggen kommer att utveckla sig.
Innan jag tar några beslut ska jag fortsätta att mysspringa ett tag men också köpa mig ett gymkort och börja alternativträna. Men först drar jag till Berlin på semester. Inte dumt alls!
Förutom det så är framtiden ganska oviss just nu. Jag vet inte alls hur nästa löparsäsong kommer att se ut. Inte heller vet jag hur bloggen kommer att utveckla sig.
Innan jag tar några beslut ska jag fortsätta att mysspringa ett tag men också köpa mig ett gymkort och börja alternativträna. Men först drar jag till Berlin på semester. Inte dumt alls!
Hässelbyloppet 2012
Trots halsproblemen igår så stod jag på startlinjen idag. Halsen kändes mycket bättre så jag vågade. Fast det kanske hade varit bättre att inte springa. För det var fruktansvärt tungt idag. Jag fick verkligen kämpa för varje steg. Redan efter ca. 3 km var jag helt slut och alla förhoppningar om sub 40 försvann all världens väg. Målet blev istället att överleva och ta sig i mål på en någorlunda tid.
Sista 2-3 km var bland det tyngsta jag någonsin har upplevt. Vaderna var tunga som cement och vad gäller andningen så lät jag som en storrökare. Det tjöt verkligen från lungorna! Snittpulsen visade sig också vara högre än någonsin. Ja det var inte min dag helt enkelt.
Trots allt blev det min näst-bästa miltid någonsin på 40:47 och jag kom på en 29:e plats, vilket såklart är bra. Men det var ren och skär plåga och jag är ärligt talat inte jättenöjd. Fast nu är det som det är och resultatet är inget som jag tänker gräma mig över.
Istället blickar jag framåt och ser nu fram emot skön myslöpning och förhoppningsvis en del alternativ träning framöver.
Sista 2-3 km var bland det tyngsta jag någonsin har upplevt. Vaderna var tunga som cement och vad gäller andningen så lät jag som en storrökare. Det tjöt verkligen från lungorna! Snittpulsen visade sig också vara högre än någonsin. Ja det var inte min dag helt enkelt.
Trots allt blev det min näst-bästa miltid någonsin på 40:47 och jag kom på en 29:e plats, vilket såklart är bra. Men det var ren och skär plåga och jag är ärligt talat inte jättenöjd. Fast nu är det som det är och resultatet är inget som jag tänker gräma mig över.
Istället blickar jag framåt och ser nu fram emot skön myslöpning och förhoppningsvis en del alternativ träning framöver.
Trött och halvnöjd efter loppet
Osäker start imorgon
Givetvis har jag gått och dragit på mig rejäl halsont så här dagarna innan Hässelbyloppet. Mycket irriterande. Jag är inte dålig i övrigt så jag tycker att det är lite konstigt. Men halsontet är där och det är INTE någon form av psykosomatisk reaktion denna gång, vilket man skulle kunna tro. Det brukar ju vara så inför lopp.
En annan gång hade jag jätteont i halsen utan att vara det minsta sjuk och till slut upptäckte jag att det var i liten liten blåsa (ni vet en sådan som man kan få i munnen) som egentligen var det onda. Kanske är det något liknande denna gång?
Tyvärr har jag inte sett någon blåsa i munnen. Tur i alla fall att jag har haft min vän Elina som bor i Norge på besök. Det har inte bara varit helt fantastiskt trevligt att umgås med Elina utan hon hade även med sig två paket med mirakel-tabletterna gjorda på råmjölk mot halsont. Väldigt lägligt! Tabletterna finns inte att köpa i Sverige och sist jag åt dem försvann halsontet direkt. Bra grejer alltså. Så nu är det bara att hoppas att tabletterna har samma effekt denna gång. För om det känns lika mycket i halsen imorgon som det gör idag kommer det inte bli något Hässelbylopp för mig.
En annan gång hade jag jätteont i halsen utan att vara det minsta sjuk och till slut upptäckte jag att det var i liten liten blåsa (ni vet en sådan som man kan få i munnen) som egentligen var det onda. Kanske är det något liknande denna gång?
Tyvärr har jag inte sett någon blåsa i munnen. Tur i alla fall att jag har haft min vän Elina som bor i Norge på besök. Det har inte bara varit helt fantastiskt trevligt att umgås med Elina utan hon hade även med sig två paket med mirakel-tabletterna gjorda på råmjölk mot halsont. Väldigt lägligt! Tabletterna finns inte att köpa i Sverige och sist jag åt dem försvann halsontet direkt. Bra grejer alltså. Så nu är det bara att hoppas att tabletterna har samma effekt denna gång. För om det känns lika mycket i halsen imorgon som det gör idag kommer det inte bli något Hässelbylopp för mig.
Sista-minuten-träning
Som jag skrev i förra inlägget har korta intervaller lyst med sin frånvaro i min löpardagbok senaste månaderna. De har helt enkelt bortprioriterats för skogsrundor och långa intervaller. Man kan ju inte hinna med allt!
Men idag fick jag äntligen till ett intervallapass - fyrahundringar på Kärrtorps idrottsplats. I klar höstluft och strålande solsken fick jag till ett riktigt bra intervallpass. Dödsjobbigt såklart men tempot var (i mina mått mätt) riktigt bra. Jag är ju som sagt ingen sprinter utan behöver sisådär 5-6 km innan jag kommer igång. Men idag kände jag mig riktigt snabb. Fast jag tappade tempot något på de sista intervallerna för då var jag så trött att jag bara ville stanna.
Hoppet att klara sub 40 på Hässelbyloppet om en vecka lever helt klart. Fast jag är ödmjuk inför uppgiften för lätt kommer det inte bli.
Tiderna på fyrahundringarna:
1:24 - 1:24 - 1:22 - 1:24 - 1:23 - 1:25 - 1:26 - 1:26 - 1:25 - 1:26
Nu ska jag äta (hemmagjord!) kaka och dricka en kopp te i solen på balkongen!
Men idag fick jag äntligen till ett intervallapass - fyrahundringar på Kärrtorps idrottsplats. I klar höstluft och strålande solsken fick jag till ett riktigt bra intervallpass. Dödsjobbigt såklart men tempot var (i mina mått mätt) riktigt bra. Jag är ju som sagt ingen sprinter utan behöver sisådär 5-6 km innan jag kommer igång. Men idag kände jag mig riktigt snabb. Fast jag tappade tempot något på de sista intervallerna för då var jag så trött att jag bara ville stanna.
Hoppet att klara sub 40 på Hässelbyloppet om en vecka lever helt klart. Fast jag är ödmjuk inför uppgiften för lätt kommer det inte bli.
Tiderna på fyrahundringarna:
1:24 - 1:24 - 1:22 - 1:24 - 1:23 - 1:25 - 1:26 - 1:26 - 1:25 - 1:26
Nu ska jag äta (hemmagjord!) kaka och dricka en kopp te i solen på balkongen!
Toscakaka (ja jag springer faktiskt inte bara, ibland bakar jag...)
Ett mål kvar
Inför den här säsongen satte jag upp tre mål:
1. Springa halvmaran under 1:30.
2. Genomföra Stockholm marathon på ett bra sätt och återfå glädjen för loppet, gärna persa samtidigt.
3. Springa Lidingöloppet under 2:30.
Samtliga mål har jag lyckats med, vilket jag är så otroligt glad över. Inget av målen var helt självklara att uppnå men ändå realistiska.
Under säsongen har dock ytterligare ett mål tagit form. Ett mål som jag tidigare bara har fantiserat om. Jag menar såklart att springa 10 km under 40 min.
Innan Kungsholmen runt i maj hade jag inte en tanke på att det var möjligt i år. Men på det loppet var jag bara 16 sekunder ifrån och helt plötsligt kändes milen sub 40 som nåbart. Jag har dock inte riktat in träningen alls på milen så jag är verkligen inte säker på att det är möjligt. Exempelvis har korta intervaller inte varit ett särskilt vanligt förekommande inslag i min träning det här året. Men det kanske går ändå?
Jag tänker såklart göra ett försök. Med risk för att falla pladask. Men en full satsning mot målet blir det på Hässelbyloppet den 14 oktober. Jag är lite rädd men också förväntansfull. Kul som tusan ska det i alla fall bli!
1. Springa halvmaran under 1:30.
2. Genomföra Stockholm marathon på ett bra sätt och återfå glädjen för loppet, gärna persa samtidigt.
3. Springa Lidingöloppet under 2:30.
Samtliga mål har jag lyckats med, vilket jag är så otroligt glad över. Inget av målen var helt självklara att uppnå men ändå realistiska.
Under säsongen har dock ytterligare ett mål tagit form. Ett mål som jag tidigare bara har fantiserat om. Jag menar såklart att springa 10 km under 40 min.
Innan Kungsholmen runt i maj hade jag inte en tanke på att det var möjligt i år. Men på det loppet var jag bara 16 sekunder ifrån och helt plötsligt kändes milen sub 40 som nåbart. Jag har dock inte riktat in träningen alls på milen så jag är verkligen inte säker på att det är möjligt. Exempelvis har korta intervaller inte varit ett särskilt vanligt förekommande inslag i min träning det här året. Men det kanske går ändå?
Jag tänker såklart göra ett försök. Med risk för att falla pladask. Men en full satsning mot målet blir det på Hässelbyloppet den 14 oktober. Jag är lite rädd men också förväntansfull. Kul som tusan ska det i alla fall bli!
