Lisakarinmatilda

Det är dåligt med uppdateringar på bloggen just nu, jag vet. Jag & Mats renoverar ju vår nya lägenhet och det tar verkligen all ledig tid. Den lilla tid som blir över lägger jag hellre på löpning än på att blogga. Ganska lätt val faktiskt. Förresten är även löpningen präglat av renoveringen. För ett par veckor sedan sprang jag och hämtade en slipmus. Idag var det Bygg-Ole i Nacka som fick besök av oss eftersom vi behövde slippapper, borr m.m. Vi sprang dit och hem, vilket sammanlagt blev drygt 11 kilometers löpning. Effektivare än så blir det inte. Perfekt! Sedan kunde det slipas och läggas golv resten av söndagen.

Mats & Bygg-Ole

Under morgonens löpning i ödsliga Nackaskogar fick jag helt utan anledning en liten liten känsla av rädsla. Jag blev själv förvånad eftersom jag väldigt sällan är rädd när jag springer, oavsett hur ensamt eller mörkt det är. Men helt plötsligt kom den där känslan. Det var nästan helt tomt på folk där i skogen och så var det så grått ute att det nästan var skumt. När jag var som längst bort från civilisationen mötte jag en ensam man med hund, kanske var det det som utlöste rädslan?

Vad var jag rädd för egentligen? Jag vet inte riktigt. Kanske skogen, kanske dunklet eller till och med ensamma män. Oavsett så blev jag arg. Jag vill kunna springa ensam i skogen utan att vara rädd! Jag har flera vänner som inte vågar springa ensamma i skogen, oavsett om det är ljust eller mörkt. Sådant gör mig ledsen. Tänk vad rädslan kan hindra en från massa upplevelser. Mina löpturer i skogen ger mig så oerhört mycket (naturupplevelse, lugn, stillhet, löparglädje osv.) så jag hoppas verkligen inte att rädslan någonsin kommer att stoppa mig!

Vacker och läskig skog

Efter 6 lugna kilometrar och lite överkroppsstyrka så är jag nu såå nöjd! Äntligen löpning igen! Den senaste 1,5 månaden har präglats av sjukdom, vilket har gjort att det i mitt tycke har blivit alldeles för lite löpning. Jag känner fortfarande av den senaste förkylningen men det är inte värre än att jag idag vågade mig ut på ett pass. Snart är jag förhoppningsvis helt frisk. Jag längtar redan till nästa löppass. Det är när jag tränar som jag mår som allra bäst!

Det har inte blivit någon löpning alls sedan katastrofpasset i torsdags. I fredags var det vila inplanerat och i lördags blev jag sjuk. Jag är förkyld. Igen. Det var nog därför torsdagens pass gick så dåligt. Sjukdomen fanns nog redan i kroppen då.

Även om det är riktigt tråkigt att vara förkyld så ser jag det positiva med det. Jag har inte varit så dålig att jag inte har kunnat göra saker, vilket har medfört att HELA helgen har kunnat läggas på renovering av nya lägenheten. Vi ska renovera i fyra veckor (kommer såklart inte att vara helt klart då men åtminstone tillräckligt för att kunna flytta in) och jag har bestämt att jag åtminstone ska få in fyra löppass/vecka under renoveringsperioden. Förutom sjukdomen nu så kommer det förhoppningsvis fixa sig. Får bli kortare pass och tidiga mornar alternativt sena kvällar. Men tills förkylningen släpper så är det enbart fokus på renoveringen!

Renoveringskaos!

Igår sprang jag 11 km i skogen. Det var några av de tyngsta och längsta 11 kilometrarna i mitt liv. Benen var såå osugna på att springa, trötta efter cykling och helt kraftlösa. Dessutom hade jag huvudvärk och på slutet fick jag ont i magen. Hur långsamt jag än sprang så var det jobbigt. Ett riktigt skitpass helt enkelt! Jag är i alla fall nöjd över att jag inte gav upp.

Det är så märkligt hur olika det kan kännas! För bara några dagar sedan sprang jag 10 km i 4:08-tempo och igår kändes det som om jag knappt tog mig fram. Efter passet orkade jag inte ens ta trapporna utan åkte hiss. Det händer inte särskilt ofta. Jaja, nu kan det bara bli bättre! Fast idag är det vila som gäller.

I hissen

Dagens blogginlägg känns ju ganska långt ifrån löpning. Men det är det inte. Åtminstone inte i min värld. Förutom löpning och c-uppsats så är det renovering som är det enda som existerar just nu för mig. Ikväll sprang jag till och från min lillebror på söder för att hämta en slipmus. Det är sannerligen inte varje dag man har en sådan i löparryggsäcken. Perfekt att kombinera nytta (hämta slipmus) med nöje (springa)!

Slipmus

I och med Hässelbyloppet så avslutades min "lopp-säsong" för i år. Så många lopp som jag har sprungit i år har jag aldrig tidigare gjort, hela åtta stycken! Kungsholmen runt, Göteborgsvarvet, Vårruset, Stockholm marathon, Bellmanstafetten, Tjejmilen, Lidingöloppet och Hässelbyloppet. Jag har slagit mina tidigare tider på samtliga distanser under det här året, vilket jag har gjort sedan jag började löpträna på allvar 2006. Undrar när den trenden ska brytas?

Det roligaste loppet för i år var helt klart Lidingöloppet. Det var löparglädje från första till sista steg. ALLT flöt på den dagen och jag njöt verkligen! Återigen slås jag av hur mycket jag trivs med att springa i skogen på hösten.

Något annat positivt som jag tar med mig från det här lopp-året är vetskapen om att jag faktiskt är ganska bra på korta sträckor, och då menar jag milen och halvmarathon (som för vissa såklart inte ses som korta). Tidigare har jag alltid sett mig som främst en uthållig löpare men jag har börjat inse att så inte är fallet. Det är också på 10 km och halvmarathon som jag är mest stolt över mina personliga rekord (41:22 respektive 1:31). Förutom tiderna är jag nöjd över att jag klarar av att springa på en hög ansträngningsgrad utan att ge upp. Även om det är hur tufft som helst och man bara vill lägga sig ner så fortsätter jag. Den kämparviljan är för övrigt något som har präglat hela året. Det går att fortsätta trots att det är jobbigt och efter att ha klarat av det växer man enormt som människa!

Det mindre roliga loppet i år var tyvärr Stockholm marathon trots att jag klarade mitt mål. Såklart var det inte tråkigt att springa maran men den där lilla extra glädjen saknades i år. Vad det beror på kan jag inte svara på. Men jag ska klura ut till nästa års marathon för då är målet att återigen ha roligt!

Närmsta tiden kommer jag att rikta in träningen mot härliga och lugna distanspass. Jag kommer att dra ner något på mängden med hänsyn till plugg, jobb och renovering av nya lägenheten. Men i mitten av november är det dags att dra igång på allvar igen. Då kör jag igång med långpass och kanske (!) lägger till ett och annat kvalitetspass. Kilometermängden kommer även långsamt att stiga. Det blir en härlig löparhöst/vinter, det känner jag på mig!

Idag var det alltså dags för Hässelbyloppet, ett lättlöpt 10 km-lopp i Hässelby med omnejd. Loppet är flackt och första halvan består av en hel del nedförsbackar, andra halvan är lite tuffare men långt ifrån kuperad. Både elitlöpare och motionärer slår ofta sina personbästa på banan. Även jag satte mitt personbästa på milen här förra året då jag sprang in på 41:55.

Inför årets lopp hade jag som mål att slå förra årets tid men även en förhoppning om att komma ner under min "dröm-gräns" på 41:30.

Efter en riktigt kylig morgon så kom solen fram och den värmde riktigt skönt strax innan start. I sista sekund bestämde jag mig för att enbart springa i t-shirt och korta tights. Inte ens buffen hade jag på mig! Mats & jag ställde oss ungefär i mitten av första startgruppen. Mitt bland alla löpare dök en trevlig Staffan upp och hälsade (som för övrigt lyckades med sub 38 - grymt!).

Efter att starten gått sprang Mats ifrån mig, vilket var helt enligt planen (han siktade på sub 39). Själv försökte jag hålla ett tempo som var högt men inte FÖR högt, vilket är en svår avvägning då väldigt många tokrusar i början. Första kilometern klockades på 4:08. Därefter kom jag in i ett bra flyt och kilometer-markeringarna kom ganska fort.

Men efter 5 km, som passerades på 20:43, började det bli tungt. Andningen var inte riktigt med mig idag. Det kändes som om mina luftrör var mindre än vanligt och jag fick kämpa för att få syre! Lyckligtvis kände jag mig otroligt stark i benen (vilket antagligen beror på all terränglöpning i somras) och jag kunde forcera de få uppförsbackarna som var under andra halvan. Mina vana trogen så passerade jag en hel del löpare på slutet, men det var sannerligen inte utan ansträngning. Jag fick verkligen kämpa för varje steg!

I mål kom jag i alla fall till slut. Tiden blev 41:22 och placeringen 34!! Det känns otroligt bra, inte minst med tanke på hur tufft det var idag. Tänk att jag lyckade springa under 41:30!! Jag är så himla nöjd! Mats sprang på 38:21, vilket är är så imponerande att jag är mållös... Helt otroligt vilka snabba millöpare vi har blivit!

Trött men nöjd!!

Redan kl. 6:20 sprang jag två varv runt Gärdet här i Stockholm i morse. Som jag skrev igår anordnade P4 Radio Stockholm ett "lopp" där anmälningsavgiften gick till Världens barn. Ett mycket bra initiativ tycker jag!

Det är sannerligen inte varje dag jag går upp klockan 5:20, äter en tallrik gröt (jo det gör jag ju varje dag men inte så tidigt!) och sedan cyklar till Gärdet för att jogga 5 km. Men det var helt klart värt det med tanke på vart pengarna går.

När jag kom hem var det dessutom dags för frukost nummer två. Bra start på dagen alltså!

Kaknästornet tidig morgon

Imorgon arrangerar P4 Radio Stockholm en löprunda på Gärdet i Stockholm. Man väljer att springa 2,5 km, 5 km eller 7 km. Anmälningsavgiften kostar 50 kr eller mer, man väljer själv hur mycket man vill betala och pengarna går oavkortat till Världens barn. Starten är mellan kl. 6 och 9.30. Här kan du läsa mer. Hoppas vi ses där!

Även den här veckan lyckades jag få till ett intervallpass, fyrahundringar som vanligt. Inte heller idag sprang jag på bana utan körde på en alldeles utmärkt raksträcka som går mellan Kärrtorpsspåret och Björkhagenslingan. Ett perfekt ställe för intervaller! Det var riktigt kallt ikväll så jag fick kapitulera och ta de långa tightsen, trots att jag i förra inlägget skrev att jag hoppades slippa dem på ett tag. Men förhoppningsvis var det bara idag!

Eftersom jag ska springa Hässelbyloppet på söndag så blev det bara åtta stycken intervaller idag och jag tog heller inte ut mig helt, åtminstone inte på de första. På slutet är det alltid jobbigt även om man håller igen och inte kör så många!

Kroppen känns bra inför loppet men jag har tränat betydligt mindre än vanligt den senaste månaden. Anledningen till det är att Lidingöloppet krävde både uppladdning och återhämtning, vilket resulterade i färre antal kilometrar. Men det beror också på förkylningen vecka före Lidingöloppet samt att jag inte har sprungit några riktiga långpass på väldigt länge. Tidigare har jag legat på 60-70 km per vecka ungefär men nu är jag nere på 40-50 km. Det är ganska stor skillnad och vi får väl se om det visar sig på söndag.

Intervaller i LÅNGA tights och reflexprydda-kläder

Det är inte helt lätt att klä sig rätt för löpning just nu. Vädret på hösten växlar ju så mycket. Ena dagen är det sommarvarmt och nästa dag kyligt & bara några få plusfrader. Min erfarenhet är dock att man oftast klarar sig på mindre/tunnare/färre kläder än vad man tror. Man blir ju varm av att springa. Jag ser ofta löpare som ser ut att ha alldeles för mycket kläder på sig. Fast det är ju såklart olika hur mycket man fryser.

Personligen springer jag i korta tights så länge det går på hösten. Benen fryser jag inte så lätt om. Däremot tycker jag att det är skönt att ha något på huvudet eftersom svetten från håret gör att det blir kallt om det exempelvis blåser. Vad jag har på mig på överkroppen varierar jag efter vädret, idag blev det underställströja & väst, vilket dock kändes på gränsen till för varmt. Löparjackan tar jag fram först när temperaturen är ner mot noll grader.

Hur resonerar ni kring löparkläder?

Helgen tillbringar vi hos mina svärföräldrar i Trollhättan. För att hinna med att springa gick vi upp ganska tidigt idag och efter frukosten gav vi oss ut på en 15-km:are längs delar av Kraftprovet-banan (Kraftprovet är ett rejält kuperat lopp på 11,6 km som arrangeras varje sommar i Trollhättan). Vi sprang en del längs slussarna & fallen och där är det så otroligt vackert. Riktigt mäktig natur med höjderna och vattnet som strömmar.

För att göra passet roligare och mer effektivt delade vi upp passet i tre delar. Första 6 km sprangs i strax över vad jag brukar kalla distansfart, ca. 5:05-5:10 min/km. Därefter höjde vi tempot under nästkommande 5 km, ca. 4:20 min/km. De sista avslutande 4 km sprangs i distanstempo, alltså 5 min/km. Snittet för hela rundan blev 4:47 min/km, vilket är riktigt bra med tanke på att det är en rejält kuperad runda.

Att dela upp passet i mindre delar tycker jag är ett bra sätt att få till ett längre pass fast på ett annorlunda sätt. Att köra på i samma tempo rakt igenom kan jag ibland tycka bli lite långtråkigt och det är även lättare att motivera sig till att springa i ett lite högre tempo om man vet att det bara är en kort stund. Givetvis går det även att överföra upplägget till både kortare och längre distanser.

 

 

 

 

 

Egentligen hade jag & Mats tänkt springa fyrahundringar på Kärrtorps ip ikväll. Men när vi efter uppjoggen kom dit så var det visst fotbollsmatch där. Vi hade kanske kunnat springa ändå men valde att köra intervallerna på elljusspåret istället.

Ojojoj vad jobbigt! Intervaller på bana är tufft men intervaller på elljusspår är värre! Uppförsbackarna gör att all kraft bara rinner ur en och tempot sänks rejält. Nedförsbackarna är däremot sköna fast man måste koncentrera sig för att inte ramla och det är inte det lättaste när man är trött. Men det var roligt att springa på elljusspåret, roligare än att springa på bana. Dessutom trivs jag med att springa på ett upplyst elljusspår i mörkret. Det är en speciell känsla på något sätt!

Mats - som jag bara skymtade ryggen av under passet, snabb som tusan!

Jag firar kanelbullens dag med att inte träna. Och äta en kanelbulle såklart. Egentligen hade jag tänkt springa intervaller ikväll men eftersom jag var så himla trött när jag kom hem från jobbet så skjuter jag på intervallerna till imorgon. Jag hade ändå planerat in vila imorgon så det passar perfekt att byta dag. Vila idag och intervaller imorgon istället.

Det är väldigt sällan jag hoppar över ett träningspass, det tycker jag att man in i det sista ska försöka undvika. Däremot tycker jag att det är viktigt att vara flexibel och flytta eller byta ut ett pass om det behövs. Vissa dagar passar helt enkelt bättre för löpning och vissa är med lämpliga att äta kanelbullar på! Även om man givetvis kan göra både och...

Det var riktigt kallt ikväll när jag skulle springa. Eller kallt och kallt, det var ungefär 11 grader och med tanke på att det varit rikigt varmt senaste dagarna så upplevdes det som kallt. Det blev i alla fall premiär för buffen på huvudet ikväll. En buff är ett riktigt smart plagg som kan användas till mycket. I mitt fall används nästan uteslutet som pannband.

Buffen från Tjejmilen - bra grej!

I gårdagens blogginlägg hyllade ju jag Nackareservatet och i ett tidigare har jag skrivit om att jag gillar att springa på nya ställen, allra helst på nya spår i skogen. Ja allra helst skulle jag vilja gära ett stort test av elljusspår/friluftsområden i hela Sverige! Jag har provat att springa i några olika städer och i Stockholm har jag koll på flera friluftsområden.

Idag hade jag & Mats ärenden söderut och passade då på att springa i Rudans friluftsområde i Haninge. Jag har tidigare varit i området med jobbet (friluftsdagar & orienteringsdagar) och i vintras åkte vi längdskidor där, vilket vi var väldigt nöjda med. Fantastiska spår!

Men idag var det alltså dags att springa i området för första gången. Vi sprang två varv på 5 km-spåret, s.k. Amuslingan. Spåret var varierat och vackert, framför allt då det gick längs elljusspåret eller passerade sjöarna. Det var ganska rejält kuperat, vilket gjorde det tufft. Dock kändes det som om man vid flera tillfällen sprang nära järnvägen och stora bilvägar vilket minskade intrycket av att vara ute i riktig skog. Men överlag var det ett trevligt spår som jag gärna återvänder till. Slutligen vill jag nämna att vi under löpningen i Rudan reagerade på att det var så få löpare ute. Vi såg endast två stycken andra löpare under hela tiden vi var i området. I Rudan verkar det vara mer populärt att kasta frisbee, grilla och fiska. Eller finns det ett bättre löparområde i Haninge?

Spårtavla över Rudans friluftsområde

Jag har skrivit det förr. Men det tåls att upprepas: Skogarna i Nackareservatet med omnejd är helt fantastiska att springa i! Det finns faktiskt inget bättre område för löpning. Åtminstone om man ser till läget. Nackaskogarna (som jag kallar hela området, även om en del är i Stockholm) ligger ungefär 3 km utanför tullarna. Området är rejält stort och det går lätt att springa ett långpass på 25 km utan att passera samma ställe två gånger. Jag är så glad att jag har området bara 1,5 km hemifrån!

Senare i höst kommer jag dock att flytta. Men då kommer jag att bo ännu närmare skogarna! Närheten till Nackareservatet har varit en starkt bidragande faktor till att vi har valt att flytta just dit. Det kommer således bli många många löppass i området. Och skidor på vintern såklart. Älskade skogar!

Vilket är DITT favoritställe att träna på?


Två bilder från dagens 15 km-pass i Nackareservatet:

På Björkhagsslingan

 

 

Källtorpssjön