Rehabträning
Parallellt med att jag tränar på som vanligt med löpningen så har jag den här veckan börjat köra rehebträning för min onda häl. Ibland är det himla bra att ha en mamma som är sjukgymnast och även om hon för tillfället framför allt arbetar med människor som är i 80-årsåldern så kunde hon gräva fram ett behandlingsprogram för hälseneskador i sina gömmor. Fast hälseneskador kanske är en vanlig åkomma bland äldre personer? Skadan kanske är ett åldringstecken?
Gammal eller inte så kör jag i alla fall efter vecka 1 på programmet nu och det består av följande övningar:
- Cirkulationsövningar
- Tvåbenta tåhävningar på plant underlag (3x15)
- Enbenta tåhävningar på plant underlag (3x10)
- Excentriska tåhävningar på plant unnderlag (3x10x2)
Under dagens löppass kände jag nästan ingen smärta alls, dock kom den efteråt men det är absolut ett steg i rätt riktning. Jag är definitivt hoppfull!
Tjejmilen
Men igår anmälde jag mig till slut så nu finns det ingen återvändo. Det är väl bara att ställa in sig på den tuffa uppgiften som en maxning på milen faktiskt är. Samtidigt är det ju himla roligt. Jag antar att man kan säga att jag känner en skräckblandad förtjusning inför millopp!
Vilka mer ska springa Tjejmilen?
Tjejmilen 2010
Svalt långpass
Hälen gav sig dessvärre tillkänna titt som tätt under dagens pass. Men det var faktiskt mindre smärta idag än vad det har varit tidigare i veckan. Hoppas, hoppas att det fortsätter att minska!
Akilleshäl
Det är svårt att erkänna det men nu jag gör det ändå; Hälen gör faktiskt ondare nu än tidigare! Den HAR blivit sämre. Det känns inte kul alls. Kanske ska prata med mamma sjukgymnast om problemet. Hon får hitta på någon rehab-övning åt mig. För att halta sig igenom vissa löppass nu känns verkligen inte helt optimalt. För springa, det MÅSTE jag.
Älskade löpning
För en vecka sedan var jag så fruktansvärt seg i kroppen. Jag började på allvar fundera på om jag skulle sluta träna löpning, åtminstone sluta tävla eftersom det just då kändes som om jag aldrig mer kommer kunna springa fort. Lidingöloppet med sina backar kändes dessutom väldigt långt borta när benen knappt orkade ta mig uppför en svag uppförslutning.
Men så helt plötsligt vände det. Under långpasset i fredags hade jag en betydligt bättre känsla i kroppen. Benen svarade allt mer och löpningen kändes allt lättare. Efter långpasset har samtliga pass känts fantastiska. Det är så underbart att känna kraft i benen och att hjärta och lungor orkar! Det är vid sådana pass man verkligen förstår varför löpning är världens bästa motionsform. Håller ni inte med?
Jag trivs!
Piggare och blomvakt
För övrigt är jag blomvakt åt mamma nu när hon & pappa är på semester. Det är en ansvarsfull uppgift och jag kämpar hårt med att inga blommor ska dö. Än så länge har jag lyskats!
Sliten
För att förhoppningsvis piggna till blir det bara fyra löppass denna vecka och samtliga i lugnt tempo. Jag har kört på med minst ett kvalitépass varje vecka senaste månaden så det skadar nog inte att ta en något lugnare vecka. Snart är jag minsann tillbaka på banan!
Varmaste passet
Vätskebältets fyra flaskor var fyllda men 0,5 liter är alldeles för lite vätska när det är så varmt. Det visste jag egentligen från början men tänkte att det går nog bra. När vattnet dessutom är varmt när man ska dricka det ger ju dessutom inte särskilt mycket svalka.
Det gick alltså inte så bra i hettan. Jag var riktigt trött, matt och uttorkad. På slutet kunde jag bara tänka på alla värmekollapser under Varvet i maj och jag var livrädd för att sluta på samma sätt. Jag stannade till och med i skuggan vid ett tillfälle men fortsatte efter en kort paus. Jag stannar ALDRIG under ett löppass i vanliga fall. Stundtals övervägde jag att ringa någon som kunde hämta mig, för jag hade mobilen med mig. Men jag kämpade på. Envishet är en av mina skarpaste egenskaper, om det är positivt eller negativt överlämnar jag till andra att avgöra. I alla fall så lyckades jag ta mig hem efter 1:45:30 och höll i snitt 5:16 min/km. Helt okej med tanke på förutsättningarn. Men kämpigare pass har jag nog inte varit med om.
Nu är det VM-final!
Bloggtorka och systerlöpning
Men ni ska veta att jag nästan är igång som vanligt med träningen igen. Förra veckan blev det 56 km löpning, varav ett backpass och ett långpass. Förhoppningsvis blir det över 60 km denna vecka och jag definitivt tillbaka igen. Jag ska även försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen.
Igår sprang jag förresten 6 km med min storasyster. Hon är egentligen betydligt mer talangfull när det gäller löpning än vad jag är, åtminstone när det gäller kortare sträckor. Även om hon inte springer särskilt ofta så tar hon sig lätt runt en 6-7 km:are i 5 min-tempo. Det är verkligen inte alla som klarar det! Däremot har jag ett starkare psyke och är mycket mer envis än vad syrran är. Tänk om vi kunde kombinera våra styrkor, vilken super-löpare det hade blivit!
Jag & min syster Hanna
Skärgårdstur
Ungskär