Älskade löpning

Visst är löpning helt fantastiskt? Ibland blir det extra påtagligt.

För en vecka sedan var jag så fruktansvärt seg i kroppen. Jag började på allvar fundera på om jag skulle sluta träna löpning, åtminstone sluta tävla eftersom det just då kändes som om jag aldrig mer kommer kunna springa fort. Lidingöloppet med sina backar kändes dessutom väldigt långt borta när benen knappt orkade ta mig uppför en svag uppförslutning.

Men så helt plötsligt vände det. Under långpasset i fredags hade jag en betydligt bättre känsla i kroppen. Benen svarade allt mer och löpningen kändes allt lättare. Efter långpasset har samtliga pass känts fantastiska. Det är så underbart att känna kraft i benen och att hjärta och lungor orkar! Det är vid sådana pass man verkligen förstår varför löpning är världens bästa motionsform. Håller ni inte med?



Jag trivs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0