Summering mars
Sammanlagd distans: 269,7 km
Sammanlagd träningstid (löpning & styrka): 24:34:00
Antal löppass: 24 st
Antal styrkepass: 6 st
Snitttempo: 4:59 min/km (HURRA! Under 5 min/km)
Snittdistans: 11,2 km/pass
Huvudmålet med mars var; fler och framför allt längre långpass. Detta mål har jag definivt lyckats med och det gör mig glad. Jag har sprungit tre riktiga långpass.
April månad får också ha som mål att köra långpass. Men jag ska även fortsätta med intervaller och backpass som tidigare. Jag vill ju gärna kombinera uthållighet och snabbhet.
Förra månaden sammanfattade jag med en bild på snömodd. Detta blogginlägg sammanfattar jag med glädje istället så här:
Snart, snart kommer det se ut så här i Hammarbyhöjden
Ständigt denna tävlan
Tävlandet gäller även i många andra situationer. När jag går längs Sveavägen på väg till skolan bara MÅSTE jag komma ifatt och förbi människor som går framför. Och då ska vi inte tala om hur det är när jag cyklar.
Ibland är det givetvis folk som passerar mig, springades, gåendes eller cyklandes. Då tänker jag att jag egentligen skulle kunna hålla den personen bakom mig. Jag vill bara inte... Barnsligt?
Långpass på Djurgården
Istället blev det ett härligt långpass i delar av Stockholms innerstad. Huvudmålet var en runda på Djurgården.
När jag pluggade på GIH och var nyinflyttad i Stockholm gick mina rundor ofta på Djurgården. Det var perfekt att byta om till löparkläder i plugget och sedan ta Valhallavägen ner till Djurgårdskanalen. Väl där gick det ju att variera rundorna hur mycket som helst.
Jag har länge saknat att springa på Djurgården så därför bestämde jag att dagens långpass till viss del skulle gå där. Sammanlagt blev det en runda på drygt 27 km, vilket är det längsta jag har sprungit sedan Lidingöloppet i september. Kroppen kändes lite seg i början men kom igång efter 6-7 km. Sen flöt det på bra.
Jag tänkte en del på maraton när jag sprang eftersom jag passerade en del av banan under dagens pass. Det ska bli så roligt att springa Stockholm maraton igen. Fast jag måste medge att jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning!
Här är två Djurgårdsbilder under Stockholm maraton:
(från loppets hemsida)
Jag är härdad och nöjd
Runheim skriver: "Som löpare kan jag konstatera att denna vinter har varit tuff. Alla ni som har lyckats hålla kvar motivationen och kört på med träningen som vanligt behöver inte vara oroliga inför framtiden. Ni är härdade."
Både under januari & februari sprang jag över 200 km, vilket ju trots allt visar att jag faktiskt tränade på som vanligt. Yes, jag är härdad.
Runheims ord tillsammans med dagens intervallpass som gick riktigt fort (vad sägs om under 4 min/km på fyra av sex 1000 m-intervaller?!) ökar minsann mitt något sargade självförtroende. Nu ser jag verkligen positivt på vårens löpträning!
Vad får er andra att känna er nöjda med er själva?
Dröm
Farmor beundrar min medalj efter Lidingöloppet -09.
Själv var jag inte lika imponerad utan mest besviken.
Den där mentala biten...
Jag är fullt medveten om att jag har klagat en hel del på vintern i bloggen och förhoppningsvis är det här sista gången på väääldigt länge som ordet vinter kommer nämnas.
Det går inte att bortse från faktumet att det har varit en fruktansvärt lång och tuff löparvinter. För min del har jag fått både snö- och islöpning så det räcker och blir över. Jag, som väldigt sällan har svårt att motivera mig till träning, har faktiskt haft tillfällen då det verkligen har varit kämpigt att ge sig ut och springa.
Det mentala motståndet har handlat om vetskapen om hur jobbigt det kommer att bli och min besvikelse över att inte kunna göra mig själv rättvisa på grund av något som jag inte kan påverka. Snön alltså.
Jag är fullt medveten om dessa negativa tankar och försöker göra något åt dem. Till viss del kan man väl säga att jag lyckas. Jag springer ju faktiskt ändå! Trots att det har kännts tufft att ge sig ut. Fast det beror nog mest på att jag är fruktansvärt envis, vilket iofs är bra. Men jag vill ju känna glädje.
I alla har nog vintern 09/10 gjort att jag blivit lite bättre på att tänka positiva tankar i motiga stunder. Men jag kan definitivt bli bättre. Lite mer mental träning skulle inte sitta fel alltså.
Måste få lite mer ordning på det som finns där innanför (och frisyren kanske?)
Fartblind
Exakt samma grej brukar hända mig när jag springer. Efter dagens tempopass som gick i 4:29-tempo skulle jag jogga ner i 2 km. Jag tyckte verkligen att jag sprang JÄTTELÅNGSAMT under nerjoggen. Men när jag var framme visade klockan att farten hade varit 4:42 min/km. Inte direkt nerjoggs-tempo för mig inte. Det är svårt det här, speciellt om man inte har en avancerad klocka som visar hastighet och annat. Eller det kanske inte gör något? Känns 4:42-tempo som nerjogg, kanske jag bara ska bli glad?
Vinter igen
Återigen vitt på gatorna
Äntligen vår
Bra pass blev det också. Ett lite snabbare och kortare långpass, 17 km i 4:57-tempo. Jag är nöjd. Speciellt med tanke på att vi tog oss igenom Nackaresarvatet där det var ungefär en dm snöslask. Då gick det inte särskilt fort kan jag lova. I övrigt var tempot helt okej alltså, utan att vara särskilt ansträngande. Åh vad jag har längtat efter våren!
Intensiv vecka och halsont
Tur (eller vad man ska kalla det) i all denna stress har varit att jag har haft ont i halsen hela veckan, vilket att gjort att jag ändå inte kunde tränat som jag planerat. Tack vare halsontet har allt känts lite mindre stressigt eftersom träningen ändå inte gått att genomföra som planerat. Är det någon gång jag kan ta en sjukdom så är det ju när jag ändå inte hinner att träna. Det har bara blivit två pass än så länge denna vecka. Kanske blir det en runda ikväll. Definitivt blir det en imorgon.
Pluggande
Svettiga löparkläder
För tillfället är det enbart mina löparkläder som hänger i badrummet eftersom Mats befinner sig i Trollhättan under veckorna. När vi båda ska hänga upp våra kläder blir det trångt. Speciellt nu under vintern när man har flera plagg på sig. Mina kläder luktar faktiskt inte alls särskilt illa, trots att jag svettas mycket. Tur!
Två vilodagar i rad!
Det är sannerligen inte helt lätt att hålla sig borta från löpningen men eftersom jag sprang 25 km i 5:11-tempo igår och har lite ont i halsen idag så känns det som att vila är det enda rätta. Dessvärre har jag en sjukt intensiv vecka framför mig, så det kommer bli planering på hög nivå för att alls kunna träna. Detta gör att vilobeslutet är ännu tuffare att ta. Imorgon kommer jag med stor sannolikhet inte hinna träna och inte heller på onsdag. Jag har tänkt att köra någon lugnare vecka nu snart men inte nödvändigtvis denna. Men man kanske får tänka om?
Bellmanstafetten
Någon som har sprungit Bellmanstafetten? Är det en trevlig tävling?
Så här går banan:
(Klara, Maja & Katti. Vi kommer vara hur snabba som helst!)
Sjukt imponerande
Men där stannar alla liknelser mellan oss. För Marit Björgens muskler kan knappast särskilt många jämföras med, varken män eller kvinnor. Hon är gryyym!
Att träffa bekanta
De få gånger jag faktiskt stöter på någon bekant under ett löppass så blir jag så glad och får alltid lite extra energi. Idag var faktiskt ett sådant tillfälle. Efter att ha passerat Danvikstull svängde jag ner mot Hammarby Sjöstad och där möter jag Klara som jag pluggar med. Hon var ute och joggade med sin mamma (tror jag!). Det var himla roligt att möta dem och ännu trevligare att de dessutom var ute sprang, precis som jag. Jag känner liksom någon slags samhörighet med alla löpare jag möter/springer förbi (jag blir ju aldrig omsprungen som vi alla vet...) och ännu mer om jag känner personen. Kul!
Hade ingen passande bil för dagen så det fick bli en vacker bild på Sjöstaden & Södermalm från december 2007
Katastrofpass
I alla fall så fortsatte jag springa, trots att jag till och med fick stanna ett par gånger, och istället för att vika av tidigare då jag hade chansen fortsatte jag den planerade rundan. Inte särskilt smart kan jag konstatera nu efteråt. Passet slutade i strax efter Sickla köpkvarter och då är det ungefär 3 km hem. Jag har sååå ont att det var helt omöjligt att springa. Det fick bli promenad hem, en kall sådan. När jag äntligen var hemma var det så sent så jag kände att jag fick hoppa över styrketräningen.
Min mage är inte min bästa vän just nu. Jag tror att den arbetar alldeles för fort på grund av alla fibrer jag äter och hinner liksom inte riktigt med sig själv. Men hur ska jag då äta? Jag vill ju ha alla mina gryn & kärnor i gröten & brödet. Dessutom älskar jag ju frukt & grönsaker.
Underbart gott - men inte bra för min mage
Vasaloppet och kvällsmellis
Efter att Mats åkt tillbaka till Trollhättan blev det den obligatoriska tröst-löpningen för mig. Blev ett lugnt varv runt Sicklasjön för att inte sakna allt för mycket.
Trots att jag åt middag efter passet är jag hungrig nu igen. Ser nu fram emot att njuta av en god smoothie som kvällsmellis. Mums!
Smoothie gjord på honungsyoghurt, banan, hallon och blåbär
Solig lördag
Kanske lite ont i halsen
Jag hade tänkt springa ett lugnt och kortare pass idag. Men eftersom jag & Mats har planerat långpass imorn vill jag inte riskera att bli sjuk på riktigt. Jag känner ganska ofta så här och brukar träna ändå fast jag gillar egentligen inte det. Vad tycker ni?
Nackaresarvatet
Jag bor ungefär 1 km från Nackaresavatet och det är väldigt nice. Resarvatet består av massa vägar och spår, både med elljus och utan elljus. Förra året uttökades elljusspåren och tillsammans med spåren vid Hellasgården kan man springa många många kilometrar i området, utan att passera samma ställe två gånger. Underbart!
Idag blev det ett förmiddagspass på ca. 13 km i just Nackaresarvatet. Trots att det var väldigt blåsigt var det ett härligt pass. Solen tittade till och med fram några gånger! Bor du i södra delarna av Stockholm rekommenderar jag varmt en tur i det vackra Nackaresarvatet.
Nu kommer strax min kompis Maja hit. Först ska vi luncha och sen plugga statistik.
Nöjd Lisa efter dagens pass i Nackaresarvatet
Mat, mat, mat...
Ungefär så går mina tankar ganska ofta. När jag lägger mig på kvällen så längtar jag till frukosten. När jag precis har avslutat en måltid så längtar jag till nästa gång jag ska äta. När jag ska någonstans funderar jag alltid på vad jag kommer få för mat. Osv...
Matglad? Ja. Och det har jag alltid varit det. Som barn åt jag två frukostar, en hemma och en på dagis. Mat är gott. Det är en bra kombination att vara matglad och att vara löpare. (Givetvis har dessa komponenter ett ganska starkt samband. Jag läser statistik just nu så jag förstår det där...)
Den mat jag lagar innehåller aldrig några lättprodukter. Jag gillar att försöka satsa på så naturliga produkter som möjligt.
Eftersom jag inte känner mig helt hundra (har lite knepiga känslor i halsen) så bestämde jag mig för att vila från träning idag. Istället passade jag på att laga en något mer tidskrävande middag ikväll än vad jag annars brukar hinna/orka efter träningen. Det blev köttbullar (som dock blev lite platta), kokt potatis, gräddsås, mammas rårörda lingon och sallad. Goa grejer! Här är resultatet:
Summering februari
Trots det extrema vintervädret har februari varit en bra löparmånad, åtminstone sett utifrån antal pass och kilometrar. Tempot har däremot inte varit det bästa men det har ju sin naturliga förklaring. Dessutom hade jag önskat att det blivit fler långpass, men även detta kan jag till viss del skylla på vädret. Eftersom jag inte har tillgång till något löpband springer jag alla pass ute (utom en enda gång då jag var i Trollhättan!) och all snö har faktiskt gjort att min motivation och löparglädje inte varit på topp. Fokus har istället alltså varit att bara komma ut och långpassen har då fått komma i andra hand. Men tre pass över 20 km har jag ändå fått till så det är ok.
Så här kan februari sammanfattas i siffror:
Sammanlagd distans: 247,7 km
Sammanlagd träningstid (löpning, styrka, skidor): 24:11:23
Antal löppass: 23 st
Antal styrkepass: 6 st
Antal skidpass: 1 st
Snitttempo: 5:07 min/km (kan jämföras med hela 2009 då endast september hade ett snitt över 5 min/km)
Snittdistans: 10,8 km/pass
Jag är nöjd med månaden och framför allt att jag sprungit trots att det varit kämpigt, både fysiskt och mentalt. Huvudmålet med mars kommer vara; fler och framför allt längre långpass.
Dessa bilder beskriver ganska bra förutsättningarna för min träning under februari:
Löpning eller simning?
Gårdagens inlägg om löpning på asfalt är redan ett minne blott. För idag håller Stockholm på att svämma över. Eller åtminstone förvandlas till ett vattenlandskap. Min träningsplan för dagen var fartlek runt Södermalm. Men istället för olika tempohöjningar handlade träningen istället mest om att undvika att drunkna. I början av rundan försökte jag ta mig upp på snövallar för att slippa springa i det värsta vattnet. Men så småningon gav jag upp. Längs med Stadsgårdskajen plöjde jag rakt igenom den decimeterdjupa floden som täckte HELA cykel- och gångvägen. Iskallt för stunden men fötterna värmdes upp ganska fort ändå.
Mitt motto för dagen: Det som inte dödar, det härdar. (Och jag drunknade ju faktiskt inte!)
Blöta fötter (man kan ana den riktiga "torra" färgen, den ljusa uppe på foten)
