Att träffa bekanta
Det är väldigt sällan jag möter folk jag känner när jag är ute och springer. Antagligen beror det på att Stockholm är ganska stort och chansen att vara på ett ställe samtidigt som någon bekant är ju faktiskt inte så stor. Men ärligt talat händer det inte så ofta i min hemstad Karlskrona heller.
De få gånger jag faktiskt stöter på någon bekant under ett löppass så blir jag så glad och får alltid lite extra energi. Idag var faktiskt ett sådant tillfälle. Efter att ha passerat Danvikstull svängde jag ner mot Hammarby Sjöstad och där möter jag Klara som jag pluggar med. Hon var ute och joggade med sin mamma (tror jag!). Det var himla roligt att möta dem och ännu trevligare att de dessutom var ute sprang, precis som jag. Jag känner liksom någon slags samhörighet med alla löpare jag möter/springer förbi (jag blir ju aldrig omsprungen som vi alla vet...) och ännu mer om jag känner personen. Kul!
De få gånger jag faktiskt stöter på någon bekant under ett löppass så blir jag så glad och får alltid lite extra energi. Idag var faktiskt ett sådant tillfälle. Efter att ha passerat Danvikstull svängde jag ner mot Hammarby Sjöstad och där möter jag Klara som jag pluggar med. Hon var ute och joggade med sin mamma (tror jag!). Det var himla roligt att möta dem och ännu trevligare att de dessutom var ute sprang, precis som jag. Jag känner liksom någon slags samhörighet med alla löpare jag möter/springer förbi (jag blir ju aldrig omsprungen som vi alla vet...) och ännu mer om jag känner personen. Kul!
Hade ingen passande bil för dagen så det fick bli en vacker bild på Sjöstaden & Södermalm från december 2007
Kommentarer
Postat av: Klara
Jag tyckte det var jätteroligt att se dig! Fick extra energi att springa upp för den där backen fram tills bron (hehe du ser det nog inte som en backe;)) Du är absolut min inspirationskälla:)
Trackback
