Göteborg
Helgen tillbringades hos våra goda vänner Helena & Calle i Göteborg. Det är alltid så roligt att träffa dem men tyvärr synd att det skiljer så många mil mellan dem och oss. Göteborg är i alla fall en himla trevlig stad, förutom något för mycket industrier enligt min kära sambo.
Det känns i alla fall bra att vara i staden utan att behöva springa den där enorma halvmaran som varje vår intar staden, Göteborgsvarvet så klart! Jag njöt av Älvsborgsbron på håll, istället för att hysteriskt kuta över den. Göteborgsvarvet är iofs ett lopp som jag definitivt rekommenderar alla. Bättre halvmaran finns inte! Dessutom tror jag att alla människor klara att ta sig runt ett så pass "kort" lopp. Ja, jag vet att jag totalt har tappat greppet om vad som är kort när det gäller löpning. Men jag jämför med Lidingöloppet och marathon, där det faktiskt krävs lite träning för att ta sig runt. Jag har sprungit Varvet fyra gånger och förbättrat mig varje år. I år sprang jag i mål på tiden 1:36:34 och den tiden är jag riktigt nöjd med!
Det känns i alla fall bra att vara i staden utan att behöva springa den där enorma halvmaran som varje vår intar staden, Göteborgsvarvet så klart! Jag njöt av Älvsborgsbron på håll, istället för att hysteriskt kuta över den. Göteborgsvarvet är iofs ett lopp som jag definitivt rekommenderar alla. Bättre halvmaran finns inte! Dessutom tror jag att alla människor klara att ta sig runt ett så pass "kort" lopp. Ja, jag vet att jag totalt har tappat greppet om vad som är kort när det gäller löpning. Men jag jämför med Lidingöloppet och marathon, där det faktiskt krävs lite träning för att ta sig runt. Jag har sprungit Varvet fyra gånger och förbättrat mig varje år. I år sprang jag i mål på tiden 1:36:34 och den tiden är jag riktigt nöjd med!
Älvsborgsbron
Efter Varvet 2008
Alltid hungrig
Jag är nästan alltid hungrig. Det är i alla fall väldigt sällan jag är riktigt mätt. Har jag tur så är jag mätt ungefär 30-45 min efter en måltid. Sen vill magen ha mer. Men då har jag svårt att äta mer och är inte heller alltid särskilt sugen. Trots att jag älskar all mat! Jag vet ju att jag måste äta när kroppen behöver, annars orkar jag inte. Men om jag skulle lyssna på kroppen skulle jag inte göra något annat än äta hela dagarna! Jag äter dessutom ganska energirik mat (vispgrädde, standardmjölk etc.) eftersom jag tror på att äta så naturliga produkter som möjligt. Men uppenbarligen hjälper inte heller det. Någon som har tips på extremt mättande produkter? Mer protein kanske?
Mat är gott!
Två veckors träningar
Har ju varit lite dålig på att uppdatera veckans träning här på bloggen. Inte för att jag vet om någon är intresserad men jag gör det för min skull om inte annat. Så här har de senaste två veckorna träningsmässigt varit:
Vecka 46
Tisdag
Distanspass: Runt Södermalm 12,4 km
Tid: 59:12 - 4:46 min/km
Onsdag
Distanspass: Årstarundan 9,10 km
Tid: 43:47 - 4:49 min/km
Styrketräning
Torsdag
Långpass: Hellasrundan 19,1 km
Tid: 1:36:19 - 5:03 min/km
Lördag
Distanspass med Helena: Långa Björkhagenrundan 8,65 km
Tid: 51:50 - 6 min/km
Söndag
Distanspass: Runt Årstaviken 11 km
Tid: 51:50 - 4:43 min/km
Vecka 47
Måndag
Backintervall + upp- och nerjogg: Gullmarsbacken, sammanlagt 9,36 km
Tid: 50:15 - 5:22 min/km
Tisdag
Fartlek: Runt Södermalm 12,4 km
Tid: 58:15 - 4:42 min/km
Torsdag
Distanspass: Runt Årstaviken 11 km
Tid: 54:15 - 4:56 min/km
Styrketräning
Lördag
Långpass: Erstaviksrundan 25,46 km
Tid: 2:11:04 - 5:09 min/km
Uthållighetsidrott
Jag har alltid fascinerats av idrott som handlar om uthållighet. Det är då idrott är som bäst, i sin allra enklaste form. Och allra bäst är ju så klart löpning. Löpning är ju ingen materialsport. Eller förresten, det kanske det har blivit? Det finns ju alla möjliga tekniska prylar som man kan ta med för att göra löprundan roligare och mer analyserbar. Men i slutändan är det inte den med mest avancerad pulsklocka och bästa gps:en som är snabbast. Utan det handlar helt och hållet om fysisk (och psykisk!) prestation. Den som är mest uthållig alltså. Andra uthållighetsidrotter är lite mer beroende av yttre omständigheter och rätt utrustning, t.ex. längdskidor och cykel. Eftersom det inte finns någon världscup i löpning så får jag hålla till godo med just längdskidor och tro mig, det gör jag sååå gärna! I helgen satte det igång och jag kan inte känna mig mer till freds än då jag sätter på tv möts av Jacob Hård och Anders Blomqvists härliga stämmor! Underbart!
Underbara långpass
Långpass, alltså löprundor som är lite längre och går lite långsammare än vanliga distanspass är verkligen helt fantastiska ibland. Eftersom tempo är lägre kan man njuta så mycket mer, både av omgivning och av eventuellt sällskap.
Igår sprang jag och min kära Mats en riktigt lååångt långpass. Det blev drygt 25 km i stora delar av Nackas olika naturresarvat. Vi började genom Sickla, via Järlagården mot Saltsjöbaden och sedan i skogarna kring Erstaviken (helt underbart vackert). Efter ca. 16 km kom vi fram i Älta och sprang längs vägen mot Hellasgården. Sedan vek vi av så vi kom in mot Björkhagen och Hammarbyhöjden och avslutade med en härlig nedförslöpning ända hem till Hammarby sjöstad.
Härligt väder var det dessutom! Jag tror faktiskt inte att jag har varit ute i solen på ungefär 1,5 månad eller nåt sånt så det kändes riktigt skönt. D-vitamin liksom! Det var himla trevligt att Mats & jag sprang tillsammans också, det är ju så mycket roligare då och jag gillar att uppleva naturen tillsammans med honom, min kärlek. Dessutom var vi oförskämt pigga. Så klart att det kändes i kroppen när vi började närma oss hem men jag hade nog kunnat springa någon mil till, givetvis inte helt utan smärta då. Men än så länge känns det i alla fall riktigt bra inför marathon i juni!
Jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen och "veckans träning"-inlägget har blivit av varken förra eller denna. Ska skärpa mig och göra ett dubbelinlägg i början av nästa vecka.
Igår sprang jag och min kära Mats en riktigt lååångt långpass. Det blev drygt 25 km i stora delar av Nackas olika naturresarvat. Vi började genom Sickla, via Järlagården mot Saltsjöbaden och sedan i skogarna kring Erstaviken (helt underbart vackert). Efter ca. 16 km kom vi fram i Älta och sprang längs vägen mot Hellasgården. Sedan vek vi av så vi kom in mot Björkhagen och Hammarbyhöjden och avslutade med en härlig nedförslöpning ända hem till Hammarby sjöstad.
Härligt väder var det dessutom! Jag tror faktiskt inte att jag har varit ute i solen på ungefär 1,5 månad eller nåt sånt så det kändes riktigt skönt. D-vitamin liksom! Det var himla trevligt att Mats & jag sprang tillsammans också, det är ju så mycket roligare då och jag gillar att uppleva naturen tillsammans med honom, min kärlek. Dessutom var vi oförskämt pigga. Så klart att det kändes i kroppen när vi började närma oss hem men jag hade nog kunnat springa någon mil till, givetvis inte helt utan smärta då. Men än så länge känns det i alla fall riktigt bra inför marathon i juni!
Jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen och "veckans träning"-inlägget har blivit av varken förra eller denna. Ska skärpa mig och göra ett dubbelinlägg i början av nästa vecka.
Motivation
Jag är faktiskt jäkligt motiverad att träna just nu. Känns skitbra! Visst, det är inte så att jag längtar ihjäl mig när det regnar, är några enstaka grader ute och blåser snålblåst, men det känns ändå okej att ge sig ut. Och när man väl är ute är det aldrig så ruskigt som det verkar vara när man står inne och tittar ut. Men jag ser faktiskt fram emot de flesta löprundrona och kan till och med få en liten nervositetskänsla blandat med förväntning i magen inför ett tufft backpass eller ett härligt lånpass. Jag tror att det handlar om någon slags skräckblandad förtjusning! Något som jag har märkt håller min motivation uppe är att inspireras av andra löpare, därför läser jag med glädje elitlöparnas bloggar, bland annat den här: http://www.puls.se/blog/blog.cfm?Blo_ID=105
Helkväll med GIH:are
Igår kväll var några av mina pluggpolare från GIH här. Helena var ju på besök och då passade vi på att slå ihop oss med ytterligare några f.d. GIH-brudar. Det var så himla roligt och trevligt! Trots att det var snart två år sedan vi slutade plugga tillsammans så känns det som tiden stått stilla när vi väl träffas igen. Allt är så lätt och otvunget. Det är antagligen tack vare våra intensiva år tillsammans i idrottshallen, i skogen, på sjön, längs Kungsleden och inte minst i mässen. Dessa fyra underbara tjejer var på besök här igår:
Helena - Gbg-bruden som jag berättade om i förra inlägget. Den tuffa tjejen med det stora hjärtat från Småland/Hallands djupa skogar.
Ullis - simmaren från Lidingö som alltid är glad. Utan henne hade aldrig vår gemensamma c-uppsats blivit en sådan succé. Tänk att man kan skratta sig igenom en hel termin på högskolan!
Bea - goa och härliga Bea, som har en förmåga att se det mesta ur en positiv synvinkel. Hon är dessutom fantastiskt driftig och jag är helt säker på att hon är Haninges bästa lärare, i både idrott & ekonomi.
Lovisa - en värre tävlingsmänniska får man leta efter som trots att hon nyligen har blivit mamma kör stenhårda pass i gymmet. Med Lovisa har man inte tråkigt en sekund.
Tack alla fyra för en härlig kväll som gav mig energi!
Helena - Gbg-bruden som jag berättade om i förra inlägget. Den tuffa tjejen med det stora hjärtat från Småland/Hallands djupa skogar.
Ullis - simmaren från Lidingö som alltid är glad. Utan henne hade aldrig vår gemensamma c-uppsats blivit en sådan succé. Tänk att man kan skratta sig igenom en hel termin på högskolan!
Bea - goa och härliga Bea, som har en förmåga att se det mesta ur en positiv synvinkel. Hon är dessutom fantastiskt driftig och jag är helt säker på att hon är Haninges bästa lärare, i både idrott & ekonomi.
Lovisa - en värre tävlingsmänniska får man leta efter som trots att hon nyligen har blivit mamma kör stenhårda pass i gymmet. Med Lovisa har man inte tråkigt en sekund.
Tack alla fyra för en härlig kväll som gav mig energi!
PH Ling var ständigt närvarande under GIH-åren
Fint besök från Göteborg
Imorgon får jag riktigt finbesök från Göteborg. En av mina absolut närmsta vänner, Helena, kommer på besök. Det ska bli så himla roligt! Ända sedan första dagen på GIH har vi hängt ihop. Vi förenades genom att vi båda kom ifrån södra Sverige och kände oss nog lite vilsna båda två i stora Stockholm. Dessvärre är hennes sambo från Göteborg (men jag gillar Calle ändå!) så därför flyttade Helena & han dit direkt efter examen för två år sedan. Men vi försöker ändå ses några gånger varje år och nu ska alltså vara här hela helgen. Hurra!
Under GIH-tiden var Helena min vapendragare i löparspåren och vi har sprungit otaliga mil tillsammans. Inte minst under vintern 05/06 när vi tampades med snön för att komma i marathonform. Jag minns väl hur vi halkade fram bland snö och is på Valhallavägen, ända fram i april faktiskt och våra härliga långpass på Djurgården med blåbärssoppa i vätskebältet. Helena är dessutom en av få som förstår varför man kan ställa klockan en söndagmorgon för att gå upp och se Vasaloppet eller riktigt längta efter att första femmilen i världscupen ska köras. En riktigt kompis alltså!
Under GIH-tiden var Helena min vapendragare i löparspåren och vi har sprungit otaliga mil tillsammans. Inte minst under vintern 05/06 när vi tampades med snön för att komma i marathonform. Jag minns väl hur vi halkade fram bland snö och is på Valhallavägen, ända fram i april faktiskt och våra härliga långpass på Djurgården med blåbärssoppa i vätskebältet. Helena är dessutom en av få som förstår varför man kan ställa klockan en söndagmorgon för att gå upp och se Vasaloppet eller riktigt längta efter att första femmilen i världscupen ska köras. En riktigt kompis alltså!
Helena & jag på examensdagen
Träning med Sverigeeliten
Man kan faktiskt nästan säga att jag tränar med Sveriges löparelit ibland. Med betoning på NÄSTAN. Och att jag tränar MED dem kanske är något modifierat. När jag tänker efter består vår gemensamma träning snarare av en kort möte och som bäst att blickar möts. Kanske är det inte ens några ömsesidiga blickar, utan endast jag som beundrande tittar. I alla fall; vid flera tillfällen har jag under mina träningspass mött två av Sveriges bästa löpare, Henrik Skoog och Erik Sjöqvist. De brukar dock inte springa tillsammans och den jag mött flest gånger är Erik. Idag mötte jag honom vid Båtklubben under Skanstullsbron. Han tittade faktiskt på mig. Undrade väl vad jag var för töntig motionär som låtsas vara seriös. Jag tyckte i och för sig inte att han sprang så fort. Kanske är någon att försöka springa förbi eller ta rygg på nästa gång jag kommer ifatt honom längs Årstaviken!
(Åh jag är så himla löparnördig som överhuvudtaget vet vilka Henrik Skoog och Erik Sjöqvist är och dessutom blir nöjd när jag möter dem!)
(Åh jag är så himla löparnördig som överhuvudtaget vet vilka Henrik Skoog och Erik Sjöqvist är och dessutom blir nöjd när jag möter dem!)
Erik Sjöqvist
Draghjälp
Ikväll fick jag & Mats agera draghjälp åt en man längs Årstaviken. När vi precis passerat Eriksdalsbadet kom vi ifatt en man i 45-50 årsåldern. När vi hade passerat märkte vi att han hängde på oss. Hans steg var ganska tunga och ljudliga. Efter någon minut hade han dessutom fått upp flåset ordentligt. Han låg oss hack i hälarna. Till slut så började Mats prata lite med honom. Han sa att han inte hade sprungit så här fort på tio år och att det var riktigt jobbigt. Vi peppade honom att fortsätta hänga på. Dessutom skulle han bara springa till Zinken, där hans son tränade bandy. Så när vi kommit till Tanto vek han av medan vi fortsatte rakt fram. Jag gillar att inspirera andra människor att ta i lite extra, att kämpa trots att det är tungt!
Förra veckans träning, igen
Jag är dålig på att uppdatera bloggen på söndagar (och den vecka även på måndagar uppenbarligen!) så därför blir det även denna vecka ett "förra veckans träning-inlägg". Det blev till slut sex löppass och dessutom styrketräning vid två tillfällen. Sammalagt sprang jag 65,83 km.
Måndag
Fartlek: Runt Södermalm 12,4 km
Tid: 57 min 55 sek - 4:40 min/km
Kommentar: Ofrivillig fartlek för att jag inte kunde låta bli att tävla med folk. Hade ju tänkt springa lugnt men så blir det ibland när tävlingsdjävulen sätter klorna i en.
Tisdag
Distans: Runt Årstaviken 10,84 km
Tid: 54 min 42 sek - 5:03 min/km
Kommentar: Lugnt och skönt! Styrketräning efter löpningen.
Onsdag
Backintervall: Grusvägen vid Hammarbybacken 12 rep upp och 12 rep ner - 3,84 km
Uppjogg 2,83 km
Nerjogg 2,83 km
Sammlagt 9,50 km
Tid: Uppjogg 13 min 37 sek - 4:56 min/km
Backe 20 min 4 sek - 5:14 min/km
Nerjogg 14 min 25 sek - 5:06 min/km
Fredag
Distans: Årstarunda 11,24 km
Tid: 52 min 27 sek - 4:40 min/km
Lördag
Långpass: Korta Stockholms broar 15,74 km
Tid: 1 h 16 min 17 sek - 4:51 min/km
Kommentar: Ett kort långpass denna vecka för att inte öka mängden allt för fort.
Söndag
Distans: Runt Sicklasjön 6,11 km
Tid: 29 min 45 sek - 4:52 min/km
Kommentar: Styrketräning efter löpningen.
Tävling
Det är verkligen väldigt lätt att tävla med andra löpare när man är ute och springer. I alla fall är det så för mig. Jag kan inte låta bli att försöka komma ifatt löparen som är framför mig. Och vi ska inte tala om löparen som kommer ifatt MIG, det får bara inte hända. Är det någon som närmar sig mig gäller det att öka takten. Något som är himla roligt är när jag är ute och springer ett lugnt pass och jag märker att någon ligger bakom och verkligen kämpar för att närma sig mig. Då njuter jag, hemska människa, av att bara öka farten lite så har jag skakat av mig förföljaren. Yes, jag vann!
Ibland händer det dock att det är en riktigt bra löparen som kommer ifatt mig och då får jag springa på maxpuls en stund för att den andra löparen får bara inte vara bättre. Samma sak gäller om jag hinner ikapp en snabb löpare som hänger på mig, då måste jag ju hålla ett riktigt bra tempo. Även här blir pulsen ganska ofta lite för hög och jag är helt slut när den andra löparen äntligen viker av från min runda.
Men det bästa stunderna är ändå när jag är i grym form och springer i ett riktigt bra tempo och plockar löparen efter löpare längs med t.ex. Årstaviken. Den kategori av löpare som jag trivs allra bäst med att springa förbi är långa, vältränade män i 20-40 årsåldern i riktigt seriösa löpar-outfits. Många blir ganska förvånade när en liten 26-årig tjej kommer farande förbi i värsta tempot. Då känner jag mig definitivt som en vinnare.
Ibland händer det dock att det är en riktigt bra löparen som kommer ifatt mig och då får jag springa på maxpuls en stund för att den andra löparen får bara inte vara bättre. Samma sak gäller om jag hinner ikapp en snabb löpare som hänger på mig, då måste jag ju hålla ett riktigt bra tempo. Även här blir pulsen ganska ofta lite för hög och jag är helt slut när den andra löparen äntligen viker av från min runda.
Men det bästa stunderna är ändå när jag är i grym form och springer i ett riktigt bra tempo och plockar löparen efter löpare längs med t.ex. Årstaviken. Den kategori av löpare som jag trivs allra bäst med att springa förbi är långa, vältränade män i 20-40 årsåldern i riktigt seriösa löpar-outfits. Många blir ganska förvånade när en liten 26-årig tjej kommer farande förbi i värsta tempot. Då känner jag mig definitivt som en vinnare.
Honom ska jag ta!
(Mannen på bilden har ingenting med texten att göra)
Yoghurtlakrits
Jag är inte en person som har något behov eller sug efter sötsaker. Det är faktiskt väldigt sällan jag är sugen på godis, glass, kakor, efterrätt etc. och när jag väl äter något sådant är min känsla ganska likgiltig. Jag kan liksom lika gärna hoppa över sötsakerna för det ger mig ändå inget att äta dem.
Men det finns en sak som jag bara under det senaste året har upptäckt och som är helt fantastiskt. Något som jag verkligen kan längta efter. Yoghurtlakrits! Det är alltså ett exotic snack och innebär sötlakrits med yoghurt runt. Helt underbara är dessa små vackra söta godingar!
Dessvärre upptäckte jag att yoghurtlakritsen inte säljs på Konsum här i Sjöstaden längre. Katastrof! Jag ska minsann ta ett snack med personalen där. I alla fall frågar varför. Man kan ju hoppas att de var tillfälligt slut bara.
Men det finns en sak som jag bara under det senaste året har upptäckt och som är helt fantastiskt. Något som jag verkligen kan längta efter. Yoghurtlakrits! Det är alltså ett exotic snack och innebär sötlakrits med yoghurt runt. Helt underbara är dessa små vackra söta godingar!
Dessvärre upptäckte jag att yoghurtlakritsen inte säljs på Konsum här i Sjöstaden längre. Katastrof! Jag ska minsann ta ett snack med personalen där. I alla fall frågar varför. Man kan ju hoppas att de var tillfälligt slut bara.
Godast
Årstaviken runt med musik i öronen
Ikväll blev det ett luuugnt pass runt Årstaviken. Jag känner mig inte helt kurant. Har lite ont i halsen och egentligen borde jag inte träna men eftersom det inte känns hela tiden ville jag ändå komma ut. Det fick bli lätt löpning. Ibland är det så himla skönt att köra på i ett för mig rikigt lusigt tempo som det känns som jag kan ligga och mala på i många många mil. Tempot idag var 5:03 min/km vilket i vanliga fall är uppvärmningstempo för mig. Det tempot under en hel mara skulle resultera i en sluttid på 3:33:05. Önsketanke! Det är förmodligen inte ett tempo som jag skulle klara men det är roligt att spekulera lite.
Eftersom jag sprang ensam ikväll lyssnade jag på musik. När jag springer lugnt behöver jag inte ha musik med ett visst tempo utan det räcker med låtar som jag gillar. Idag började rundan med Coldplay - Yellow och avslutades med Shout out louds - Impossible. Däremellan blev det bland annat Håkan, Queen och The Killers. Förresten har jag hört att Johan Wissman laddar upp med just låten Impossible inför stora tävlingar. Bra låtval alltså!
Eftersom jag sprang ensam ikväll lyssnade jag på musik. När jag springer lugnt behöver jag inte ha musik med ett visst tempo utan det räcker med låtar som jag gillar. Idag började rundan med Coldplay - Yellow och avslutades med Shout out louds - Impossible. Däremellan blev det bland annat Håkan, Queen och The Killers. Förresten har jag hört att Johan Wissman laddar upp med just låten Impossible inför stora tävlingar. Bra låtval alltså!
Bra skiva!
Förra veckans träning
Eftersom det inte blev något "Veckans träning"-inlägg i söndags får det bli ett "Förra veckans träning"-inlägg idag istället. Och då syftar jag alltså på förra veckan. Något förvirrat kanske.
Förra veckan blev det bara fyra pass. Jag har känt mig lite krasslig. Framför allt halsont och huvudvärk. Men det har liksom inte blivit något mer så då är det svårt att avgöra om man är sjuk eller inte. Att träna med sjukdom i kroppen är ju verkligen inte något jag tycker man ska göra. Ont i halsen och feber är definitivt tecken på att man ska hoppa över träningen. Däremot lite snuva är inget som hindrar åtminstone mig från att träna. Jaja, så här såg i alla fall träningen ut förra veckan:
Tisdag
Tempopass i terräng: T.o.r. Nya Sicklaspåret ett varv + 900 m 9,43 km
Tid: 43 min 11 sek - 4:35 min/km
Kommentar: Jag är nöjd med tempot eftersom rundan är riktigt kuperad. Tänkte hela tiden på att hålla uppe tempot för stunden, inget om hur det skulle kännas vid t.ex. nästa uppförsbacke.
Onsdag
Distanspass: Långa Björkhagenrundan 8,65 km
Tid: 40 min 37 sek - 4:42 min/km
Torsdag
Distanspass: Ännu en Årstarunda 11,24 km
Tid: 54 min 18 sek - 4:50 min/km
Lördag
Långpass: Spandelstorp - Trossö 20,05 km
Tid: 1 h 37 min 22 sek - 4:51 min/km
Kommentar: Roligt att springa i Karlskrona. Dessutom var det en vacker höstdag och jag var ganska pigg i kroppen. Härligt!
Nu när oktober är slut kan jag sammanfatta månaden som den bästa löparmånaden för mig någonsin, åtminstone sett utifrån antal km som sprungits. Kanske sprang jag längre någon månad innan jag började registrera all träning på jogg.se men det är inget jag vet säkert.
Löpträningen i oktober såg alltså ut så här:
Sammanlagd distans: 257,9 km
Träningstid: 20 h 17 min 59 sek
Snittempo: 4:52 min/km
Antal pass: 24 st
Snitt km/pass: 10,7 km
Förra veckan blev det bara fyra pass. Jag har känt mig lite krasslig. Framför allt halsont och huvudvärk. Men det har liksom inte blivit något mer så då är det svårt att avgöra om man är sjuk eller inte. Att träna med sjukdom i kroppen är ju verkligen inte något jag tycker man ska göra. Ont i halsen och feber är definitivt tecken på att man ska hoppa över träningen. Däremot lite snuva är inget som hindrar åtminstone mig från att träna. Jaja, så här såg i alla fall träningen ut förra veckan:
Tisdag
Tempopass i terräng: T.o.r. Nya Sicklaspåret ett varv + 900 m 9,43 km
Tid: 43 min 11 sek - 4:35 min/km
Kommentar: Jag är nöjd med tempot eftersom rundan är riktigt kuperad. Tänkte hela tiden på att hålla uppe tempot för stunden, inget om hur det skulle kännas vid t.ex. nästa uppförsbacke.
Onsdag
Distanspass: Långa Björkhagenrundan 8,65 km
Tid: 40 min 37 sek - 4:42 min/km
Torsdag
Distanspass: Ännu en Årstarunda 11,24 km
Tid: 54 min 18 sek - 4:50 min/km
Lördag
Långpass: Spandelstorp - Trossö 20,05 km
Tid: 1 h 37 min 22 sek - 4:51 min/km
Kommentar: Roligt att springa i Karlskrona. Dessutom var det en vacker höstdag och jag var ganska pigg i kroppen. Härligt!
Nu när oktober är slut kan jag sammanfatta månaden som den bästa löparmånaden för mig någonsin, åtminstone sett utifrån antal km som sprungits. Kanske sprang jag längre någon månad innan jag började registrera all träning på jogg.se men det är inget jag vet säkert.
Löpträningen i oktober såg alltså ut så här:
Sammanlagd distans: 257,9 km
Träningstid: 20 h 17 min 59 sek
Snittempo: 4:52 min/km
Antal pass: 24 st
Snitt km/pass: 10,7 km
Helg i Karlskrona
Torsdag till söndag spenderades hemma hos mina föräldrar i Karlskrona. Det var full fart eftersom båda mina syskon med familjer/respektive också var på besök. Dessutom kom vår farmor från Karlshamn dit lör-sön. Huvudanledningen till denna sammankomst var ju att fira farmors 85-årsdag. Hela helgen och firandet blev mycket lyckat. Det är så himla skönt att vara i Karlskrona. Det blir avslappnat men ändå lite av en fest-känsla.
Mats & jag flög ner på torsdageftermiddagen. Vi bestämde oss för flyg för ganska länge sedan då vår bil fortfarande inte gått igenom besiktningen. Vi ville ju inte riskera att stå utan möjlighet att åka ner. På fredagen var vi inne i staun en sväng (alla som vet hur den blekingska dialekten låter förstår varför ett u läggs till på bland annat det här ordet!) och så promenerade jag med bästa kompisen Hanna, som också var på besök hos sina föräldrar. På kvällen kom min lillebror Hampus & hans flickvän Märta upp från Lund/Malmö.
Lördagen bjöd på soligt höstväder så då blev det långpass till och från Trossö (20 km). Efter det lekte vi med Tilma ute i trädgården. Tilmas mamma & pappa fixade i deras sommarstuga på Torsnäs så alla andra var barnvakter. På kvällen var det sedan dags för det stora firandet. Fantastisk god mat & dryck och himla trevligt sällskap!
Eftersom en 1,5-åriga Tilma gärna vaknar tidigt och sätter sig på gunghästen och rabblar ojojojojoj var nästan hela familjen uppe med tuppen på söndagen. Efter frukosten blev det promenad med både barn och hundar. Inte lika soligt men fantastiska färger i skogen. Jag gillar verkligen hösten! På eftermiddagen blev det flyg hem till Stockholm igen. Det känns alltid lite tråkigt att åka ifrån familjen men det är betydligt lättare nu när jag & Mats åker tillsammans. För några år sedan när jag var singel kände jag mig så ensam och liten när jag åkte tillbaka till Stockholm. Nu när vi är två är det ju så mycket lättare!
Mats & jag flög ner på torsdageftermiddagen. Vi bestämde oss för flyg för ganska länge sedan då vår bil fortfarande inte gått igenom besiktningen. Vi ville ju inte riskera att stå utan möjlighet att åka ner. På fredagen var vi inne i staun en sväng (alla som vet hur den blekingska dialekten låter förstår varför ett u läggs till på bland annat det här ordet!) och så promenerade jag med bästa kompisen Hanna, som också var på besök hos sina föräldrar. På kvällen kom min lillebror Hampus & hans flickvän Märta upp från Lund/Malmö.
Lördagen bjöd på soligt höstväder så då blev det långpass till och från Trossö (20 km). Efter det lekte vi med Tilma ute i trädgården. Tilmas mamma & pappa fixade i deras sommarstuga på Torsnäs så alla andra var barnvakter. På kvällen var det sedan dags för det stora firandet. Fantastisk god mat & dryck och himla trevligt sällskap!
Eftersom en 1,5-åriga Tilma gärna vaknar tidigt och sätter sig på gunghästen och rabblar ojojojojoj var nästan hela familjen uppe med tuppen på söndagen. Efter frukosten blev det promenad med både barn och hundar. Inte lika soligt men fantastiska färger i skogen. Jag gillar verkligen hösten! På eftermiddagen blev det flyg hem till Stockholm igen. Det känns alltid lite tråkigt att åka ifrån familjen men det är betydligt lättare nu när jag & Mats åker tillsammans. För några år sedan när jag var singel kände jag mig så ensam och liten när jag åkte tillbaka till Stockholm. Nu när vi är två är det ju så mycket lättare!
Vackert på baksidan av mamma & pappas hus
Tilma & Mats leker på tomten
Farmor & pappa skålar
Mamma, Mats & Daniel har kul
Syskonen Bengtsson promenerar (och taxen Timja)
