Lisakarinmatilda

November månad avslutades idag med ett löppass med min kompis Klara. Precis som förra veckan så sprang jag längs Årstaviken bort till henne vid Hornstull. Därefter tog vi ett varv runt Riddarfjärden och efter att lämnat Klara där vi möttes sprang jag sedan tillbaka samma väg. Även denna gång var det så himla trevligt att ha sällskap under passet (Den här gången lyckades jag dessutom fotografera Klara. Efter lite övertalning dock). Vi pratade konstant och kunde ändå hålla ett bra tempo. Klara är verkligen en duktig löpare! Jag har planer på att så småningom försöka göra henne till en marathonlöpare...

Jag har sammanlagt sprungit 281,2 km den här månaden, vilket är rekord. Så många kilometrar har jag alltså aldrig sprungit under en månad tidigare. Tänk att komma upp i den siffra redan nu i november! Det känns himla bra och jag har knappt märkt att jag har ökat kilometerantalet. Föregående rekord var i mars i år och då sprang jag sammanlagt 269,7 km. Det är ju inte så jättestor skillnad på antal kilometrar mellan de båda månaderna så det är väl inte så konstigt att jag inte har noterat den lilla ökningen. Men nöjd är jag i alla fall!

Snabba socionomstudenter

Ojojoj vad sega mina ben var under dagens löprunda! Tydligen kom sviterna från förra veckans många kilometrar och härliga pass idag istället. Det kändes som om jag knappt tog mig framåt på mina otroligt ovilliga löparben. Att det dessutom var stark motvind i princip hela tiden och snömoddiga vägar gjorde ju inte saken bättre direkt. INGEN som såg mig idag skulle kunna ana att jag faktiskt springer milen under 42 min. Inte heller jag kunde förstå det. För idag var det verkligen kraftlös och (för mig!) riktigt långsam löpning som gällde. Men men, vad gör det? Det fick bli ett slags återhämtningspass istället för det distanspass som var tanken. Efter löpningen blev det dessutom ett skönt styrkepass så jag känner mig ändå nöjd med dagens träning.

Trötta, trötta ben på snöigt underlag

Ja jag lyckades alltså samla ihop över 70 km den här veckan. Och då har jag alltså ändå inte hunnit springa ett riktigt långpass och dessutom har snön invaderat gatorna. Jag är minst sagt nöjd! Det bästa är ändå att jag endast under ett enda pass den här veckan känt mig sliten. Annars har kroppen svarat på ett helt fantastiskt sätt. Så får det gärna fortsätta.

Ett litet problem är dock min häl. Jag har ont igen, ganska så mycket ont. Det hindrar mig inte från att springa men jag känner det HELA tiden, både under löpning & under vila. Inte bra alls. Men jag kämpar på med mina tåhävningar, både på plant underlag och på mitt hemmasnickrade trappsteg.

Dagens löpning blev på oplogade vägar runt södermalm tillsammans med Mats. Vi lyckades ta oss runt i 4:56-tempo, vilket kanske inte låter så snabbt men med tanke på underlaget var det ett helt okej tempo. Det var tur att Mats var med för han fungerade som ett utmärkt vindskydd längs med Södermälarstrand & Stadsgårdskajen. Genom att ligga bakom slapp jag den värsta motvinden och fick dessutom draghjälp. En sambo är bra till mycket. =) Fota till exempel:

Efter ca. 75 km löpning på fem dagar så vilade jag i torsdags. Det var välbehövligt. Kroppen kändes sliten efter framför allt snömodds-löpningen. Igår (fredag) sprang jag återigen. Det blev en kort distans på 7,4 km. Kroppen var definitivt med på noterna och trots snön så var benen mycket pigga. Skönt! Förresten så var snön hårt packad på de flesta gångvägar så den störde mig inte alls så som den gjorde under onsdagens pass med Klara. Tack för det!

I eftermiddag blir det ännu ett löppass och denna gång i sällskap med min sambo. Mats har inte sprungit på 1,5 vecka pga. knäproblem så vi får ta det försiktigt. Förhoppningsvis har han inte ont idag. Om det går bra för honom så springer vi även ett pass imorgon. Annars gör jag det själv. Förhoppningsvis kommer jag upp i 70 km den här vecka. Eller åtminstone i närheten.

Trevlig träningshelg på er!

Nu är det verkligen vinter. Snö och storm ute. Men jag trotsade vädret och gav mig ut på ett kortare långpass, 18,2 km nu ikväll. Att springa i snö är inte det roligaste jag vet. Jag halkar hit & dit hela tiden och jag blir så otroligt mycket tröttare än när det är barmark. Men det är väl bara att bita ihop.

Trots snön blev dagens löpning himla trevlig, åtminstone under ungefär halva tiden. Då hade jag nämligen sällskap av min fina vän & klasskompis Klara. Vi har pratat länge om att springa tillsammans och idag blev det äntligen av. Det var såå roligt med sällskap och varvet runt Riddarfjärden bara flög förbi för vi hade så trevligt. Det kommer definitivt bli fler löppass med Klara. En riktigt duktig löpare är Klara också och snabb, till och med så snabb att jag inte hann fota henne...

Istället får det bli en tråkig bild på mig som vanligt. Men denna gång är det i alla fall jag & snön (fast jag skulle hellre vilja ha med Klara på bilden):

När jag kom hem från skolan i eftermiddags satte jag mig och pluggade lite. Men det gick inget vidare. Jag var så himla trött! Jag höll verkligen på att somna mitt i boken. Tanken på att då ge sig ut på det 15 km-distanspass som jag hade planerat kändes faktiskt inte särskilt lockande. Förutom att jag var dödstrött så var det mörkt & kallt ute. Att ge sig ut och springa var verkligen inte vad jag längtade efter.

Men jag gjorde det ändå. Och det blev 15 härliga kilometrar i "lagom" tempo, 4:59 min/km, på återigen pigga ben. Underbart! För min del så ångrar jag aldrig ett träningspass. Däremot skulle jag ångra mig om jag INTE gav mig ut.

Efter löpning åt jag middag och sedan kollade jag på finalen av Biggest Looser Sverige. Jag blir så oerhört imponerad av deltagarna! De har verkligen ändrat hela sin livsstil totalt och de flesta hade tappat hur många kilon som helst. Respekt! Jag tror knappast att någon av deltagarna i Biggest Looser ångrar sina träningspass, trots att det säkert kändes riktigt motigt ibland. Vilka grymma människor!

Den här veckan har jag sammanlagt sprungit 68,65 km, varav ett långpass på drygt 24 km, ett backpass och tre distanspass. Förutom löpningen har jag lyckats få in två korta styrkepass samt 52,48 km cykling. Jag har dessutom känt mig pigg under samtliga pass, vilket antagligen beror på att jag har dragit ner på tempot något. Som ni förstår är jag riktigt nöjd med veckan!

 

Jag vill ju öka veckomängden något så ett första mål blir att kontinuerligt komma upp i 70 km/vecka, inte enbart någon vecka då och då för det har jag gjort tidigare. Givetvis kommer det att bli vissa veckor framöver med färre antal kilometrar också, men under mina ”vanliga” träningsveckor är det alltså 70 km som är målsättningen.

I eftermiddags körde jag ett styrkepass här hemma, vilket innebär ANDRA styrkepasset den här veckan. Det är bra. När jag styrketränar är det endast överkroppen som tränas. Resten av kroppen får tillräcklig träning genom löpningen. Eftersom jag inte har några ambitioner att bli någon slags kroppsbyggare så kör jag endast en eller ett par övningar för varje muskelgrupp och många repetitioner gånger tre på varje övning. Jag använder min egen kroppsvikt, hantlar på 4 kg, ett gummiband samt en matta. Även om jag skulle vilja ha lite tyngre hantlar för att slippa göra så många repetitioner (framför allt för biceps) så tycker jag att jag har precis vad jag behöver för att köra ett bra hemmastyrkepass.

Hoppas ni får en härlig fredagkväll!

Styrketränings-Lisa

Efter att ha kämpat med en sjukt svår text på engelska under morgonen gav jag till slut upp och stack ut och sprang i stället. För mig är träning definitivt det bästa sättet att rensa tankarn på. Efter ett löppass har jag alltid mycket mer energi och kan fokusera på det jag ska. Jag tänker klarare. Dessutom piggnar jag alltid till efter träningen.

"Rensatankarna"-passet blev backintervaller i Hammarbybacken. Jag både älskar och hatar att köra backe. Mest älskar, faktiskt. Det var mycket kallare ute än jag trodde så jag frös lite. Dessutom blåste det mycket där uppe i backen och det låg ett tunt täcke av snö på marken. Men jag lyckades ändå få till ett riktigt bra backpass idag och framför allt kan jag nu under eftermiddagen återigen koncentrera mig på pluggandet. Jag är så glad att jag har löpningen, annars hade jag förmodligen aldrig orkat plugga i så många år som jag har gjort!

 

Idag är det vilodag för mig. Ingen löpning alltså. Det känns ganska okej. Jag funderar istället på vad jag ska träna imorgon. Att få kämpa lite är i alla fall planen. Så det lutar åt att det blir backpass eller intervaller. Vad tycker du?

Kanske blir det Hammarbybacken imorgon?

Under förmiddagen idag gjorde jag klart det sista på min hemtenta. Skönt med ännu en avklarad kurs. Fast nästa börjar redan imorgon så det är ingen rast eller ro. Efter lunchen åkte jag träningsklädd till skolan för att lämna in tentan och sprang sedan hem. Även denna gång blev det en extrasväng, vilket gjorde att vägen blev drygt 16 km (till skillnad mot ca. 8 km som är raka vägen).

Jag hade bestämt mig för att det skulle kännas lugnt och skönt HELA tiden. Jag har en tendens att springa på lite för hårt ibland. Helt omedvetet blir det så och jag brukar inte upptäcka det förrän jag börjar känna mig riktigt trött. Och då fortsätter jag ändå... I alla fall, idag skulle det inte blir så här och blev inte så heller. Jag lyckades faktiskt hålla nere tempot så att det kändes lugnt under hela passet. Enda undantaget var när jag märkte att jag kom ifatt två löpare längs Årstaviken. Då bara måste jag trycka på lite mer så att jag kommer förbi snabbt. Tävlingsmänniska som man är. Fast det var ingen tempoökning som gjorde mig särskilt trött så det var okej.

Efter löpningen har jag städat lägenheten och sedan bakat kanelbullar. Jag brukar inte baka bullar så vi får se om de blir goda. Jag sparade inte direkt på smöret så förhoppningsvis är bullarna riktigt smarriga. Det är framför allt min sambo som står för bullbaket i det här hushållet eftersom det är han som oftast vill äta dem. Men ikväll ska jag faktiskt njuta av en eller två nybakade kanelbullar. Gott!

Hoppas DU har en lika bra tisdag som jag.

Trots att det inte har blivit något långpass den här veckan så har jag ändå samlat ihop 64 km löpning. Det är bra och ungefär den mängd kilometer som jag brukar ligga på när det inte är några lopp på gång.

Egentligen vill jag öka veckomängden något men jag tycker att det är svårt att både få tid och ork till det. Tidsmässigt går det nog att få in, framför allt med lite bättre planering. Men problemet är orken. Nu när jag har cyklat hela hösten, istället för att åka kommunalt, har jag känt att jag ibland är mer sliten under löpningen än vad jag brukar vara. Jag vill ju inte riskera att bli skadad, vilket har gjort att jag varit lite tveksam till att trappa upp mängden.

Kanske är det bäst att vänta med en ökning tills jag har slutat cykla? (För jag tror faktiskt att det blir ett SL-kort för mig snart. Jag är ju så rädd för halkan, som jag skrev i förra inlägget!) Cyklingen har ju inneburit extra träning. Det har ju faktiskt blivit några mil varje vecka och om jag slutar cykla så kan jag ju ersätta den träningen med lite extra löpning.

Ja, jag har en del att fundera på nu inför kommande "säsong". Klart är i alla fall att jag vill fortsätta att utvecklas som löpare och då gärna öka antal kilometrar per vecka. Gärna även köra fler kvalitetspass och mer styrka. Styrkan kommer jag att börja med redan nu. Två kortare styrkepass i veckan blir det. Kvalitetspassen tar jag däremot tag i senare i vinter. Givetvis blir det ett och annat fartleks-, tempo- eller backpass innan dess men inte utifrån någon strukturerad plan direkt.

Vad vill DU fokusera på med din träning under den närmsta tiden? Snabbhet? Styrka? Uthållighet? Förbränning?

Det var halt att springa ikväll. Väldigt halt. Det låg liksom en tunn ishinna över gatan och det såg ut som det bara var blött. Men det var det inte. Det var is.

Jag känner att jag blir allt fegare (eller smartare?) med åren när det gäller halka. Förr sprang jag på som vanligt i nedförsbackar utan att vara rädd, även om jag visse att det fanns risk för is. Är det halt så märker jag det, tänkte jag. Men nu för tiden tar jag det jätteförsiktigt när det är halt, framför allt i kurvor och i nedförsbackar.

Hela förra vintern klarade jag mig utan att ramla och förhoppningsvis gör jag det även denna. Fast jag hoppas att isen försvinner helt från gatorna så man inte behöver fundera på det där överhuvudtaget!

Riktigt så här isigt var det lyckligtvis inte överallt

 

Glad - trots kvällens islöpning

Jag har skrivit det tidigare men jag skriver det igen; Jag älskar transportlöpning!

Det känns så himla bra att förflytta sig, en sträcka som man ändå ska förflytta sig, genom att springa. Så fort jag får möjlighet att transportlöpa så gör jag det. Då förenar man nytta med nöje!

Nackdelen med transportlöpning är att det krävs planering, möjlighet att byta om och helst duscha när man kommer fram. Det sistnämnda gör dessvärre att jag inte transportlöper särskilt ofta. Eftersom jag just nu studerar på en skola som inte har dusch (till skillnad från mina fantasiska år på GIH där ALLT fanns!) så blir det svårt att transportlöpa. INGEN skulle vilja sitta bredvid mig på föreläsningarna och jag skulle frysa ihjäl i mina svettblöta kläder. En dusch och tillgång till låsbara skåp borde alla ha tillgång till på sina arbetsplatser/skolor.

Idag skulle jag dock endast till skolan för att hämta böcker på biblioteket så då passade ju transportlöpning alldeles utmärkt. Med endast en liten löparryggsäck med ombyte i gick det hur bra som helst att springa från lägenheten i Hammarby sjöstad till Socialhögskolan vid Sveaplan. Givetvis blev det en extrasväng över bland annat Västerbron också (alla mina extrasvängar blir över den där bron för jag tycker så mycket om den).

Sammanlagt blev dagens transportlöpning 16,5 km och jag hade fantastiskt pigga ben hela tiden. Dessutom sprang jag tidigt i morse så jag slapp det värsta snöovädret som nu härjar utanför fönstret.

Jag längtar redan till nästa gång jag får möjlighet att transportlöpa...

Stockholm marathon 2011 är snart fulltecknat. Jag är ju anmäld sedan ett tag tillbaka och nu är även min sambo anmäld. Hurra! Han som har tvekat in i det sista på grund av krampincidenten efter årets lopp. Nu får vi hoppas att vi hittar något botemedel mot kramp innan maran nästa år för både Mats & jag hoppar gärna över sjukvårdstältet denna gång. Fast det var faktiskt ganska roligt att åka på släpet efter fyrhjulingen över ÖIP...

Någon som har ett bra tips på hur man kan undvika kramp?

Kramp eller inte - det är i alla fall en helt fantastisk upplevelse att springa ett marathon. Så om du är sugen på att springa i Stockholm nästa år och inte är anmäld än så skynda dig så att du får en plats!

Jag älskar fredagar. Det har jag alltid gjort (förutom då man arbetar inom vården och har en låång jobbhelg framför sig). Ingenting känns liksom jobbigt på fredagar, varken jobb eller plugg.

Idag gick jag upp strax efter kl. 6 och åt frukost med min käresta. Dagen kan ju inte börja bättre! Sedan blev det plugg i ca. 2,5 timme. Jag är sjukt effektiv på förmiddagen och hann nästan klart hela uppgiften under den tiden. Härligt!

Därefter sprang jag 11 km i den underbara höstsolen, som skiner över Västgötaslätten idag. Kroppen var med på noterna under dagens löppass och jag kunde lätt springa rundan i 4:50-tempo, i princip utan ansträngning. Sådant blir jag nöjd med.

Efter duschen åt jag lunch och sedan har jag suttit ytterligare en timme med plugg. Men nu ska jag strax packa ihop alla grejer inför Malmö/Köpenhamns-resan och innan jag hämtar Mats på jobbet ska jag hinna förbi ett par affärer. Sedan är det fullt fart i vår snabba Opel ner till Skåne. Jag ser fram emot en helg med Hampus & Nina. Förhoppningsvis hinner jag även träffa mina fina vän Hanna också.

Nu får jag sätta fart för att hinna med allt. Hoppas att DU också får en fin helg!

Det är nästan mörkt ute. Trots att klockan bara är två på dagen. Regnet hänger i luften. Jag hade tur när jag cyklade idag, inget regn på morgonen och inget när jag cyklade hem vid 12. Men däremellan regnade det. Fast då satt jag inne i aulan på Sopis så det gjorde inget.

Jag borde egentligen plugga nu men istället sitter jag vid datorn och knaprar vitkål. Det har jag lärt mig av min mamma. Jag & mina syskon fick ibland skivad vitkål innan maten när vi var små. För att hålla oss sysselsatta och mätta. Det är smart. Om jag någonsin får några barn ska de också få vitkål som "snacks".

Imorgon åker jag till Trollhättan och på fredag tar vi bilen till min lillebror i Malmö. På lördag blir det Köpenhamn över dagen. Himla trevligt! Mellan alla aktiviteter (resor!) ska jag hinna få in löpningen. Fem pass i veckan är vad jag minst vill få till. Jag har kört två pass än så länge, måndag & tisdag. Idag blir det ytterligare ett. Och så ett på fredag och till sist ett på söndag. Långpasset blir dock svårt att få in. Men det gör inget.

Nu ska jag skära upp mer vitkål. För övrigt har det faktiskt inte börjat regna än.

Okej rubriken är en aning överdriven... Men det bor i alla fall en bäver i Sicklasjön. Fast jag har inte sett den. Däremot har jag under mina löprundor runt sjön lagt märke till bäverns framfart i skogen. För något år sedan kunde man se hur den avverkade träden närmast sjön. På senare tid har den även börjat knaga på träden som är på andra sidan om stigen, alltså upp mot skogen istället. I söndags när jag & Mats sprang längs Sicklasjön upptäckte vi att ett träd till och med hade fallit över stigen. Under dagens löprunda var det ytterligare ett som låg rakt över min väg. Och fler lär det bli.

Jag stannade faktiskt och tog några foton på bäverns verk. Det är ju inte varje dag man har så här mycket action på sina rundor så man får passa på att föreviga det (dessutom var jag JÄTTETRÖTT så det var himla skönt med en kort paus). Jag gillar Sickla-bävern.