Lisakarinmatilda

Det var halt att springa ikväll. Väldigt halt. Det låg liksom en tunn ishinna över gatan och det såg ut som det bara var blött. Men det var det inte. Det var is.

Jag känner att jag blir allt fegare (eller smartare?) med åren när det gäller halka. Förr sprang jag på som vanligt i nedförsbackar utan att vara rädd, även om jag visse att det fanns risk för is. Är det halt så märker jag det, tänkte jag. Men nu för tiden tar jag det jätteförsiktigt när det är halt, framför allt i kurvor och i nedförsbackar.

Hela förra vintern klarade jag mig utan att ramla och förhoppningsvis gör jag det även denna. Fast jag hoppas att isen försvinner helt från gatorna så man inte behöver fundera på det där överhuvudtaget!

Riktigt så här isigt var det lyckligtvis inte överallt

 

Glad - trots kvällens islöpning