Lisakarinmatilda

Trots halsproblemen igår så stod jag på startlinjen idag. Halsen kändes mycket bättre så jag vågade. Fast det kanske hade varit bättre att inte springa. För det var fruktansvärt tungt idag. Jag fick verkligen kämpa för varje steg. Redan efter ca. 3 km var jag helt slut och alla förhoppningar om sub 40 försvann all världens väg. Målet blev istället att överleva och ta sig i mål på en någorlunda tid.

Sista 2-3 km var bland det tyngsta jag någonsin har upplevt. Vaderna var tunga som cement och vad gäller andningen så lät jag som en storrökare. Det tjöt verkligen från lungorna! Snittpulsen visade sig också vara högre än någonsin. Ja det var inte min dag helt enkelt.

Trots allt blev det min näst-bästa miltid någonsin på 40:47 och jag kom på en 29:e plats, vilket såklart är bra. Men det var ren och skär plåga och jag är ärligt talat inte jättenöjd. Fast nu är det som det är och resultatet är inget som jag tänker gräma mig över.

Istället blickar jag framåt och ser nu fram emot skön myslöpning och förhoppningsvis en del alternativ träning framöver.