Sakta men säkert

I nuläget är jag ganska långt ifrån mitt snabbaste jag men det går i alla fall framåt. Kilometer-tiderna kryper sakta neråt. Ett tempo under 5:20 min/km var det många många månader sedan jag höll. Men nu är jag där.
 
Jag känner mig inte helt som vanligt i kroppen än och vågar därför inte trycka på för fullt. Därför tror jag att det finns ytterligare en växel att lägga i. Så när kroppen känns helt återställd ska jag våga mig på en "maxning".
 
 
Från tisdagens pass
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0