Dödsintervaller
Någon gång tidigare har jag kallat tusingar för dödsintervaller och jag tycker fortfarande att det är ett ytterst passande namn. Särskilt om de springs på en vanlig cykelväg. Att springa på bana och framför allt på löpband är inte alls samma nära-döden-upplevelse. Då är ju intervaller ungefär detsamma som lätt söndagsjogg! Okej nu kanske jag överdriver något men min upplevelse av 1000 meters intervaller är att de är helt klart jobbigast på "vanligt" underlag. Givetvis är det jobbigt att springa på bana och löpband också. Fast ändå inte riktigt lika, tycker jag i alla fall.
Eftersom det har gått alldeles för lång tid sedan sist jag sprang intervaller så var det just det som stod på träningsplaneringen idag, 6x1000 m. Jag hade sedan tidigare spanat in en cykelväg som är rak, ganska platt och framför allt snö/is-fri, vilket således passar för intervaller. Annars springer jag helst intervaller på Kärrtorps IP (det är ju inte lika jobbigt!) men jag tror att det fortfarande är en del snö där. Det jag dessvärre inte hade räknat med vad att det är rejält blåsigt idag. Min intervall-cykelväg visade sig ligga rakt i vindriktningen vilket givetvis resulterade i stark medvind åt ena hållet och lika stark motvind åt andra.
Trots ångest inför varje intervall så var det bara att bita i. Fy tusan vad jobbigt det var! Med vinden emot sig så fick jag verkligen kämpa, vilket även påverkade intervallen efter trots att jag då hade vinden i ryggen. Därav blev tiderna något sämre än vad jag har gjort på min senaste intervall-pass. Men sett till pulsen så låg jag faktiskt till och med något högre än vanligt. Ett riktigt bra pass alltså, åtminstone träningsmässigt. I övrigt var det bästa med passet när det var över. Då infinner sig den där fantastiska känslan i kroppen och man är riktigt nöjd med sig själv! Det som inte dödar härdar. Eller hur?
Tiderna för dagens tusingar: 4:01 - 3:53 - 4:02 - 3:57 - 4:03 - 3:55
Eftersom det har gått alldeles för lång tid sedan sist jag sprang intervaller så var det just det som stod på träningsplaneringen idag, 6x1000 m. Jag hade sedan tidigare spanat in en cykelväg som är rak, ganska platt och framför allt snö/is-fri, vilket således passar för intervaller. Annars springer jag helst intervaller på Kärrtorps IP (det är ju inte lika jobbigt!) men jag tror att det fortfarande är en del snö där. Det jag dessvärre inte hade räknat med vad att det är rejält blåsigt idag. Min intervall-cykelväg visade sig ligga rakt i vindriktningen vilket givetvis resulterade i stark medvind åt ena hållet och lika stark motvind åt andra.
Trots ångest inför varje intervall så var det bara att bita i. Fy tusan vad jobbigt det var! Med vinden emot sig så fick jag verkligen kämpa, vilket även påverkade intervallen efter trots att jag då hade vinden i ryggen. Därav blev tiderna något sämre än vad jag har gjort på min senaste intervall-pass. Men sett till pulsen så låg jag faktiskt till och med något högre än vanligt. Ett riktigt bra pass alltså, åtminstone träningsmässigt. I övrigt var det bästa med passet när det var över. Då infinner sig den där fantastiska känslan i kroppen och man är riktigt nöjd med sig själv! Det som inte dödar härdar. Eller hur?
Tiderna för dagens tusingar: 4:01 - 3:53 - 4:02 - 3:57 - 4:03 - 3:55
Trött och nöjd
Kommentarer
Postat av: Staffan
Har aldrig märkt att det skulle vara någon skillnad på vanlig väg och bana men kanske att man får lite "studs" tillbaka på tartan?! Bra kört, jag körde 6x1000 (4:00, 4:00, 3:45, 3:45, 3:30, 3:30) på löpband idag och bandlöpning upplever jag verkligen som jobbigt!!!
Postat av: Lisa
Staffan: Man upplever såklart olika men jag tror att i mitt fall är det just att löparbana är helt platt som gör att jag upplever det lättare. Jag påverkas mycket av minsta lilla uppförsbacke. Men kanske spelar även underlaget roll? Löpband är enligt min åsikt lättare eftersom man får "hjälp" av bandet men å andra sidan är det tufft mentalt. Fina tider du sprang på!
Trackback
