Lisakarinmatilda

Betongben eller trästockar är två ganska bra beskrivningar på hur känslan i mina ben var under kvällens distanspass i Nackareservatet. Det var länge sedan jag kände mig så tung. Pulsen var betydligt lägre än min vanliga distanspuls men tempot var sanneligen inget att skryta med. Hur gärna jag än ville så gick det inte att springa fortare idag. Och det var väl lika bra det. När kroppen inte är med på noterna gör man nog bäst i att lyssna på den.

12 km lyckades jag i alla fall släpa mig runt och det kändes som en seger att inte ge upp. Man kan inte alltid vara på topp.

Missnöjd löpare med betongben