Lisakarinmatilda

Efter en allt annat än optimal uppladdning, med en förkylning som vägrar släppa, så var det alltså dags för ett av årets riktiga kraftprov igår - Lidingöloppet. Jag vaknade med täppt näsa, precis som de senaste två veckorna. Men annars kändes det bra och jag var laddad. Hade som vanligt svårt att få i mig frukosten men tvingade ändå i mig gröt, en smörgås, kokt ägg och kaffe.

Vi tog bilen ut till Lidingö och var på plats redan strax innan tio. Jag tycker att det känns bra att vara på plats i god tid och slippa stress. Efter att ha hämtat ut nummerlappen, tittat på 15 km-loppet, ätit lite och bytt till "tävlingsdräkten" var det dags att gå till starten. Första start var kl. 12.30 och min grupp tio minuter efter.

Jag joggade någon kilometer som uppvärmning och kände att kroppen helt klart var med på noterna. Det kändes lätt. Andningen var inte det minsta ansträngd, vilket jag såg som ett tecken på att förkylningen inte skulle hindra mig. Efter uppjoggen ställde jag mig i startfållan och strax därefter var det dags för start.

Det var som vanligt trångt första kilometrarna, framför allt före en uppförsbacke eller en kurva. Men jag tycker ändå att det flöt på riktigt bra och jag hade inga som helst problem att följa med i tempot i grupp 2. Första milen försvann i ett nafs och klockades på 50:51, vilket var ungefär minuten snabbare än jag hade planerat.

Efter första milen var jag orolig att jag hade gått ut för hårt och ansträngde mig för att inte köra på för tufft under den andra milen. Trots att det är väldigt kuperat mellan 15 och 20 km så hittade jag ett bra flyt i löpningen. 20 km passerade jag på 1:43 och ärligt talat var jag knappt trött. Men eftersom jag vet vad som väntar sista milen på Lidingö vågade jag inte hoppas på något alls.

Den branta backen efter Grönsta gärde kändes inte alls så jobbig som jag mindes den. Jag passerade flera löpare som gick där. Jag kom in i ett riktigt bra flyt och kilometrarna försvann jättefort. Vid det här laget insåg jag att silvermedaljen (sub 2:38) inte skulle bli något större problem idag. En kort stund började jag faktiskt fantisera om att komma in under 2:30 men slog snabbt bort de tankarna då jag insåg att det skulle bli omöjligt med tanke på de backar som jag skulle forcera.

Efter ungefär 25 km kommer den beryktade Aborrbacken. Nästan alla löpare gick där. Men inte jag. Om jag börjar gå är jag rädd att jag inte kommer igång med löpningen igen. Dessutom var jag så stark igår att det gick betydligt fortare att springa uppför än att promenera. På samma sätt tog jag mig an Karins backe när det enbart är två kilometrarna kvar. Sista kilometern mot mål är otroligt lättlöpt och då släppte jag ut mina sista krafter. Mållinjen korsade jag på 2:31:09 och plcering 127.

Jag kände mig otroligt stark igår och jag kunde verkligen njuta av loppet. Det var perfekta förutsättningar för löpning med strålande höstväder och inte särskilt trångt. Jag är dessutom otroligt nöjd med hur jag disponerade krafterna. Det var egentligen bara sista fem som var jobbiga. I övrigt var det enbart glädje och njutning!

Även Mats gjorde ett imponerande lopp igår och krossade sin förra tid med över 11 min. Han sprang på 2:18:17!! Helt fantastiskt bra och jag är så glad för hans skull! Silvertiden för killar är 2:15 och det tror jag absolut att han kan ta. Vilken kille man har!

Idag har jag träningsvärk i låren, i magen och i skuldrorna. Att låren gör ont är förståeligt men magen och skuldrorna? Det är väl bara att inse att styrketräning kanske inte är så dumt ändå. I alla fall inte om jag ska springa under 2:30 på nästa års Lidingölopp...