En kort berättelsen om loppet

Jag tänkte inte skriva ner någon lång roman om lördagens lopp men några rader ska jag väl ändå få ihop. Att reflektera och se tillbaka är ju faktiskt ganska roligt och gör att man går igenom loppet en gång till.

Det var strålande väder här i Stockholm i lördags, ca. 18 grader och sol från en klarblå himmel. Inte särskilt mycket vind heller. Vädermässigt helt perfekt för löpning alltså. Åtminstone för mig som gillar när det är lite varmare. Innan starten var jag som vanligt nervös. Jag & Mats joggade upp och båda konstaterade att benen kändes pigga. När vi sedan stod i startfållan var jag väldigt förväntansfull och såg fram emot loppet.

Första kilometrarna gick hur lätt som helst. Pigga ben och låg puls. Efter ca. 4 km fick jag en märklig känsla i vänster vad/smalben. Det liksom ömmade utan att direkt göra ont. Inte särskilt trevligt alls. Känslan satt tyvärr i resten av loppet men blev åtminstone inte värre.

Efter första varvet blev det väldigt mycket mer glesare mellan löparna. Det var ju många som valde att springa 10 km istället för halvmarathon och de gick ju i mål efter ett varv. Min vana trogen sprang jag förbi en hel del löpare på andra halvan av loppet och blev bara omsprungen av någon enstaka. Jag siktade in mig på en löpare och segade mig långsamt ifatt och sedan förbi. Roligt! Majoriteten av alla löpare runt mig var killar. Under andra varvet såg jag nog bara 3-4 tjejer, vilket inte är så konstigt när jag sedan förstod att jag endast hade elva tjejer före mig i mål.

Jag tittade inte särskilt mycket på klockan under loppet utan sprang istället på känsla. Så här efteråt är jag glad över det för jag hade nog blivit lite feg om jag faktiskt hade vetat hur fort det gick stundtals. Speciellt på andra halvan av loppet. Sista kilometrarna var jag riktigt sliten men jag kämpade på och fortsatte att passera löpare. Även om jag var rejält trött när jag närmade mig målet så lyckades jag få till en hyffsad spurt. Nöjd och glad konstaterade jag sedan att jag hade sprungit på 1:31:21 och krossat min tidigare halvmaratid med över fyra minuter! Jag har faktiskt lite svårt att förstå det själv. Tyvärr så får sig glädjen en liten törn av den där dumma känslan som jag hade i benet. Jag ska verkligen vara lyhörd inför kroppens signaler nu sista veckorna innan marathon!

Här är mina kilometertider från loppet:

1.    4:28
2.    4:20
3.    4:30
4.    4:26
5.    4:33
6.    4:26
7.    4:27
8.    4:25
9.    4:13
10.  4:17
11.  4:13
12.  4:16
13.  4:13
14.  4:16
15.  4:20
16.  4:14
17.  4:12
18.  4:22
19.  4:05
20.  4:17
21.  4:11
22.  0:39


Som man kan läsa så gick andra halvan snabbare än första, precis så som mina lopp brukar se ut. Snittempot blev tillslut 4:20 min/km och jag kom på en 12:e plats av kvinnorna (13:e om man tittar på bruttotiden men det tycker jag verkar konstigt att göra!). Jag har börjat inse allt mer att halvmarathon är min grej. Jag gillar verkligen distansen eftersom det gäller att hitta en hög men kontrollerad fart. Helt i min smak!

Kommentarer
Postat av: Liv

Grattis! Vad duktig du är =)

2011-05-09 @ 14:26:33
Postat av: Lisa

Liv; Tack så mycket! =)

2011-05-09 @ 16:31:45
URL: http://lisakarinmatilda.blogg.se/
Postat av: Linn

Grymt jobbat! Det är ju en kalastid!

2011-05-09 @ 21:01:40
URL: http://linnbos.blogg.se/
Postat av: Lisa

Linn; Tack!!

2011-05-10 @ 14:19:40
URL: http://lisakarinmatilda.blogg.se/
Postat av: Frida

Fantastiskt! Stort grattis! Kul att läsa!!

2011-05-11 @ 09:12:21
URL: http://militarmamman.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0