Lisakarinmatilda

Jag har alltid varit väldigt intresserad av idrott och har i princip tränat hela mitt liv. Efter något försök med fotboll och gymnastik när jag var riktigt liten så började jag i 7-8 årsåldern i en löparklubb. Vi var ett gäng barn/ungdomar som tränade samtidigt som de vuxna, ibland var det egna träningar för oss och ibland var det tillsammans med alla andra löpare. Alla vi barn som tränade hade någon förälder som själv var aktiv i klubben. I mitt fall var det min pappa. Även min storasyster tränade löpning och när min lillebror blev äldre var även han med vid några tillfällen.

Vi åkte runt i södra Sverige och sprang olika lopp. Jag var ganska duktig och hamnade ofta på prispallen, åtminstone vartannat år då jag var äldst i min åldersklass. Det här var en rolig tid fast jag var alltid fruktansvärt nervös inför tävlingarna. Jag hade riktig ångest! Till slut var det faktiskt nervositeten inför loppen som fick mig att sluta träna löpning.

Parallellt med löpningen höll jag på med ridning under några år. Fast jag blev aldrig någon riktig hästtjej och även detta intresse svalnade med åren. Efter att ha slutat med både löpning & ridning så provade jag bland annat handboll & basket under kortare perioder. Jag började även följa med mamma på gympa och började så småningom själv gå på egna pass, aerobics och step. På högstadiet fick jag återigen upp ögonen för fotboll eftersom mina vänner spelade. Eftersom jag har bollsinne och alltid haft ganska lätt för de flesta idrotter så följde jag med på en träning. Fotbollen höll jag på med i ett par år men la sedan ner även denna karriär. Även här tyckte jag att det var jobbigt med matcher. Jag blev för nervös helt enkelt!

Under gymnasietiden fortsatte jag med pass av olika slag, gympa, aerobics, pump & step. Jag tränade även på gym under någon period och joggade ibland. Löpningen har för övrigt funnits i mitt liv hela tiden. Även under åren med bollsporter så sprang jag ibland, inte särskilt regelbundet eller ofta men ett par gånger i månaden åtminstone. I slutet av gymnasietiden började jag springa allt mer. Det var någon gång vid den här tiden som jag för första gången sprang 1 mil. Det blev sedan allt mer löpning men min huvudaktivitet var fortfarande gympa, även när jag flyttade till Stockholm 2004. I och med att jag började plugga på GIH och då fick tillgång till ett gym blev det även lite sporadisk styrketräning.

Kring sommaren 2005 blev det allt mer löpning för mig och från 2006 är det i princip den enda idrott som jag ägnar mig åt. Löpningen har dock alltid kombinerats med någon form av styrketräning och i perioder även med simning. Just nu springer jag mer än vad jag någonsin har gjort och trivs bra alldeles utmärkt med det. Löpning är för mig den ultimata träningsformen!