Magiskt vid Skidstugan?
Det är så märkligt med löpning. Känslan kan skifta enormt från dag till dag. Så har det verkligen varit senaste tiden för mig. Efter den riktigt grymma känslan under intervallpasset förra söndagen har ju löpningen gått halvbra, ja ganska dåligt faktiskt. Det har varit tungt. Dessutom har hälen gjort ondare än någonsin.
Men igår var känslan en helt annan igen. Jag hade en riktigt bra dag. Pigg och stark! Nästan 14 km kuperad terräng vid Skidstugan i Trollhättan avverkades i 4:43-tempo utan större ansträngning. Kanske inte något att höja på ögonbrynen för och egentligen spelar ju inte tempot någon roll. Det är ju känslan jag vill åt och den fick jag igår. Verkligen.
Av någon anledning dyker alltid den där känslan upp när jag är på besök hos svärföräldrarna och jag springer på spåret vid just Skidstugan. Undrar vad det beror på?
Men igår var känslan en helt annan igen. Jag hade en riktigt bra dag. Pigg och stark! Nästan 14 km kuperad terräng vid Skidstugan i Trollhättan avverkades i 4:43-tempo utan större ansträngning. Kanske inte något att höja på ögonbrynen för och egentligen spelar ju inte tempot någon roll. Det är ju känslan jag vill åt och den fick jag igår. Verkligen.
Av någon anledning dyker alltid den där känslan upp när jag är på besök hos svärföräldrarna och jag springer på spåret vid just Skidstugan. Undrar vad det beror på?
Kommentarer
Postat av: Fredric
För att svärföräldrarna älskar dig och för att du egentligen inte är en löpare utan en skidåkare ;-)
Svar:
Lisa
Trackback
