Ensam långpanna

Mitt löparsällskap och tillika sambo fick kasta in handduken innan dagens långpass så jag fick springa ensam. Det är ju såklart inte lika roligt men med musik i öronen var det helt okej ändå. Visst är det trevligt att springa långpass men jag kan ibland tycka att det blir lite långtråkigt. Det är inte riktigt mitt favoritpass men ack så nödvändigt om man siktar mot marathon. Dessutom känns det alltid så himla bra efteråt.

Långpasset idag och förra helgen har verkligen gett positiva besked. Jag har inte brytt mig om tempot det minsta utan enbart sprungit efter känsla. På båda passen har det inneburit ett tempo på 5:11 min/km, förra vecka på 30 km och idag på 27,5 km. Inget av passen har känts särskilt jobbiga heller. Givetvis är jag trött och kilometrarna känns kroppen. Men jag har helt klart haft mer att ge. Helt klart positivt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0