På gång igen
Även idag har jag sprungit efter känslan. Denna gång 10 km och snitttempot visade sig vara 4:45 min/km. Verkligen inte illa det heller.
Jag kan helt klart leva med ett bekvämlighetstempo runt 4:40-4:45 min/km. Fast min erfarenhet säger mig att det är absolut ingen garanti att det förtsätter så här. Löpning är lurigt. Helt plötsligt kan en runda i 5-fart kännas som en riktig plåga. Man vet aldrig. Men jag glädjs i alla fall oerhört åt de gånger då allt flyter på och känns lätt. Sådan stunder kan jag inte annat än ÄLSKA att springa!
Fasen, du verkar vara riktigt på G! En kortare sjukdom gör ibland att man "toppar" formen lite pga de dagarnas vila man fick. Men om ditt bekvämlighetstempo börjar krypa ner till de hastigheterna kommer du bli riktigt vass i sommar!!
Hej.... Hittade till din blogg av en slump och läser varje inlägg du gör... Love it... :) Vilken inspiration du ger mig, som precis börjat löpträna... För mig går det dock inte lika flygande lätt som för dig då jag som sagt är nybörjare samt bär på 15kg övervikt... Men det ska bort, bort bort... :) Nu har jag en fråga... Har precis kommit igång med styrketräningen igen ( jag älskar styrke) och körde mitt första benpass i fredags.. Träningsvärken var inte nådig... Och då tog jag det VÄLDIGT lugnt... Kan man löpträna med träningsvärk?? Är det farligt på något vis? Tack före en bra blogg..
Håkan: Ja nu ska vi inte dra alltför höga växlar. =) Men vi får väl se hur det blir.
Maria: Stort tack för ditt inlägg. Jätteroligt att du tycker att jag inspirerar dig! Vad gäller din fråga så har jag aldrig hört något om att det skulle vara farligt att löpträna med träningsvärk. Jag tror snarare att det kan göra att träningsvärken försvinner snabbare i och med att musklerna får ökad blodgenomströmning & blir "uppmjukade". Det viktigaste är att det känns bra och inte gör ont någonstans. Lycka till med träningen och du är varmt välkommen att höra av dig igen om du har fler frågor.
Hej,
Bra tider! Jag tycker också det är skönt att inte stirra på klockan iblan och inte bli slav, men har svårt för att låta bli :) Men de gånger jag inte kollar klockan brukar jag springa fortare. Kollar man klockan så blir det nog lätt en psykisk spärr att "oj det här går ju fort, jag får nog sakta ner för att orka" och så springer man i samma tempo hela tiden. Kul blogg!
Jonas: Hej och tack för din kommentar. Jag håller med dig. Det är viktigt att "våga" springa utan att låsa sig vid klockan, åtminstone då och då. =)
