Flexibilitet och märklig vändning
Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig, oplanerade händelser och situationer kan dyka upp. Då gäller det att vara flexibel. Det är en av alla de saker som gör löpning till en så himla bra träningsform. Mer flexibel aktivitet finns nog inte. Springa går ju att göra (nästan?) närsomhelst.
Min flexibilitet sattes på prov i helgen då tidsbrist i kombination med fysiska bekymmer i form av huvudvärk och illamående/magont (faktiskt INTE självförvållat om någon nu trodde det) påverkade min träningsplanering. Huvudvärk har jag ofta, vilket ständigt påverkar min löpning tyvärr. Illamående och magont är däremot något nytt, eventuellt är jag överkänslig mot någon produkt. Tidsbrist är ju något som ibland drabbar oss alla och det är så livet ser ut helt enkelt.
Det här innebar i alla fall att lördagens långpass blev ett lugnt distanspass (9 km i 5:07-fart) med en inte helt nöjd mage, dock efter att huvudvärken hade minskat. Därefter var det trevligheter resten av eftermiddagen/kvällen. Långpasset sprangs på söndagen efter en rejäl brunch, vilket knappast var optimalt för magen. Men det var den möjligheten som gavs och huvudet värkte åtminstone inte.
Lånpasset var en mindre rolig historia med illamående, trötthet och rejäl motvind. Fruktansvärt tungt. Men bara första 10 km. Sedan vände det konstigt nog (att vinden vände kanske inte var så konstigt dock). När jag började närma mig 20 km så var jag faktiskt jättepigg och då jag efter 25 km var klar med passet var jag nästan mer fräsch än före start. Otroligt men sant. Jag som ofta känner mig sliten i höft och knän efter ett långpass kände dessutom knappt något alls i kroppen under kvällen. Vad hände egentligen?
Min flexibilitet sattes på prov i helgen då tidsbrist i kombination med fysiska bekymmer i form av huvudvärk och illamående/magont (faktiskt INTE självförvållat om någon nu trodde det) påverkade min träningsplanering. Huvudvärk har jag ofta, vilket ständigt påverkar min löpning tyvärr. Illamående och magont är däremot något nytt, eventuellt är jag överkänslig mot någon produkt. Tidsbrist är ju något som ibland drabbar oss alla och det är så livet ser ut helt enkelt.
Det här innebar i alla fall att lördagens långpass blev ett lugnt distanspass (9 km i 5:07-fart) med en inte helt nöjd mage, dock efter att huvudvärken hade minskat. Därefter var det trevligheter resten av eftermiddagen/kvällen. Långpasset sprangs på söndagen efter en rejäl brunch, vilket knappast var optimalt för magen. Men det var den möjligheten som gavs och huvudet värkte åtminstone inte.
Lånpasset var en mindre rolig historia med illamående, trötthet och rejäl motvind. Fruktansvärt tungt. Men bara första 10 km. Sedan vände det konstigt nog (att vinden vände kanske inte var så konstigt dock). När jag började närma mig 20 km så var jag faktiskt jättepigg och då jag efter 25 km var klar med passet var jag nästan mer fräsch än före start. Otroligt men sant. Jag som ofta känner mig sliten i höft och knän efter ett långpass kände dessutom knappt något alls i kroppen under kvällen. Vad hände egentligen?
Pigg vid passering 20 km, Hammarby IP
Fint sällskap som dessvärre dras med rejäla skadebekymmer just nu
Kommentarer
Trackback
