Lisakarinmatilda

Med gårdagens betongben i färskt minne, en liten liten retning i halsen samt en kraftig vind kombinerat med snö-regn är det väl inte jättesvårt att gissa att motivationen inför dagens intervall-pass inte direkt var på topp. Intervallstege (eller kanske trappa?) stod på planeringen.

Det där med halsen är ju givetvis inget som ska ignoreras men efter många år av olika typer av halsont har jag lärt mig att skilja på riktig halsont och andra knepiga irritationer. Än så länge har jag inte haft fel i alla fall. Vad gäller betongbenen och väderlek så är det inte så mycket att göra åt. Bara att gilla läget liksom.

Så ut kom jag i alla fall. Men jag skulle ljuga om jag skrev att det var skönt. Betongbenen var lyckligtvis inte lika tunga som igår men att bli helt genomblöt samtidigt som det blåser kraftig vind och är ca. 1 plusgrad är sannerligen ingen hit. Händerna frös så mycket att de till slut domnade bort (att jag aldrig lär mig att ta på mig tillräckligt tjocka handskar) och smärtan när de tinade är hemsk. Snö-regnet piskade dessutom i ansiktet så att det gjorde sjukt ont. Motvinden var heller inte att leka med (men det var medvinden såklart!).

Tempot på intervallstegen var inte riktigt i nivå med vad jag gjort tidigare i år. Men det känns helt okej med tanke på förutsättningarna. Jobbigt som tusan var det ändå och hjärtat fick verkligen jobba så ett riktigt effektivt pass fick jag ändå till. Känslan av att ha klarat av ett sådant pass är dessutom oslagbar.

Halvbra bild med regn-snö piskande i ansiktet och bortdomnade fingrar

 

Mordor?

(det kanske inte se så farligt ut men tro mig, det var det)