Lisakarinmatilda

När jag springer vill jag försöka hålla ett visst tempo, vilket givetvis varierar beroende på vilket typ av pass jag springer. Under ett vanligt distanspass vill jag inte ligga över 5 min/km och då allra helst under 4:55 per km. Ofta blir det dock något fortare än så. Långpass vill jag helst springa i ett tempo som ligger mellan 4:55 min och ungefär 5:20 min per km, beroende på hur långt jag springer.

Men nu under vintern när det är snö och is på vägarna går det inte att hålla sitt vanliga tempo. Det stressar mig. Även om jag vet att jag inte borde bli stressad eftersom väglaget inte är något man kan påverka så påverkar det mig. Jag vill ju springa fort och jag vill ju att det ska synas på mina kilometertider! Egentligen är det fruktansvärt töntigt att tänka så här men jag kan inte låta bli.

Idag var jag skitförbannad i början av långpasset eftersom det verkligen inte gick att springa fort på grund av underlaget. Stackars Mats som fick ta all min ilska... Men efter ett tag lugnade jag ner mig och försökte att njuta av löpningen ändå. Tempot under löpningen är ju faktiskt inte det viktigaste. Istället anpassade jag farten efter underlaget, vilket resulterade att snittempot till slut blev 5:26 min/km. Helt okej med tanke på all snö och is men ändå 20-30 sek långsammare per kilometer än vad jag egentligen vill hålla under 21 km och det irriterar mig. Men jag försöker verkligen att inte bry mig och förhoppningsvis blir det lite bättre för varje gång. Man kan helt enkelt inte påverka vädret!

Efter dagens 21 km